Dokument
Är beskattningen av Carried Interest rimlig eller lämplig?
För närvarande pågår en intensiv debatt om beskattningen av s.k. carried interest, dvs. en form av ersättning till vad som brukar kallas PE-entreprenörer för deras deltagande och rådgivning av placeringar i aktier. Frågan debatterades från rättsliga och processtekniska utgångspunkter av skattekonsulter och representanter för Skatteverket i ett sammanträde i Skatterättsliga Klubben den 11 mars. I dagspressen (t.ex. SvD 8 april) har frågan tagits upp från ekonomiska utgångspunkter av nationalekonomerna Magnus Henrekson och Daniel Waldenström.
Den skattereform som genomfördes på 1990-talet innebar bl.a. att den kvävande beskattningen med höga marginalskatter på både arbets- och kapitalinkomster avskaffades. Det fanns t.o.m. en särskild regel som garanterade att skatten inte skulle överstiga 85 procent av summan av statlig och kommunal inkomstskatt, förmögenhetsskatt samt egenavgifter. Eftersom förmögenhetsskatten bara kunde nedsättas med hälften och egenavgifterna var en skatt på en bruttobas, kunde skatt ändå utgå med högre belopp än 85 procent. Det blev uppenbart att detta var olämpligt.
Viktiga komponenter i skattereformen var att arbetsinkomster (inkomst av tjänst och näringsverksamhet) normalt inte skulle beskattas med mera än 50 procent (inklusive kommunalskatt) samt att kapitalinkomster (räntor, aktieutdelningar och kapitalvinster) skulle beskattas med 30 procent. Denna dualistiska beskattningsstuktur skapade dock en spänning i systemet mellan de två inkomstkategorierna, vilken förstärktes av att arbetsinkomsterna (men inte kapitalinkomsterna) dessutom träffades av sociala avgifter. Få beklagar numera den skattereformen, och den kompletterades ett tiotal år senare av avskaffandet av förmögenhetsbeskattning och arvs- och gåvobeskattning. Den fullföljdes dessutom av ett antal justeringar av både kapitalinkomster och inkomster från s.k. fåmansbolag. Men praktiska problem uppkom, eftersom det var gynnsamt för dem som kunde att omvandla arbetsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster.
Henrekson och Waldenström skriver i sin debattartikel att "Dessa kapitalinjektioner (d.v.s. effekterna av PE-entreprenörernas aktiviteter) till svensk ekonomi har möjliggjorts tack vare ett förmånligt skattesystem, introducerat under 1990- och det tidiga 2010 talet, som syftat till att främja den typ av investeringar och omstruktureringar som PE-entreprenörerna specialiserat sig på". Nog var det önskvärt att underlätta investeringar och omstruktureringar, men framför allt var syftet att komma till rätta med de negativa effekterna av extrema marginalskatter. Skattereformens "tre vise män" (S-O L, IH och P-O E) avsåg nog aldrig att de skulle skapa grogrund för den typ av upplägg som Skatteverket nu bekämpar.
Den rådgivare, som samlar ett antal intressenter att tillsammans utbyta kunskaper (kalla det gärna erfarenhetsfond) och får betalt för sina prestationer, beskattas förstås för sin inkomst i inkomstslagen tjänst eller näringsverksamhet. Detsamma gäller om den gemensamma aktiviteten resulterar i säljbara produkter. Om han i stället för att fakturera sina prestationer betingar sig ersättning i andel av uppnått resultat, gör det ingen skillnad - det blir också beskattning som för lön eller företagande. Om han får förtroendet att förvalta deras pengar och placera det i aktier, blir det fortfarande fråga om prestationsrelaterad beskattning av den ersättning han får. Men om han strukturerar sina tjänster så som sker i de nu aktuella fallen och får sin ersättning i form av carried interest (d.v.s. delaktighet i värdestegring av rekommenderade aktieplaceringar), tillåter (kanske) lagstiftningen att ersättningen beskattas som inkomst av kapital. Jag tror inte att någon PE-entreprenör hävdar att hans ersättningar skulle sakna koppling till hans skicklighet att bedöma affärsidéer och marknadsförutsättningar; inte heller att det var en ren slump att det gick så bra som det gjorde.
För de flesta framstår den beskedliga beskattningen av PE-entreprenörerna som anmärkningsvärd. Det är klart att den som kan, strukturerar sig på ett sådant sätt att utfallet blir så gynnsamt som möjligt - inom lagens råmärken. De komplicerade stukturer som PE-entreprenörerna skapat, utnyttjar den ordning som lagstiftaren beslutat - kanske? Lagstiftaren kanske tycker, att resultatet av vad PE-entreprenörerna åstadkommit är så värdefullt, att deras prestationer ska beskattas lindringare än vanliga knegares. Det var emellertid inte något som uttalades vid lagstiftningens tillkomst.
Det brukar hävdas att skatteregler ska vara så generella som möjligt och inte innehålla undantag och särregler, om inte finns goda skäl för det. Om det finns goda skäl för att gynna PE-industrin skulle reglerna självklart ha utformats så att PE-entreprenörerna slapp konstruera så extremt komplicerade strukturer som nu sker. Om inte annat är konstruktionerna ett slöseri med juridisk kompetens.
Skatteverket skall bara agera med stöd av lag, och skatt får tas ut endast med stöd av lag. Om Skatteverket observerar en inkomstgenererande aktivitet som inte beskattas i nivå med andra prestationer om det inte är lagstiftarens uttalade avsikt, är det nog Skatteverkets skyldighet att pröva om aktiviteten sker inom ramen för lagstiftningen.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
