Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

Avdrag för kapitalrabatt på optionslån, RÅ 1979 1:97

Regeringsrättens domar 6 november 1979, nr H-14-1977

Fråga om låntagande bolags beskattning vid emission av förlagsbevis med frånskiljbara optionsbevis (s k warrants).

Lagtext

29 §, 41 § kommunalskattelagen (1928:370); 5 kap 1 §, 2 §, 4 § och 8 § aktiebolagslagen (1975:1385)

Av en av Gränges Aktiebolag gjord ansökan om förhandsbesked hos riksskatteverket framgick bl a följande. Bolaget avsåg att under 1975 emittera ett förlagslån. Lånet skulle löpa med 10 procent årlig ränta och förfalla till betalning 1985. Bolagets aktieägare skulle ha företrädesrätt att teckna ett förlagsbevis på nominellt 100 kr för varje åttatal aktier i bolaget. Förlagslånet skulle emitteras till en kurs motsvarande nominella värdet. Med varje förlagsbevis skulle följa ett optionsbevis med rätt att under tiden från viss dag 1976 till viss dag 1979 till en vid emissionen bestämd kurs teckna två nya aktier i bolaget för varje femtal optionsbevis. Optionsbevisen, som skulle vara ställda till innehavaren, skulle kunna frånskiljas och bli föremål för separat handel.

I ansökningen anförde bolaget vidare: Nämnden äger utgå ifrån att villkoren i anbudet avvägs i syfte att teckningsrätten skall erhålla visst mindre marknadsvärde - ca en krona - men att detta värde helt skall bero på att med förlagsbevisen följer optionsbevis.

- Inom någon eller några månader efter emissionen kommer i marknaden att noteras inte endast förlagsbevis åtföljda av optionsbevis utan också såväl förlagsbevis ej åtföljda av optionsbevis som avskilda optionsbevis. Det sagda innebär, att envar vid emissionen kan konstatera marknadsvärdet på förlagsbevis jämte tillhörande optionsbevis och att man inom någon månad eller några månader därefter med ledning av då förefintliga noteringar kan retroaktivt beräkna fördelningen av nämnda värde mellan förlagsbeviset exklusive optionsbeviset samt optionsbeviset för sig. Effekten av eventuella ändringar av räntenivån under mellantiden är nämligen lätt att fastställa med ledning av kursändringar på andra noterade värdepapper.

- Bolaget kommer vid taxeringen att styrka vad bolaget vid emissionen tillförts genom upptagande av lån och vad bolaget tillförts genom upplåtelse av option till aktieteckning.

- Mot bakgrund av det sagda hemställer bolaget om svar på följande frågor: Föranleder emissionen för bolaget någon beskattningseffekt och i så fall av vad slag: a) omedelbart på grund av emissionen av förlagsbevis? b) vid emission av aktier på grund av att optionsbevis utnyttjas? c) vid utgången av optionstiden, om alla optioner ej utnyttjas utan vissa förfallit? d) vid lånets inlösen?

Allmänna ombudet anförde i yttrande över ansökningen: Om vid taxeringen kan styrkas vad bolaget vid emissionen tillförts genom upptagande av lån resp vad bolaget tillförts genom upplåtelse av option till aktieteckning, vilket förutsättes i ansökningen, kan det av bolaget erhållna vederlaget fördelas på dels förlagsbevisen exklusive optionsbevisen dels optionsbevisen. Med utgångspunkt från frågan under a) i ansökningen synes, i den mån vederlaget för själva lånedelen understiger förlagsbevisens nominella värde, uppkomma en kapitalanskaffningskostnad - jmfr praxis i fråga om kapitalrabatt - av avdragsgill art. Analogt bör vederlag över pari för själva lånedelen utgöra skattepliktig inkomst. Beträffande vederlaget i övrigt synes någon beskattningseffekt ej uppkomma för bolaget. Enligt b) vidtagen åtgärd liksom underlåtenhet enligt c) att vidtaga viss åtgärd kan vidare ej anses vara av beskaffenhet att påverka bolagets taxering. Frågeställningen under d) synes slutligen ej kräva någon kommentar med hänsyn till ställningstagandet beträffande a).

Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden (1977-01-28, Sagnert, Bylin, Gottliebsson, Lindholm, Blomqvist, Hornhammar, Ulfhielm, Nilsson) meddelade följande förhandsbesked: Nämnden finner, att ifrågavarande förlagslån avses skola ges ut till en kurs motsvarande lånets nominella belopp. Den omständigheten, att villkoren för lånet avses bli avpassade så att den med varje förlagsbevis förenade optionsrätten erhåller ett marknadsvärde, kan icke föranleda att förlagslånet skall anses ha emitterats till en annan kurs än nyss sagts. Ej heller av annan grund kan - vid något av de tillfällen, som angivits i bolagets frågor - de i ärendet angivna villkoren för ifrågavarande förlagslån föranleda att skattepliktig intäkt eller avdragsgill kostnad uppkommer för bolaget. På grund härav förklarar nämnden, att den ifrågavarande emissionen icke skall, vid något av de tillfällen som angivits i frågorna a) - d) i ansökningen, föranleda att skattepliktig intäkt eller avdragsgill kostnad uppkommer för sökandebolaget.

I besvär hos regeringsrätten hemställde bolaget om ändring i förhandsbeskedet i enlighet med följande yrkande: 1) Om marknadsvärdet på det 'nakna' skuldebrevet vid emissionen understiger dess nominella värde: besked att bolaget äger rätt till avdrag för ett belopp, motsvarande det 'nakna' förlagsbevisets nominella värde minus dess marknadsvärde vid tidpunkten för emissionen samt rätt att tillgodogöra sig detta avdrag under det beskattningsår då emissionen sker. 2) Om marknadsvärdet på det 'nakna' förlagsbeviset vid emissionen överstiger dess nominella värde: besked att bolaget under det beskattningsår då emissionen sker åtnjutit skattepliktig intäkt med belopp, motsvarande det 'nakna' förlagsbevisets marknadsvärde minus dess nominella värde.

Från bolagets sida förekom omfattande argumentering. Härav må återges följande.

Från skatterättslig synpunkt utgör emission av skuldebrev med optionsrätt till aktier i låntagarebolaget uppenbarligen en kombination av två helt skilda slags förvärv, nämligen dels av lånekapital, dels av egetkapital, det första förvärvat definitivt, det andra allenats eventuellt. Den omständigheten, att ett företag på en gång - som 'paket' - gör två skilda slags transaktioner, bör icke föranleda andra effekter än som skulle inträtt, om transaktionerna gjorts var för sig, utan tids- eller annat sammanhang. Det emitterade skuldebrevet värderas till marknadspris separat och 'naket', d v s exklusive optionsrätten. Härvid uppkommande överkurs är skattepliktig och underkurs avdragsgill. Också optionsrätten behandlas på samma sätt. Ersättningen för optionsrätten avser aktieägartillskott och utgör ej skattepliktig intäkt. Optionerna ger innehavarna av dem en rätt att förvärva en viss bråkdel i bolaget, vilket innebär en motsvarande reduktion av de gamla aktieägarnas bråkdelar. De gamla aktieägarna gör uppenbarligen en uppoffring genom att utan vederlag för egen del till bolagets disposition ställa en rätt att upplåta sådana optioner och tillgodogöra sig självt vederlaget för upplåtelserna. Detta innebär ett aktieägartillskott till bolaget med belopp motsvarande optionernas värde. Genom optionsrätten får långivarna en kapitalrabatt. Enligt 29 § kommunalskattelagen medges avdrag för ränta å lånat kapital, som nedlagts i rörelsen. Termen ränta har hittills undantagslöst tolkats som innefattande samtliga kostnader för lånekapital.

Vid det slags lån, som en privatman upptager, t ex ett banklån, utgör räntorna vanligen de enda kostnaderna. Men så är inte fallet, då ett företag upptar ett lån på allmänna marknaden. Vederlaget för de vid en emission 'sålda' skuldebreven kan över- eller understiga skuldebrevens nominella belopp. När skuldebreven omsider blir inlösta, kan det vederlag företaget betalar för inlösen av skuldebreven över- eller understiga deras nominella belopp. I båda ändar av skuldebrevens löptid kan alltså vinster och förluster uppkomma. Båda påverkar taxeringen. Summa summarum i tidens längd av dessa blir alltid en avdragsgill kostnad, motsvarande vederlaget vid inlösen minus vederlaget vid emissionen. Om den sålunda uträknade kostnaden får negativt förtecken, blir 'kostnaden' en skattepliktig intäkt. Om emissionskursen är exempelvis 110 kronor och inlösen sker genom uppköp för 120 kronor, blir det totala resultatet en avdragsgill kostnad av 120 - 110 = 10 kronor. Om inlösen i stället kostat 100 kronor, hade resultatet blivit en skattepliktig intäkt av 110 - 100 = 10 kronor. Tekniken är identiskt densamma som den välkända vid beräkning av en realisationsvinst.

Med den förutsättning - emission till pari - som anges i rättsnämndens beslut, blir den avdragsgilla lånekostnaden 100 - 100 = 0 kronor. Men det är inte samma skuldebrev som omsätts vid emission och vid inlösen. Skuldebrevet är vid emissionen påklätt, vid inlösen avklätt. Felet i nämndens kalkyl är av samma slag som skulle föreligga, om vid en realisationsvinstberäkning för fastighet inventarierna i fastigheten medtogs vid försäljningen men inte vid köpet.

Det syns här i landet ännu inte ha utvecklat sig någon praxis beträffande hanteringen i räkenskaperna av påklädda skuldebrev. Den frågan uppkommer emellertid i ärendet, huruvida skatteeffekterna vid emissionen skall göras beroende av det sätt, på vilket företaget i räkenskaperna redovisar emissionen. Närmare bestämt gäller frågan, huruvida en klyvning av vederlaget vid emissionen i två delar (det avklädda skuldebrevet och optionsrätten) skall göras, även om företaget själv i räkenskaperna inte delar upp vederlaget i dess två delar. Det syns omotiverat att tillerkänna räkenskaperna betydelse. Det må nämnas, att bolaget kommer att i räkenskaperna dela upp emissionsvederlaget på sätt här angivits.

En bedömning av föreliggande problem kan också ske med utgångspunkt i bolagets resultat.

Det undersöks, när och hur resultatet påverkas av optionerna.

Svaret ger sig omedelbart. Resultatet påverkas en gång och allenast en gång, nämligen vid emissionen. (Den vidare utvecklingen påverkar ej resultatet.) Denna påverkan utgörs därav, att kapitalrabatten inbesparas, d v s att resultatet förbättras med ett belopp motsvarande den beräknade kapitalrabatten.

Det undersöks därefter, varifrån medlen kommer. Utgör optionerna en belastning på bolagsförmögenheten eller endast på värdet av aktierna i bolaget? Även här ger sig svaret omedelbart. Belastningen vilar på aktierna. (Detta gäller oberoende av om bolaget eller aktieägarna upplåtit optionen.) Optionerna riktar sig mot ett aktieägarintresse, ej mot bolagsförmögenheten.

Därmed är fastställt, att fråga är om ett aktieägartillskott, att detta sker just vid emissionen samt att tillskottet omfattar ett belopp motsvarande den beräknade kapitalrabatten.

I sin argumentering hänförde sig bolaget till ett konverteringslån som Holmens Bruk AB emitterat år 1977. Därom anförde bolaget: Utfäst låneränta uppgick till 9 procent. Marknadsräntan för ett likvärdigt lån utan option vid tiden för emissionen uppgick till 10 3/8 procent. Den kapitalrabatt som varit erforderlig om optionsrätt inte erbjudits långivarna beräknades till 4 986 360 kr. Vid det emissionspris som åsatts blev resultatet av Holmen-lånet följande.

Värde av de 'nakna' lånebevisen 50 417 640

Värde av optionerna:

Beräknad kapitalrabatt 4 986 360

Värde av företrädesrätter 7 387 200 12 373 560

Värde av lånebevisen inkl optioner 62 791 200

Bolaget fortsatte: Tillskottet till Holmen utgjordes alltså endast av beloppet 4 986 360 kr. Beloppet 7 387 200 kr tillfördes inte Holmen utan innebar en överflyttning av de utelöpande aktiernas värde på de nytillkomna optionerna. En dylik överflyttning mellan bolagsrättsliga rätter i ett bolag påverkar inte bolagsförmögenheten.

Tillskottet vid en optionslåneemission utgör ett av leden i ett s k multilateralt avtal, närmare bestämt ett triangelavtal mellan de gamla aktieägarna, bolaget och tredje man lånemarknaden). Innebörden av ett sådant triangelavtal framgår klarast om parternas prestationer redovisas på det sätt som är brukligt i multilaterala avtal. Holmen-avtalet tas här som modell i en sådan uppställning. För att i ett första steg få fram poängen på enklaste vis antas först, att optionerna varit värda endast 5 milj kr och att aktieägarna inte förbehållits någon företrädesrätt utan optionsreverserna emitterats direkt på marknaden. Uppställningen blir då följande.

Aktieägarna

Får:

Värdestegring på aktier på grund av tillskott av optioner (Från bolaget) 5

Lämnar:

Rätt för bolaget upplåta optioner (Till bolaget) 5

Bolaget

Får:

Rätt upplåta optioner (Från aktieägarna) 5

Kontant (Från långivarna) 55 60

Lämnar:

Optioner (Till tredje man) 5

Nakna reverser värda (Till tredje man) 50 55

Tredje man

Får:

Optioner (Från bolaget) 5

Nakna skuldebrev värda (Från bolaget) 50 55

Lämnar:

Kontant (Till bolaget) 55

Uppställningen kan i ett andra steg kompletteras med beloppet 7 milj kr, vilket optionerna var värda utöver ovan redovisade 5 milj kr, men vilket inte tillfördes bolaget utan genom företrädesrätter för aktieägarna stannade hos dem. Företrädesrätterna antas då ha av aktieägarna sålts till lånemarknaden.

Aktieägarna

Får:

Kontant vederlag för sålda teckningsrätter 7

Värdeökning av aktier på grund av tillskott 5 12

Lämnar:

Optioner 12

Bolaget

Får:

Optioner värda för bolaget 12 - 7 = 5

Kontant 55 60

Lämnar:

Optioner värda för tredje man 12 - 7 = 5

Reverser värda 50 55

Tredje man

Får:

Optioner (Från bolaget) 12

Nakna skuldebrev värda (Från bolaget) 50 62

Lämnar:

Vederlag för teckningsrätter

v(Till aktieägarna) 7

Kontant (Till bolaget) 55 62

Bolaget får för 60 milj kr men lämnar för endast 55 milj kr. Skillnaden, 5 milj kr, utgör den förmögenhetsökning, som tillskottet ger.

För optionens vidkommande fungerar bolaget endast som en genomgångsstation. Bolaget har före emissionen ingen option och har heller ingen kvar efter emissionen.

I det fall bolaget skulle återköpa skuldebreven och värdet på optionsskuldebreven förblivit konstant mellan emissionen och återköpet blir det ekonomiska utfallet följande.

Aktieägarna

Får:

Annullering av optionerna 5

Lämnar:

Minskning av bolagsförmögenheterna 5

Bolaget

Får:

Minskad skuld 55

Lämnar:

Kontant 60

Tredje man

Får:

Kontant 60

Lämnar:

Optioner 5

Nakna skuldebrev 55 60

Aktieägarna i bolaget har på dettas bekostnad befriat sina aktier från den belastning på dessa aktier, som optionerna inneburit. Denna belastning riktar sig ju, som bolaget tidigare i målet påpekat, mot aktierna - andelarna i bolaget - och inte mot bolagsförmögenheten. Denna minskas genom återköpet med 5 milj kr.

- En utdelning från bolaget har alltså företagits. Denna utdelning utgör den spegelvända motsvarigheten vid ett återköp till det tillskott, som skedde vid emissionen.

Allmänna ombudet tillstyrkte bifall till bolagets talan.

Regeringsrätten (1979-11-27, Åbjörnsson, Lidbeck, Hamdahl, Wahlgren, Björne) yttrade: Förlagslånet jämte därvid fogade optionsbevis avses bli emitterat till kurs som motsvarar lånets nominella belopp. Den omständigheten att optionsbevisen kan frånskiljas och sedermera befinnas ha ett värde för sig innebär inte att bolaget fått vidkännas någon kostnad som är avdragsgill enligt 29 § 1 mom kommunalskattelagen. En emission på angivna villkor kan ej heller föranleda att det uppkommer skattepliktig intäkt för bolaget. På grund härav lämnar regeringsrätten bolagets talan utan bifall.

Ledamöterna Hamdahl och Wahlgren tillade för sin del:

Hamdahl: Grunden för bolagets talan är att långivarna erhåller en kapitalrabatt genom optionsrätten och att bolaget blivit i stånd att lämna denna rabatt på grund av ett aktieägaretillskott, bestående i att aktieägarna avstått från viss del av sina aktiers substansvärde genom att medge aktiekapitalets utökning enligt optionen.

Även om, vilket ingalunda blivit klarlagt, en kapitalrabatt lämnats, vilar påståendet om aktieägartillskott på ett rent teoretiskt resonemang. En sådan fiktiv företeelse kan inte läggas till grund för beskattning. Följaktligen kan inte heller någon utgift, som grundar avdragsrätt vid beskattningen, anses ha möjliggjorts genom ett fiktivt aktieägartillskott. Kapitalrabatten, i den mån den förekommit, har inte medfört någon kostnad för bolaget.

Wahlgren: Det i regeringsrätten framställda yrkandet tar sikte på möjligheten av att för bolagets vidkommande vid en emission av förlagsbevis med frånskiljbara optionsbevis (s k warrants) innefattande optionsrätt till nyteckning av aktier i bolaget i skattehänseende skilja mellan utgifter hänförliga till anskaffandet av främmande kapital (det 'rena' förlagslånet) och kostnader hänförliga till s k aktieägartillskott. Yrkandet innebär också en motsvarande tillämpning i skattehänseende såvitt avser eventuella inkomster från emissionen.

Vid besvarandet av frågorna bör till en början anmärkas att den typ av emission varom här är fråga saknar särskild reglering i skattehänseende. Vidare bör erinras om att aktiebolagsvinster i princip är underkastade dubbelbeskattning här i landet.

Av dubbelbeskattningsprincipen följer att förmåner utöver insatt aktiekapital som uttas ur bolaget och som kommer dess aktieägare till del skall beskattas dels hos bolaget, dels hos aktieägarna.

Det synes inte vara möjligt att med ledning av det utredningsmaterial som föreligger i målet göra sig en föreställning om till vilken del den kostnad som enligt bolaget skulle utgöra kapitalrabatt och således vara hänförlig till det 'rena' förlagslånet - och därmed avdragsgill vid beskattningen - också kan komma aktieägare till del i form av förmåner från bolaget. Bolaget hävdar visserligen att denna kostnad i själva verket betalas med den del av vederlaget för emissionen som bolaget önskar hänföra till s k aktieägartillskott, och som på grund härav inte skall beskattas. I fråga om aktieägartillskott finns inga lagregler. Den svenska skatterättens inställning i fråga om aktieägartillskott är inte helt kartlagd. Det torde dock inte vara befogat att anta att vederlag av den typ bolaget synes avse - en obestämd del av ett vederlag för ett förlagslån, där denna del anknyter till ett ovisst, framtida aktieägande - bör vara att redan vid emissionstillfället betrakta som aktieägartillskott.

Inte heller synes mig - som bolaget gör gällande - något nödvändigt sammanhang mellan vederlagets skattemässiga behandling vid emissionstillfället och vid andra tillfällen - t ex inlösenstillfället - föreligga. Jag kan således inte utesluta att man - sedan teckningstiden enligt optionen utgått - kan utreda storleken av ett eventuellt aktieägartillskott.

Föredraget 1979-11-06,

målnummer H-14-1977

Litteratur SOU 1971:15 s 186, 187, SOU 1972:63 s 108-110, prop 1973:93 s 75-79, SOU 1975:53 s 170 f, prop 1975/76:180 s 169 f, 172, prop 1976/77:93 s 9, 25 f, SOU 1977:86 s 293, Borgström Om konvertibla obligationer och andra finansieringsformer, Svenska Handelsbankens småskriftserie nr 4 Konvertibla värdepapper, Mattsson Aktiebolagens finansieringsformer s 12-18, 99, 109, 114 f, Mutén Inkomst eller kapitalvinst s 32 f, Sandström beskattning vid aktieutdelning samt utdelning från ekonomisk förening s 340 f.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin