Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

Företagsvinster borde inte beskattas.

Artikel i Smedjan 28 november 2018

Det finns inga rationella skäl för att beskatta bolagsvinster. Bolagsskatten är krånglig och dyr att administrera men drar in förhållandevis lite skatteintäkter. Den borde avskaffas, skriver Niclas Virin, tidigare skattedirektör i Riksskatteverket och författare till boken ”Slopad bolagsskatt” (Norstedts juridik, 2007) med Erik Norrman.

Vilka skäl finns det för skäl för beskattning av bolagsvinster?

Inga – åtminstone inga på goda, rationella överväganden baserade skäl. Så gott som alla länder beskattar visserligen vinster, men det är inget skäl, möjligen en förklaring: det är nog bäst att göra som alla andra.

En annan förklaring kan vara att folk uppfattar bolagsvinster som inkomster jämförbara med hushållens (individernas) inkomster. Beskattas hushållens inkomster av arbete (lön, pension med mera) och kapital (räntor och aktieutdelningar) är det väl inte mer än rättvist att också bolagen betalar skatt på sina inkomster.

Det är fel. Hushållens och bolagens inkomster är inte jämförbara. Hushållsinkomsterna är till för försörjning och upprätthållande av livhanken. Bas för konsumtionen. För att även de barn, sjuka och gamla som inte har (haft) något arbete (eller kapital) ska kunna leva, måste vi dela med oss till dem av våra inkomster – låta dem få en del av det som vi arbetsföra slitit ihop. Det gör vi med beskattning, framför allt inkomstskatt, sociala avgifter och moms.

Företagens inkomster – vinsterna – har ingen annan funktion än att förbättra möjligheterna att producera ännu mer till (förhoppningsvis) ännu lägre kostnader per enhet. Vinsten är ett mått på det värde som har skapats i bolaget. Företagens funktion är produktion av varor och tjänster och uppbyggnad av kapital; människorna är konsumenter. Dessa två roller är varandras motsatser. Att löner och kapitalinkomster beskattas är alltså inget motiv för att beskatta företagsvinster.

Det brukar hävdas att företagen ska betala skatt för den samhälleliga infrastruktur – rättssystem, försvar, allmänna kommunikationer etcetera – som de drar nytta av. Men varför egentligen? Det är hushållen och individerna som har glädje av att infrastrukturen finns. Samhällsordningen är ytterst till för att reglera relationerna mellan människor och säkerställa de ramar inom vilka de kan verka, bland annat genom att starta och driva företag.

Och varför ska skatten baseras på vinsten? Bolag som gör förluster, alltså förbrukar och förstör vad som redan finns, betalar inte någon skatt. Ska man bestraffa dem som är produktiva, och premiera skadegörelse?

En annan förklaring till att bolag beskattas är att de inte har någon politisk rösträtt och att talesmännen för bolagen vet att bolagsskatten ändå övervältras och bärs av kunder och anställda genom pris- och lönesättning. Det finns därför ingen stark drivkraft för kritik av bolagsskatten.

Det finns helt enkelt inga goda argument för att beskatta företagsvinster. Däremot finns det en lång rad tunga argument för att företagsbeskattningen är både onödig, resurskrävande och direkt skadlig.

Det är en dyr skatt. Bolagsskatten ger budgettekniskt cirka 100 miljarder kronor men kostar i tillämpning kanske 15 miljarder. Den är en guldgruva för skattekonsulter, en lekstuga för akademiker, sysselsätter arméer av experter, och tynger skattemyndigheter, rättsvårdande myndigheter och domstolar.

Bolagsskatten orsakar samhällsekonomiska kostnader genom effektivitetsförluster, därför att den styr investeringsbeslut på ett irrationellt sätt. Regler för avskrivning av fastigheter och anläggningar kan leda till att investeringsbeslut fattas på grund av rena skatteskäl i stället för affärsmässiga omständigheter. Ett aktuellt exempel är finansieringen av offentligt ägda tåg. Eftersom ägarna är kommuner och landsting som inte är skattskyldiga och därför saknar intresse av skatteavdrag, har det formella ägandet lagts hos skattskyldiga investerare. I vissa fall har sinnrika lease-lease-back-konstruktioner möjliggjort avdrag för en och samma tillgång hos flera skattebetalare.

Det är en liten skatt, både i Sverige och i andra länder. Bara undantagsvis svarar den för mer än 5–6 procent av de totala skatteinkomsterna. Så har det varit i långa tider och till synes oavsett skattesatsens höjd. Det beror naturligtvis på att skatten övervältras på lönekostnader och varupriser, och i sista hand på aktieägarna, som dessutom har privilegiet att lägga ner eller flytta verksamheten om skatten inte kan vältras över.

Bolagsskatten är så svår att tillämpa att den är en rättssäkerhetsrisk. Bara lagtextmassan för företagsbeskattningen är minst tio gånger så omfattande som den för beskattning av inkomst av tjänst och oändligt mycket mer komplicerad. Inkomst av tjänst omfattar fyra kapitel i inkomstskattelagen med sammanlagt cirka 120 paragrafer; inkomst av näringsverksamhet omfattar 34 kapitel med bortemot 700 paragrafer. Gränsen mellan kriminalitet och skicklig skatteplanering kan vara hårfin. Skatt på tjänsteinkomster (1 240 miljarder kronor) tas in med automatik vid lönetillfället. Skatt på företagsvinster (130 miljarder kronor) kräver en omfattande redogörelse årsvis av företagen och resurskrävande kontroll av skattemyndigheterna.

Skatten är helt onödig. Det som bolagen inte betalar i skatt kommer att stärka företagens kapitalbas och/eller öka löneutbetalningar och utdelningar som beskattas. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning som ytterst – som alla skatter – drabbar hushållen. Ett bortfall av de cirka 100 miljarder som skatten ger i dag skulle således vara endast tillfälligt.

Den skapar det förkättrade dubbelbeskattningsproblemet – vinsterna beskattas först i bolagen och sedan igen hos aktieägarna när de delas ut. Dubbelbeskattningen motiverades ursprungligen med att aktiebolag skulle ha en större skatteförmåga än enskilda företagare, en uppfattning som för länge sedan övergivits. Ta bort bolagsskatten och dubbelbeskattningen försvinner.

Bolagsskatten är omoralisk. Allmänheten inbillas att någon annan – företagen – betalar deras skatt, när de i själva verket står för notan själva.

Bolagsskatten är dessutom omodern. I ekonomier utan penninghushållning och med låg kunskapsnivå kan företagsbeskattningen kanske vara den enda möjligheten att ta ut skatt. I välutvecklade ekonomier finns betydligt effektivare metoder att ta ut skatt direkt från de fysiska personerna – de som ändå ytterst bär skatterna. Först när bolagsvinsterna tas ut bör beskattning ske. Så är det i till exempel Estland. Vilken stimulans för företagandet! Och vilken förenkling!

Genom att ta bort företagsbeskattningen får näringslivet ett uppsving. Om företagen vet att avkastningen av de investeringar de genomför i dag ograverat kommer att kunna tillgodoföras verksamheten, sjunker avkastningskraven. Företag, skattemyndigheter, polis- och åklagarmyndigheter och domstolar slipper en helt onödig och synnerligen dyrbar hantering.

Priset är initialt ett visst skattebortfall, men skattebortfallet kommer att återvinnas på sikt genom att de eliminerade bolagsskattebetalningarna ger ökat underlag för löne- och utdelningsskatter. Investeringar kan ske utan skattehänsyn och intresset för utländska investeringar i Sverige ökar.

Sedan några decennier har den internationella trenden varit sjunkande bolagsskatter. Så sent som 1990 var bolagsskattesatsen i Sverige bortemot 60 procent inklusive vinstdelningsskatten. Nu är den 22 procent, och ändå är bolagsskattens andel av de totala skatterna oförändrat cirka 5 procent. Senast är det USA som sänkt sin bolagsskattesats från cirka 35 till 21 procent.

Det är viktigt att inte komma på efterkälken. Då går investeringstillfällena till andra länder med lägre bolagsskatt. En aktuell fråga är konsekvenserna av Storbritanniens utträde ur EU: för att göra landet attraktivt aviseras kraftiga sänkningar av bolagsskattesatsen från nuvarande 19 procent till neråt 12 procent eller ännu lägre.

Sverige bör följa efter, med målet att på sikt ta bort bolagsskatten helt. En bolagsskatt har ingen plats i ett modernt skattesystem.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin