Dokument
Debattaartikel i Dagens Industri den 10 november 2017
För närvarande pågår en upprörd diskussion om hur företag och privatpersoner via skatteparadis genom skatteplanering och i värsta fall rent fusk undviker sina skatter.
Den här artikeln handlar bara om företag.
Först och främst: gällande lag skall tillämpas. Frågan är bara vad som är gällande lag för ett företag som opererar över hela jordklotet. Vilket lands lag ska gälla? Bosättningslandets? Och i så fall, det land där företaget är registrerat (så tycker vi i Sverige) eller där företagsledning eller styrelse finns (så tycker anglosachsiska länder)?
Eller där verksamheten bedrivs (det tycker de flesta länder)? Frågan blir då hur resultatet för verksamheten i det individuella landet ska beräknas. Om länderna har olika syn på saken, kommer samma vinst att beskattas av flera stater, och då måste avtal träffas mellan länder om hur beskattningsrätten ska fördelas. Sverige har ingått avtal med över 100 stater. Det finns bortåt 200 stater på jorden. Den matematiskt begåvade kan försöka räkna ut hur många avtal det kan finnas totalt.
Ett företag är ett sätt att administrera våra ansträngningar att producera varor och tjänster för vår överlevnad. Alla kostnader som uppkommer i verksamheten måste – med viss marginal – täckas av inkomster. Blir inkomsterna större än kostnaderna uppkommer vinst.
Innebörden av det är, att konsumerade resurser har varit lägre värderade än uppkommet resultat. Ett värde har skapats. Vi har blivit rikare så att vi kan mätta våra behov. Om inkomsterna blir mindre än kostnaderna har vi fördärvat befintliga resurser; vi har blivit fattigare.
Alla har således intresse av att vinst uppkommer. (En helt annan fråga är hur denna vinst ska fördelas.) Att den aktivitet som är livsavgörande för mänskligheten belastas med en skatt, är för mig obegripligt; en skatt på just det beteende som mänskligheten är beroende av – att skapa nya värden. Ännu mer obegripligt är att det företag som gör förlust, dvs. fördärvar redan befintliga resurser, inte behöver betala någon skatt.
De skapade värden som behålls av företagen – investeringarna – utgör basen för företagens framtida aktiviteter. De är oåtkomliga för privat förbrukning. Varför ska dessa beskattas så länge de finns kvar i företagen? Först när de betalas ut som lön till anställda eller delas ut till aktieägarna finns anledning att beskatta dem, vilket sker i de länder som använder sådana skattebaser, dvs. de allra flesta länder.
När de även beskattar bolagens vinster, minskar de den skattebas som löner och utdelningar utgör. Bolagsskatten är endast en förtida beskattning av inkomster som för eller senare ändå skulle beskattas. Att avskaffa bolagsbeskattningen innebär således inte att det totala skatteuttaget minskar.
Bolagsskattesatsens höjd har mycket liten betydelse för den skatt den inbringar. Före skattereformerna på 1990-talet var bolagsskatten i Sverige knappt 60 procent. Idag är den 22. Bolagsskattens andel av totala skatter är dock oförändrad. I Sverige, liksom de flesta industrialiserade länder, svarar bolagsskatten för ca 5 procent och kan av realekonomiska skäl inte bli större, eftersom basen utgörs av nettoinvesteringarna i det privata näringslivet.
Bolagsskatten är alltså en obetydlig skatt. Den är däremot extremt komplicerad att administrera och den inbjuder – som dagens debatt visar – till framgångsrik internationell skatteplanering och sysselsätter därför arméer av skattekonsulter och akademiker. Internationella företag har genom skatteplaneringsmöjligheterna ett övertag mot nationellt eller lokalt verksamma företag. Bolagsskatten bidrar därmed till konkurrenssnedvridningar.
NICLAS VIRIN
FD ALLMÄNT OMBUD OCH SKATTEDIREKTÖR I RIKSSKATTEVERKET
FD BANKDIREKTÖR I HANDELSBANKEN
FD LEDAMOT AV SKATTERÄTTSNÄMNDEN
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
