Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

13 juli 2011


NYA DIREKTIV TILL FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉN

INLEDNING

Johan Fall och Richard Hellenius, verksamma vid skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv, har i nummer 5 2011 av Skattenytt gjort en föredömlig och översiktlig sammanfattning och analys av direktiven till den nyligen tillsatta Företagsskattekommittén. De skriver att enligt direktiven är den centrala utgångspunkten för utredningen att förändra beskattningen för att öka kapitalbestånd, produktivitet, BNP och välfärd. Syftet är att få en utformning av skattelagstiftningen som gynnar företagande, investeringar och sysselsättning. Regeringen markerar att det är angeläget att företagssskattereglerna utformas så att de bidrar till en hög investeringsnivå och en snabb produktivitetsutveckling, vilket i sin tur främjar BNP.

Det låter utmärkt. Det anses tydligen finnas bestämmelser i den nuvarande lagstiftningen som motverkar dessa syften och ändamål. Dem ska vi förstås avskaffa. Och det går kanske rent av att hitta på nya relger som ökar möjligheten att uppnå dessa mål.

FÖRETAGSBESKATTNINGEN OCH LAGSTIFTNINGEN

Den beskattning det handlar om är förstås vinstbeskattningen. Beräkningen av underlaget för den finns i AVD V till Inkomstskattelagen (SFS 1999:1229), IL, INKOMST AV NÄRINGSVERKSAMHET. Avdelningen är med sina 42 kapitel den överlägset mest omfattande i IL.

De inledande kapitlen i Avd V, 13 och 14, handlar om avgränsning mot andra inkomstslag och om allmänna principer för hur resultatet ska bestämmas, bl.a. beskattningstidpunkt och oriktig prissättning. Kap. 15 beskriver vad som ska tas upp som inkomst. Utöver självklarheter som inkomster av försäljningar (för värdering av inkomster in natura finns en hänvisning till 61 kap.) specificeras vissa inkomster som skattepliktiga resp. icke skattepliktiga. Kap. 16 handlar om avdrag för kostnader. Huvudregeln i 1 § innehåller det närmast självklara men centrala konstaterandet att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av. Där finns också en hänvisning till ett stort antal kapitel i IL med särskilda regler om avdrag. På motsvarande sätt som i 15 kap. finns det i 16 kap. ett antal paragrafer om inskränkningar och utvidgningar av avdragsrätten för kostnader.

Därefter följer kapitel som reglerar periodisering av kostnader och intäkter, d.v.s. bestämmelser som reglerar när i tiden intäkter ska tas upp och kostnader dras av. 17 kap. handlar om lagervärdering, 18 kap. om avskrivning av inventarier, 19 kap. om kostnader för och avskrivningar av byggnader och 20 kap. om markanläggningar. 20 a kap. reglerar anskaffningskostnadsbegreppet vid beskattningsinträde, dvs. för rättssubjekt som äger tillgångar redan innan det blir skattskyldigt. 21 kap. innehåller specialregler om inkomster och utgifter i skogsbruk.

Sedan kommer några kapitel med regler som kompletterar de nämnda fundamentala och mera företagsekonomiskt betingade reglerna. I 22 kap. definieras begreppet uttag ur näringsverksamhet, dvs. transaktioner som motsvarar försäljning utan att en sådan formellt har skett. I vissa fall ska uttag inte föranleda beskattning. Ett sådant fall är underprisöverlåtelse. Om det finns det närmare bestämmelser i 23 kap. I 24, 25 och 25 a kap. finns regler om beskattning av och avdragsrätt för räntor och utdelningar, kapitalvinster och kapitalförluster samt avyttringar av s.k. näringsbetingade aktier. Reglerna i dessa kapitel behövs bl.a. för att neutralisera vissa effekter av kedjebeskattning av bolagsvinster, dvs. att bolagsvinster beskattas tre gånger; dels i bolaget, dels hos ett aktieägande aktiebolag, dels hos den slutlige aktieägaren. Dessutom finns det i 24 kap. regler för begränsning av avdragsrätten för räntekostnader på lån för koncerninterna aktieöverlåtelser samt regler om avdragsrätt för räntor på vinstandelssån. Reglerna är till för att eliminera oönskade effekter av själva regelsystemet.

26 kap. innehåller rent skattetekniska bestämmelser om beskattning i vissa fall när avdrag för värdeminskning visar sig ha erhållits med för stora belopp, dvs. regler som kompletterar reglerna i 19 kap. I 27 kap. finns det specialregler för byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomtrörelse. Liksom fallet är med skogsbruk föreligger i sådana verksamheter så speciella betingelser att särskilda regler erfordras. Rent redaktionellt hade detta kapitel egentligen bort placeras direkt efter 21 kap.

Därefter kommer ett kapitel som reglerar avdragsrätt för pensionskostnader, 28 kap. Bestämmelserna behövs därför att avdragsrätten är inskränkt i förhållande till vad som kan vara företagsekonomiskt och redovisningsmässigt motiverat. Vidare finns i 29 kap. regler om beskattning av näringsbidrag, dvs. vissa stöd från stat, EU, kommun mm till näringsidkare.

I 30 t.o.m. 38 a kap. finns det sedan ett antal bestämmelser som medger att det hittills nämnda reglerna helt eller delvis inte ska tillämpas, eftersom dessa skulle hindra angelägna transaktioner genom att utlösa beskattning.

I 30 kap. finns regler om avsättning till periodiseringsfond, dvs. regler som innebär att beskattning av redan realiserade vinster får skjutas på framtiden. 31 kap. finns specialreger om ersättningsfonder, dvs. uppskov med beskattning i vissa fall, bl.a. när vinster realiserats genom försäkringsersättningar. I 32 kap. finns bestämmelser om upphovmannakonto, dvs. specialregler om uppskov av beskattning av vinster i litterär och konstnärlig verksamhet. I 33 och 34 kap. finns särskilda regler om räntefördelning och expansionsfonder för att likställa enskilda rörelseidkare och aktiebolag i skattehänseende.

I 35 - 38 a kap. finns regler som neutraliserar effekten av de generella reglerna för beskattning av vinster. I 35 kap. finns regler om koncernbidrag, i 35 a kap. om koncernavdrag, i 36 kap. om kommissionärsförhållanden, i 37 kap. om fusioner och fissioner, i 38 kap. om verksamhetsavyttringar och i 38 a kap. om partiella fusioner.

I 39 kap. finns regler för vissa specialföretag som beskattas på särskilt sätt; försäkringsföretag, investmentföretag, kooperativa föreningar, privatbostadföretag mm. För att bemästra vissa internationella skatteflyktsstruktuer finns i 39 a kap. regler om beskattning av delägare i vissa utländska juridiska personer, de s.k. CFC-reglerna (controlled foreign company).

Slutligen finns det i 40 kap. regler om förlustavdrag eller, som det numera heter, avdrag för tidigare års underskott, dvs. regler som i viss mån lättar på reglerna i 14 kap. om beskattningsårets slutenhet och möjliggör att avdrag medges ett visst år för förluster som inte kunnat utnyttjas ett tidigare år.

Sammanfattningsvis omfattar reglerna om beskattning av näringsverksamhet, dvs. bolagsbeskattning och annan företagsbeskattning, bortåt 700 paragrafer med, förutom de principiella reglerna om beskattning av vinst, ett stort antal detaljerade regler om hur denna vinst ska beräknas, om undantag från och tillägg till denna princip av tekniska eller politiska skäl samt - och framför allt - regler om att och hur dessa regler inte alltid ska behöva tillämpas, eftersom detta skulle försämra företagens möjligheter att åstadkomma investeringar, sysselsättning, produktivitet och utveckling.

Det är principerna för dessa regler och skälen för deras existens som nu ska prövas av företagsskattekommittén.

FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉNS ARBETSUPPGIFT

För att uppnå de i direktiven angivna önskemålen krävs bara en sak: gynnsamma betingelser för att bedriva näringsverksamhet. Resultaten kan inte uppnås på annat sätt än genom vinstgivande näringsverksamhet. Att det uppkommer vinst innebär att produktionsresultatet värderas högre än värdet av insatta produktionsresurser. I en någorlunda fri ekonomi uppnås detta genom att företag i egennyttigt intresse agerar inom ramen för en allmän lagstiftning som bl.a. förhindrar materiella och ideella skador och andra oönskade effekter på omgivningen. Denna allmänna lagstiftning kan naturligtvis ytterligare begränsa företagens handlingsutrymme på olika sätt. Miljöeffekter, hänsyn till arbetstagarintressen m.m. måste beaktas.

Varje inskränkning i företagens möjligheter att åstadkomma vinst innebär, att möjligheterna att uppnå de i direktiven till företagsskattekommittén uppsatta målen ökat kapitalbestånd, ökad produktivitet, ökad BNP och välfärd, hög investeringsnivå och en snabb produktivitetsutveckling minskar. En faktor som direkt och uteslutande reducerar företagens vinster är beskattningen därav.

Det måste därför finnas mycket starka skäl för att ha en skatt som, såsom bolagsbeskattningen, direkt motverkar angelägna ekonomisk-politiska mål. Skäl som att samällssystemet på något sätt i grunden förutsätter beskattningsformen eller att den är omöjlig att undvika. Eller att det finns bindande internationella överenskommelser att ha en sådan skatt. Eller att den är sällsynt effektiv genom att vara ytterligt enkel att administrera och ger stora skatteintäkter. Eller att lagstiftningen kan göras mycket enkel och utan undantag så att rättssäkerheten är stor.

Ingen av nämnda omständigheter föreligger. Tvärtom är skatten utomordentligt komplicerad - och måste så vara på grund av den miljö i vilken den ska verka. Därmed utgör den ett betydande rätssäkerhetsproblem - det är ofta helt omöjligt att förutse utgången av domstolsprövningar. Tvisterna kan beröra mycket stora belopp - 10-tals eller hundratals miljoner kronor är inte ovanliga - vilket gör att rättsosäkerheten också får - inte bara betydande företagsekonomiska utan även - samhällsekonomiska konsekvenser när ett företag bedömt rättsläget fel. Den ger synnerligen begränsade skatteintäkter, (kameralt) bara drygt 5 procent av samhällets totala skatte- och avgiftsinkomster. Reellt ger den betydligt mindre, eftersom den skatt, som bolagen inte skulle betala om beskattning inte funnes, ökar utrymmet för lönebetalningar och utdelning, vilka föranleder beskattning. Därtill kommer effektivitetsförluster, på grund av att företagen på olika sätt anpassar sig till beskattningen. För att inte bli onödigt långrandig här får jag hänvisa till exitbolagsskatt.blogspot.com, där jag behandlar bolagsskattens negativa effekter tämligen utförligt.

Den viktigaste uppgiften för en företagsskatteutredning borde därför vara att undersöka om det är nödvändigt eller av någon anledning önskvärt att ha en beskattning av företagens vinster.

SKÄL FÖR BOLAGSBESKATTNING

Under en lång karriär inom skatteförvaltning och näringsliv har jag samlat argument för och emot bolagsbeskattning och frågat sakkunniga personer om de enligt deras mening viktigaste skälen till att vi har en sådan beskattningsform. Jag nöjer mig här med fyra exempel från offentliga sammanhang under det senaste decenniet.

1. Skattebasutredningen Våra skatter?, SOU 2002:47

Skattebasutredningen ställde i sitt betänkande frågan: Går det att avskaffa bolagsskatten?

Utredningen avvisade tanken med följande motivering:

- Det skulle uppstå skatteförluster för det allmänna med 30-35 miljarder kronor

- Ett avskaffande skulle betyda illojal konkurrens, som skulle leda till motåtgärder från andra länder

- Både lagliga och tvivelaktiga transaktioner av företagen skulle medföra att Sverige skulle undandra andra länder deras skatteinkomster.

Några andra skäl framfördes inte. Däremot framhölls positiva effekter av att åtminstone reducera skatten. Dessutom nämndes att ett avskaffande av bolagsskatten, som då gav ca 60 miljarder i skatteinkomster för staten, skulle öka basen för löne- och utdelningsskatter med ungefär halva beloppet. Det allmännas skatteförlust skulle därmed inte ens uppgå till de c:a 5 % av de totala skatte- och avgiftsinkomsterna utan endast ca 2-3 %.

Min kommentar till detta är följande.

Skatteförluster

Statens skatteförluster av ett avskaffande av bolagsbeskattningen är sannolikt inte mycket större än de kostnader som är förenade med att ha en sådan skatt. Bolagsskattefrågorna är i regel relaterade till även andra juridiska områden än skatterätten som civilrätt, redovisningsrätt, associationsrätt, finans- och kapitalmarknadsrätt - ofta med internationell inriktning - och avser typiskt sett mycket stora värden. De engagerar därför eliten och därmed de högst betalda bland skattekonsulter och revisorer, jurister och domare i skattedomstolarna, jurister och ekonomer i skatteförvaltningen och företagen. På grund av områdets komplexitet och lagstiftningens otydlighet attraherar det - förutom legal skatteplanering - kriminalitet och engagerar därför också brottmålsjurister, ekonomiska utredare och jurister i de allmänna domstolarna. Det engagerar också i hög grad den akademiska världens jurister och ekonomer på skatteområdet. Det är således en mycket kvalificerad och talrik krets personer som engageras i något som enligt min mening är såväl skadligt som onödigt och helt omodernt. En modern stat har betydligt lättare att beskatta individer än underutvecklade eller efterblivna stater, där skatteuppbörd hos företagen är den enda möjligheten. Kostnaderna och än mer resursernas alternativvärde kan kanske beräknas till 10 miljarder kronor per år.

Det är inte bara så att företagsbeskattningen rent kameralt är olönsam i jämförelse med tjänstebeskattningen. Dessutom påverkas investeringsbeslut i hög grad av beskattningskonsekvenserna, vilket ger kostnader p.g.a. ekonomisk ineffektivitet. Inga större investeringar görs utan kalkylering av efter skatt-resultat. Förläggningar av investeringar i både tid och rum påverkas. Komplicerade och sinnrika finansieringslösningar övervägs till betydande utredningskostnader, och genomförs så att det allmänna på olika sätt blir ofrivillig medfinansiär genom skattebortfall. Om även dessa faktorer vägs in kanske bolagskatten inte ens ger något statsfinansiellt överskott alls.

Och varför skulle bolagsbeskattning ge något över huvud taget på litet längre sikt? Ingen tror väl på allvar att bolagen inte vältrar över sina skattekostnader på konsumenter, löntagare och kapitalister.

Illojal skattekonkurrens

Begreppet "illojal skattekonkurrens" är måhända svårdefinierat. Hittills har det emellertid i internationella sammanhang (t.ex. Primarolorapporten) inte bedömts som illojal konkurrens att ett land tillämpar samma gynnsamma regler generellt mot alla företag, både inhemska och utländska. Endast (mot inhemska företag) diskriminerande behandling genom ring-fencing och annat betraktas som illojal skattekonkurrens. Ett borttagande av den svenska bolagsskatten skulle i samma grad gynna både inhemska och utländska företags investeringar och verksamheter i Sverige och innebär därför inte någon illojal skattekonkurrens. Givetvis skulle ett avskaffande av bolagsbeskattningen inte innebära att Sverige skulle frånträda sin nuvarande policy vad avser uppgiftslämnande och informationsutbyte med andra länder. Sverige har naturligtvis inget intresse att dra till sig kriminell eller på annat sätt tvivelaktig verksamhet.

Irland har förvisso fått ta emot stark kritik från vissa EU-stater för sin låga bolagsskattesats, inte minst i samband med stödet till landets havererade ekonomi 2010, men eftersom den är generell har den inte betecknats som illojal. Det vore också rent paradoxalt om Irland för att erhålla stödlån skulle behöva höja sin bolagsskatt och därmed försämra sina möjligheter till ekonomisk återhämtning och möjlighet att betala ränta och amortering på dessa lån.

Sverige skulle undandra andra länder deras skatteinkomster

Att Sverige genom att avskaffa bolagsskatten skulle möjliggöra för utländska företag att med både lagliga och tvivelaktiga transaktioner undandra andra länder sina skatteinkomster är knappast ett skäl för Sverige att avstå. Det egentliga motivet för åtgärden är inte att dra till sig utländsk skatteunderlag, och det måste vara en sak för det andra landet att övervaka sina skattesubjekts dispositioner. Som nämnts har Sverige ingen anledning att inte bistå det andra landet med information om prissättning och annat av betydelse för beskattningen i hemlandet.

I själva verket skulle ett av de verkligt besvärliga internationella problemen med företagsbeskattningen - transfer pricing-frågan - försvinna om bolagsbeskattningen avskaffades. I allt större omfattning börjar länderna bygga upp regelsystem - både materiella regler och dokumentationsbestämmelser - för bevakning av att beskattningsunderlag inte undandras det egna landet genom att samverkande internationellt verksamma företag tillämpar tvivelaktiga prissättningsmetoder. Eftersom verkligheten i denna fråga, dvs. vad som i det individuella fallet är ett marknadsmässigt pris för en unik tjänst eller vara, knappast låter underordna sig några schablonmässiga principer, och varje land bevakar sitt intresse, har även de seriösa företagen kommit att bli offer för vad som är staternas inbördes kamp om beskattningsunderlag snarare än skattemyndigheters rättstvister med företag. Det kan befaras att detta problem kommer att öka. I värsta fall kan företagen dessutom bli överbeskattade.

2. Svenskt Näringslivs konferens 2009 om internationell beskattning.

Konferensen inleddes av EUs kommissionär för skattefrågor, Lászlo Kovács. Huvudämnet, Taxation and Economic Growth, behandlade medlemsstaternas nationella skattepolitik och behovet av att ta bort beskattningshinder för gränsöverskridande investeringar. Moderator för diskussionen var Vito Tanzi, världsberömd ekonom med inriktning på offentlig finansiering och makroekonomi bl.a. med ledande positioner i IMF under 25 år. I panelen satt bl.a. Erik Kemmeren, professor i Internationell Beskattning och Internationell Skattelagstiftning vid Skatteinstitutet vid Universitetet i Tilburg, och en av världens mest inflytelserika personer inom Internationell Beskattning. Ämnet var om de europeiska skattesystemen var koordinerade för ekonomisk tillväxt. Hur borde beskattningen, enkannerligen företagsbeskattningen, utformas för att stimulera tillväxt?

När auditoriet inbjöds att ställa frågor bad jag om panelisternas bästa motiveringar till att bolagens vinster beskattas. Med tanke på de realekonomiska konsekvenserna av beskattningen och det rättsliga och praktiska problem de vållar, måste - hävdade jag - skälen för bolagsbeskattningen vara mycket starka.

Erik Kemmeren, motiverade bolagsbeskattningen med att eftersom egenföretagare beskattas måste bolagen beskattas. Tanzi framhöll att staterna måste ha ersättning för sina kostnader för att skapa förutsättningar för näringsverksamheten.

Jag hävdade - och hävdar alltjämt - att Kemmerens jämförelse är felaktig. Ett företags vinst utgör kapitaluppbyggnad och tjänar inget annat ändamål än att vara bas för framtida produktion, medan egenföretagarens företagsvinst är tillgänglig för privata dispositioner. Ett aktiebolags vinst är genom lagreglering oåtkomlig för ägarnas privata bruk eller åtkomlig endast under vissa begränsningar, som om de överträds leder till personlig beskattning som lön eller som utdelning. Om företagarvinsten kan kapslas in och göras oåtkomlig för privata dispositioner borde inte heller den beskattas.

Mitt argument mot Tanzi är att det ligger i statsmaktens intresse att skapa gynnsamma villkor för företagandet. Om staten tar marknadsmässigt betalt för det, förstör den vad den lagt ner kostnader på för att åstadkomma, eftersom det då inte blir attraktivt att vara verksam i landet. Det utesluter inte att staten kan ta betalt för vissa exklusiva tjänster som bara ett visst företag eller en viss bransch har behov av. Det bör ske genom marknadsmässig prissättning av hur företaget tillgodogör sig nyttigheten. Varför ska företaget betala i relation till sin vinst, som inte behöver stå i någon som helst relation till värdet? Och förlustföretag skulle inte behöva betala något alls. Eftersom beskattningen av företagsvinsten eller ersättningen för statens utlägg begränsar tillväxten av företagen och eftersom vinsten normalt är mycket lägre än lönesumman i ett företag, innebär beskattningen av vinsten att basen för den mycket större lönesumman reduceras och löneskatterna blir mindre än ökningen av vinstskatten.

3. Den danske ekonomen Peter Birch Sörensens rapport till Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi (ESO) om effekterna av vårt skattesystem på samhällsekonomin.

Vid presentationen den 31 maj 2010 ställde jag mot bakgrund av PBSs iakttagelse att bolagsbeskattningen föranledde effektivitetsförluster på ca 30 miljarder kr, frågan varför vi ska ha en bolagsskatt som (kameralt) ger 80 miljarder.

PBS anförde två skäl. För det första var snedvridningseffekten inte lika svår för vinster över normal vinstnivå; för det andra kunde han se bolagsskatten som ett skydd mot att beskattningen av arbetsinkomster skjuts på framtiden.

Härom är att säga att det inte kan vara något bra skäl att beskatta övernormala vinster bara för att en sådan skatt inte är lika snedvridande som en bolagsskatt på normala inkomster. Det är illa nog att den är skadlig och snedvridande. Att skatten är ett skydd mot uppskov av beskattning individbeskattning är också ett dåligt skäl. Så länge vinsterna är inlåsta i bolaget och oåtkomliga för privat konsumtion, gör de nytta för företaget och ökar företagets möjligheter att generera vinster och välfärd. Bolagsskatten är inte en definitiv skatt utan bara en förtida skatt som om det inte tas ut resulterar i framtida baser för beskattning av ökade lönebetalningar och/eller utdelningar.

Eftersom Sverige numera beskattar pensionskapital skulle skattefrihet för bolagsvinster kunna användas av privatpersoner för att bygga upp ett obeskattat pensionskapital. Ett sådant beteende kan dock stävjas med en avkastningsskatt motsvarande den som används på försäkringsföretag på företag som inte bedriver verksamhet.

4 Svenskt Näringslivs konferens 2011 om internationell beskattning.

Huvudrubrikerna för konferensen var International Taxation at Present och International Taxation Tomorrow - Possible Solutions. Konferensen räknade den internationella eliten bland sina deltagare. Den inleddes av nuvarande EU-kommissionären för skatter, Algirdas Šemeta. Andra deltagare var Jeffery Owens, direktör för Centre for Tax Policy and Administration vid OECD, Philip Baker, legendarisk brittisk skatteadvokat och CQ, Chris Lennon, ordförande för Business and Industry Advisory Commission (BIAC) vid OECD, Philip Kermode, direktör för Analyses and Tax Policies vid EU-kommissionen, Michael Lennard, chef för International Tax Cooperation and Trade Section vid FN, Theo Keijzer, ordförande för Skattekommissionen vid Internationella Handelskammaren (ICC), ambassadör Christoph Schelling från Federala Finansdepartementet i Schweiz. De framtida ekonomiska stormakterna från BRIC-länderna representerades av Anita Kapur, Chief Tax Commissioner, Income Tax, vid det indiska finansdepartementet och Fernando Mombelli, Undersecretary for Taxation and Disputes and General-Coordination for Taxes vid den brasilianska federala skattemyndigheten. Från Sverige deltog, förutom konferensens arrangör, Krister Andersson, statssekreteraren vid finansdepartementet Hans Lindberg och skattedirektören Roland Gustafsson. Paneldiskussionerna behandlade dels komplexiteten i OECDs Guidelines och det ökande inflytandet från BRIC-staterna vad gäller framtidens internationella skattepolicy, dels hur olika uppfattningar om internationell beskattning ska kunna hanteras; kan OECDs och FNs modeller förenas eller är Formula Apportionment av företagens vinster en framkomlig väg? Är CCCTB en möjlig och lämplig lösning? Här är inte platsen för en recension av konferensen. Det räcker med att säga att den höll allra högsta klass. Som vanligt - måste man säga - tedde sig de diskuterade problemen komplicerade och övermäktiga.

Som vanligt - än en gång - tog jag tillfället i akt att, mot bakgrund av de extrema problem som bolagsbeskattningen föranleder, inte minst internationellt, och den relativt begränsade fiskala betydelse skatten har (i Sverige 5-7 procent av totala skatter och avgifter och genomsnittligt bland OECD-länderna knappast över 10 procent), be den samlade expertisen ange de i deras mening viktigaste skälen att ändå ha en sådan skatt. Jeffery Owens var den enda som gav ett uttryckligt svar. Han ansåg att det i första hand var av politiska skäl. I andra hand var det som "backup for personal income tax". I tredje hand skapade det arbete för skattejurister.

Innebörden av att politikerna vill ha skatten är väl att det går att lura i folk att någon annan - företagen, betalar deras skatter. Det kanske också har betydelse att bolagen inte har någon politisk rösträtt. Det andra skälet, "backup", d.v.s. att ett bolag måste beskattas därför att en enskild rörelseidkare som bedriver samma verksamhet beskattas, är samma - feltänkta - skäl som Eric Kemmeren anförde vid 2009 års konferens. Det tredje skälet hade jag inte förväntat mig av en person i den positionen. Det är möjligt att han log snett när han framförde det och inte menade det riktigt allvarligt. Emellertid är det faktiskt det överväldigande vanligaste skälet jag får höra när jag argumenterar för avskaffande av bolagsbeskattningen.

Två bilder etsade sig fast i minnet. Krister Andersson inledde konferensen med ett citat från Financial Times som ett motto för diskussionerna.

Advocating global economic agreement is, in general, a recipe for expensive meetings with no consequences. But if corporation tax on multinationals is not to disappear into a morass of complexity and avoidance, there is really no alternative to such agreement - and some fresh thinking.

Hans Lindberg avslutade konferensen med en bild av utvecklingen av skattesatserna i EU. Medan Sverige haft en bolagsskattesats sedan 1995 på 28 procent som 2009 sänktes till 26,3 procent, har den genomsnittliga skattesatsen inom EU under samma tid rätlinjigt gått från 35 till 28 procent 2003 och till 23 procent idag.

"Some fresh thinking" är kanske inte nödvändigt. Det är bara att fortsätta nedåt. Fast snabbare. Hur ska Företagsskattekommittén kunna föreslå annat än att den svenska bolagsskattesatsen bör sänkas ytterligare när statssekreteraren pekar ut färdriktningen? Och det räcker inte med små steg för att återta det tidigare försprånget. Även 15 procent kan vara en hög bolagsskattesats om några år. Ungern har nyligen beslutat sänka sin skattesats från 20 till 10 procent 2013.

5. Andra skäl

Ytterligare ett skäl för bolagsbeskattning som ofta hävdas av nationalekonomer är att det skulle vara särskilt viktigt att beskattningen ligger nära i tiden till när vinsten skapas. Därigenom undviks snedvridande effekter. Företagen borde därför egentligen beskattas löpande för orealiserade vinster.

Jag har svårt att inse att det i sig skulle vara ett argument för bolagsbeskattning. Jag tror att nationalekonomer antar att det av juridiska skäl är nödvändigt med bolagsbeskattning och tar det som en förutsättning. Måste bolagsbeskattning ske, anser de att det ska ske löpande och oavsett om vinster eller förluster är realiserade. Men de är i regel förstående till att det inte minst av praktiska skäl är omöjligt. Till ekonomernas glädje finns det då möjlighet att räkna på effektivitetsförlusten av att det ekonomiska idealet inte kan tillämpas.

FÖRETAGSSKATTEKOMMITTÉNS NYA DIREKTIV

Företagsskattekommittén har att ta ställning till fördelningen av företagsbeskattningen mellan bolagsskatt och ägarskatt. Den ska diskutera beskattningen av eget respektvie lånat kapital. Genom avdragsrätten för räntor anses lånefinansiering favoriserat framför egetkapitalfinansiering. Dessutom anses lånefinansiering erbjuda möjlighet till skatteflykt genom ränteavdrag, vilket påkallar en begränsning av avdragsrätten. Alternativt - eller rent av parallellt med inskränkning av ränteavdragsrätten - kan egetkapitalfinansiering göras förmånligare genom avdragsrätt för viss del av utdelning. Koncernbidragsreglerna och reglerna om underprisöverlåtelser fungerar dåligt i en internationell miljö, framför allt inom EU eftersom reglerna inte får förbehållas svenska företag. Skattestimulans till forskning och utveckling ska utredas. Avdragsrätten kan utvidgas; även om reglerna redan nu är tämligen generösa, har praxis intagit en snäv ställning till avdragsrätten. Ett annat sätt att öka avdragsrätten är att medge avdrag med mer än 100 procent av kostnaderna. Även sänkt beskattning av inkomster från forskning kan tänkas.

Förslag i linje med dessa direktiv kommer att innebära att ett redan otroligt komplicerat regelverk blir ännu mer komplicerat genom nya lättnadsregler, för att den negativa påverkan på företagen som en skatt på vinsten har ska lindras i syfte att uppnå ökat kapitalbestånd, ökade investeringar, höjd sysselsättning, produktivitet, BNP och välfärd.

Samtidigt finns det krav på att skärpa beskattningen genom att begränsa avdragsrätten för räntor och kanske avskaffa rätten till avsättning till periodiseringsfonder. Hur ska annars kravet på breddning av skattebasen kunna uppnås?

Resultatet kan inte bli annat än att kommittén måste föreslå ett system som i sig står i direkt motsats till normala ekonomisk-politiska önskemål. Som nämnts ovan markerar Regeringen att det är angeläget att företagssskattereglerna utformas så att de bidrar till en hög investeringsnivå och en snabb produktivitetsutveckling, vilket i sin tur främjar BNP. Hur ska detta kunna ske med en skatt som tar en fjärdedel av den vinst varmed sådana effekter uppnås? Reglerna ska kompletteras dels med lättnader så att de inte ger de negativa effekter en skatt på bolagsvinst oundvikligen har, dels med restriktioner som verkar skatteskärpande.

Varför ska vi ha en skatt som har uppenbart skadliga effekter och sedan i viss utsträckning begränsa dessa effekter?

Jag föreslår att kommittén får tilläggsdirektiv att utreda varför vi alls ska ha en så komplicerad och rättsosäker skatt som bolagsskatten, och som ger obetydliga skatteinkomster. Utred och precisera vad är det för omständigheter som gör att den är nödvändig. De hittills offentligen framförda skälen saknar grund eller - vad gäller det av Jeffery Owens framförda politiska skälet - är omoraliskt.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin