Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

VAD FÖRLORAR VÄRLDEN EGENTLIGEN PÅ FÖRETAGENS INTERNATIONELLA SKATTEPLANERING? VINNER VÄRLDEN PÅ BEPS?

Artikeln var intagen i Svensk Skattetidning 2018 nr 9 sid. 606.

(Noter i slutet av artikeln)

Jag hade glädjen härförleden att delta i ett doktorandseminarium i skatterätt vid ett av våra universitet. Avhandlingsämnet spelar mindre roll för denna uppsats, men en bakgrund för doktorandens arbete var den beryktade internationella skatteflykten till följd av företagens avancerade skatteplanering. Hur begreppet avancerad skatteplanering ska definieras var inte någon förutsättning för avhandlingsarbetet, och det rådde nog full enighet vid seminariet om att begreppet inte har eller kan ges någon entydig definition. Det är snarast ett journalistiskt uttryck, avsett att engagera - eller snarast uppröra - allmänheten. Det har också blivit ett begrepp som politiker tacksamt kunnat anamma för sina syften. Det hör inte hemma i akademiska sammanhang.

För den här uppsatsens ändamål kan avancerad skatteplanering beskrivas som något som bara mycket stora internationella företag av praktiska och ekonomiska skäl kan ägna sig åt. Därmed inte sagt att all deras skatteplanering är avancerad.

Vid seminariet redovisades ett globalt årligt inkomstbortfall av bolagsskatt till följd av avancerad skatteplanering på 100 - 240 miljarder USD, motsvarande 900 - 2000 miljarder svenska kronor. Källan till den siffran var en rapport från OECD från 2017, i vilken företeelsen f.ö. betecknas "agressive tax planning".(1) Det finns inte anledning här att ifrågasätta detta belopp, och det gjordes inte heller vid seminariet. Det känns intuitivt som ett oerhört och ofattbart stort belopp. Denna skatteplanering kan bara inte accepteras! Det gör den inte heller, och den kamp däremot som bedrivs under fältropet BEPS är naturligtvis väl känd för denna tidskrifts läsare.

Genomslaget för denna protest i den allmänna debatten stärks av, att det är ett begränsat antal mycket stora internationellt verksamma företag som har möjlighet att använda sig av "avancerade" skatteplaneringsinstrument, och att det i de individuella fallen rör sig om gigantiskt stora belopp. De flesta undrar nog vart pengarna tar vägen. Inte minst biståndsorganisationer sprider uppgiften att nödlidande människor berövas en del av dem rätteligen tillkommande andelar av världsproduktionen, och det är lätt att sympatisera med den indignationen. "Aggressiv skatteplanering leder till att människor lever kvar i fattigdom. Det är inte rimligt att [skattereglerna] tillåts uppmuntra till detta", sade generalsekreteraren för den svenska avdelningen av en sådan organisation i en artikel i Svenska Dagbladet den 24 februari 2016.(2)

För att ge en föreställning om beloppens väldighet, skulle jag vilja ställa dem i relation till några relevanta siffror i världsekonomin. Världens BNP (värdet av allt som produceras under ett år) för 2017 var enligt IMFs, Världsbankens och FNs olika beräkningar ca 80 tusen miljarder USD. Om skattebortfallet vore 1 000 miljarder SEK, dvs. 100 miljarder USD, motsvarar detta en åttahundradel, eller 0,125 procent av värdet av världens hela produktion; en nästan lika obegripligt liten andel som beloppet är stort i absoluta tal.

Jamen, världen är inte bara USA, EU och Kina och några till, säger någon. Förvisso, men redan de tio största länderna svarar tillsammans för 90 procent av jordens BNP. Och visst, för små länder kan försvinnande små andelar av världsekonomin vara stora belopp.

Sveriges BNP var enligt samma beräkningar drygt 500 miljarder USD, eller 5 tusen miljarder SEK. De svenska skatteinkomsterna var ca 2 tusen miljarder SEK, motsvarande ca 40 procent av BNP. Sveriges andel av världens BNP var ca 0,625 procent. Om det internationella skattetrycket vore detsamma som i Sverige, skulle skattebortfallet motsvara ca 6 250 milj kronor (3), en i statsbudgetsammanhang obetydlig siffra. Nu är skattetrycket i Sverige säkert åtminstone 30 procent högre än det globala genomsnittet, så om skattesvinnet vore på den nivån, skulle det svida hårdare i Sverige, dvs. som om det svenska svinnet vore drygt 8 mdr SEK, dock fortfarande ett ringa belopp statsfinansiellt. Med tanke på att Sverige måste anses ha en välfungerande skatteförvaltning, hög tillit till skattesystemet och låg korruption, kan man dock anta att skatteundandragandet ligger långt under omvärldsgenomsnittet.

Och det endast kameralt!

Att bolagsskatten - som ovan konstaterats - undandras staterna till följd av den avancerade skatteplaneringen betyder nämligen inte att deras skatteinkomster minskar. Det sker bara omfördelningar mellan skattesubjekt och stater samt omfördelning mellan skattearter och i tid.

Den skatt, som bolagen inte betalar till följd av sin avancerade skatteplanering, innebär ingen förlust för världsekonomin. Ingen äter sedlar och mynt. De varor och tjänster som har producerats, har producerats och investerats och konsumerats. (Det har kanske rent av skapats varor och tjänster till högre värden, eftersom företagen eller deras ägare kunna disponera större resurser än om skattena betalats och slösats bort på statlig administration, men den invändningen ligger utanför detta resonemang). De skattebetalningar som uteblivit har "endast" medfört att dispositionen över en avsedd andel av uppkomna resurser i första rummet inte tillkommit stater utan behållits inom företagssfären. Detta kan vara besvärande nog, dvs. staterna har inte fått in de bolagsskatter de budgeterat för, eller så har skatter tillfallit andra länder än dem, i vilka de utan skatteplaneringen skulle hamnat, vilket skapar politiska spänningar mellan länderna.(4) Men de genom skatteplaneringen uteblivna bolagsskatterna kan (och gör det i i sinom tid) framkalla nyinvesteringar genom sänkta avkastningskrav. Nyinvesteringarna genererar i sin tur ökade lönekostnader/-intäkter till följd av ökad sysselsättning och/eller höjda löner samt aktieutdelningar; allt utgörande underlag som kan och brukar beskattas. Med höjda lönebetalningar och utdelningar ökas också basen för olika konsumtionsskatter. Och varifrån skulle pengarna till bolagsskatter tas om inte från kontona för lönekostnader, försäljningsintäkter och aktieutdelningar? Från Himmelen?

Att inte ens det kamerala bortfallet av bolagsskatt är större beror bl.a. på att bolagsskattebasen i det långa loppet motsvarar (är) nettoinvesteringarna i den skattepliktiga delen av näringslivet. I Sverige ligger denna andel av BNP på kanske 10 procent. Även med en hög bolagsskattesats kan bolagsskatteinkomsterna inte uppnå särskilt hög andel av ett lands BNP och totala skatteinkomster; inte ens om skattesatsens höjd inte skulle ha någon effekt på näringslivets aktivitet eller landets förmåga att attrahera riskkapital. Följaktligen uppgår ländernas bolagsskatteinkomster endast i undantagsfall till mer än 6-7 procent av totala skatter och 2-3 procent av BNP.

Det är naturligtvis viktigt och intressant att diskutera skattereglernas utformning och hur de tillämpas, men jag tycker att man måste kunna ifrågasätta eller åtminstone relativisera påståendena om att världen skulle gå miste om omfattande beskattningsunderlag på grund av företagens skatteplanering. Statsfinansiellt torde effekterna på global nivå av de multinationella företagens skatteplanering vara negligerbara. Staterna har ju f.ö. dessutom alltid möjlighet att stifta sina egna lagar, om de anser sig ha skatteanspråk eller ekonomiska behov som äventyras av att företagen manipulerar underlaget för beskattning av företagsvinst.

De största förlusterna till följd av den avancerade internationella skatteplaneringen är inte pekuniära utan kan vara att bolagsskattesystemet förlorar i legitimitet och/eller att konkurrensvillkoren blir olika för inhemska och internationellt verksamma företag. Det är illa nog. Hur ska t.ex. en lokal bokhandlare i Dublin, som betalar skatt på den vinst verksamheten kräver för att överleva, kunna konkurrera med den verksamhet som Amazon med obetydlig beskattning anses(5) bedriva i Irland? Andra olägenheter är att stater kommer i tvist med varandra om beskattningsunderlagen (snarare än att företagen tvistar med skattemyndigheter), och - inte minst - att betydande ekonomiska resurser i form av högavlönade befattningar binds inom lagstiftande organ och rättsvårdande myndigheter samt i akademier och advokat- och konsultvärlden. Vad har t.ex. BEPS kostat bara i löner och omkostnader?

Dessa förluster och olägenheter avhjälps inte genom att tillföra systemet ytterligare komplicerande regler.

Vad är det som gör att bolagsbeskattningen, trots det ynkliga budgetmässiga utbytet och de enorma principiella och praktiska problemen för dess upprätthållande, anses så oundgänglig att den inte omgående avskaffas?

Noter

(1) Rapporten finns lätt tillgänglig på nätet på adressen https://www.oecd.org/ctp/background-brief-inclusive-framework-for-beps-implementation.pdf

Redan i dess executive summary kan man läsa följande: The international tax landscape has changed dramatically in recent years as a result of economic challenges, and new standards have been developed to enable countries protect their revenue bases. With a conservatively estimated annual revenue loss of USD 100 to 240 billion due to base erosion and profit shifting (BEPS), the stakes are high for governments around the world. With the political support of the G20 Leaders, OECD and G20 countries have taken joint action to address the weaknesses within the international tax system that create opportunities for BEPS. Working with other countries, they have developed a comprehensive package of measures to tackle BEPS: the BEPS package.

(2) https://niclasvirin.blogspot.com/2016/03/sverige-snuvar-fattiga-lander-pa.html

(3) Sifferlikheten med Sveriges andel av världens BNP är bara en tillfällighet.

(4) Ett illustrativt exempel är det aktuella tvisterna om AAFGs och andra amerikanska storföretags beskattning i EU. EU fordrar, att den stat som givit internationella företag skattefördelar som inhemska företag inte fått, måste avkräva storföretagen ett motsvarande belopp. Eftersom det varit juridiskt svårt att åberopa beskattningsregler, har EU valt att med hjälp av statsstödsreglerna kräva att länderna ska kompensera "underbeskattningen". USA motsätter sig förstås detta, eftersom detta medför att basen för den amerikanska skatt som avses att tas ut när vinsterna en gång i framtiden överförs till USA eroderas. De utpekade staterna, t.ex. Irland, har motvilligt accepterat att återkräva de skattefavörer de - i näringspolitiskt intresse - givit företagen.

(5) Jag använder ordet "anses" för att markera att man kan ifrågasätta var internationella storföretag egentligen bedriver sin verksamhet. Att Irland kan tillföras en avsevärd andel av deras verksamheter beror på tillämpningen av formella skatteprinciper som fast driftställe, transfer pricing och internationellt överenskomna fördelningsnycklar m.m. The FOUR AAFG får, med instämmande med EU och verksamhetslandet, antas ha tillämpat dessa principer. Var vinster genereras kan alltid diskuteras. Kanske i huvet på en entreprenör.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin