Dokument
Avdrag för kapitalrabatt på konverteringslån, RÅ 1987 not 241
Regeringsrättens dom 9 april 1987, nr 2813-1986
Förhandsbesked av Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden den 21 april 1986, mål nr 222/85-201
Fråga 1
Skillnaden mellan det av X beräknade nuvärdet av förlagsbevisen (10,90 kr) och det belopp som enligt ansökningen kommer att ha skuldförts vid tidpunkten för en konvertering eller inlösen av förlagsbevisen utgör en för bolaget avdragsgill kapitalanskaffningskostnad.
Fråga 2
Bolaget har rätt att vid taxeringen för respektive beskattningsår göra avdrag för den del av det i fråga 1 avsedda skuldbeloppet som belöper på beskattningsåret i fråga.
Fråga 3
En konvertering av ett förlagsbevis hindrar inte att bolaget får avdrag enligt svaren på frågorna 1 och 2 för den skuldökning som har bokförts för förlagsbeviset för tiden fram till konverteringen.
MOTIVERING
--- Bolaget ska ombesörja vissa för Y och övriga koncernföretag gemensamma funktioner, ---.
Nämnda erbjudande innebar att aktieägarna som vederlag för varje till X avyttrad aktie skulle erhålla ett av X utgivet konvertibelt förlagsbevis på nominellt 18 kr. Förlagsbeviset löper utan ränta och förfaller till betalning den 2 maj 1989. Fyra förlagsbevis kan under tiden den 2 januari 1987 - 2 maj 1989 konverteras till en aktie i X med ett nominellt värde av 15 kr.
X har beräknat att förlagsbeviset vid ett förräntningskrav på 14 % har ett nuvärde per den 30 juni 1985 av 10,90 kr. Bolaget avser att bokföra detta belopp som anskaffningskostnad för en aktie i Y och kommer samtidigt att skuldföra samma belopp. Skuldbeloppet kommer därefter successivt att ökas med vad som motsvarar en effektiv årsränta på 14 %. Denna ökning, vars slutliga belopp kan uppgå till högst (18 - 10,90=) 7,10 kr, avser bolaget att bokföra som räntekostnad.
Fråga 1
Om ett företag i syfte att anskaffa kapital för sin verksamhet ger ut räntelösa skuldebrev till en kurs som understiger pari, skall vid en inlösen av skuldebrevet skillnaden mellan inlösenpriset och emissionspriset (den s k kapitalrabatten) beskattas hos mottagaren som intäkt av kapital (RÅ 1982 Aa 152, delvis refererat i RSV/FB Dt 1983:3). Det företag som i nämnda syfte ger ut skuldebrev till underkurs måste anses ha rätt till avdrag för kapitalrabatten (jfr nämndens bedömning i rättsfallet). Det nu sagda bekräftas av de uttalanden som har gjorts i prop. 1984/85:193. I propositionen föreslogs bl a att ett uttryckligt förbud skulle införas mot avdrag för skillnaden mellan emissionspriset för vissa s k optionslån och skuldebrevens marknadsvärde. Departementschefen framhöll, med syftning på bl a options- och konverteringslån, att rätten till avdrag för s k kapitalrabatt på lån som emitterats till en kurs under pari inte påverkades av avdragsförbudet. Om emissionspriset sätts till ett belopp som understiger det nominella skuldebrevsbeloppet, utgör enligt departementschefen skillnadsbeloppet en för bolaget avdragsgill kapitalanskaffningskostnad (nämnda prop s 62).
Det nu sagda måste gälla oavsett om det emitterande företaget bedriver egen rörelse eller en verksamhet av det slag som X numera har gått över till.
Mot denna bakgrund gör nämnden bedömningen att X - om bolaget hade gett ut de konvertibla förlagsbevisen i syfte att anskaffa kapital för ett därefter följande kontantköp av aktierna i Y - skulle ha haft rätt till avdrag för skillnaden mellan det nominella skuldebrevsbeloppet, 18 kr, och emissionspriset för förlagsbevisen. X har valt att i stället finansiera aktieförvärvet genom att lämna förlagsbevisen direkt till aktieägarna som likvid för aktierna. Det finns enligt nämndens mening starka skäl för att låta denna finansieringsform få en med den förstnämnda likvärdig skattemässig behandling. Med denna utgångspunkt bör aktiernas marknadsvärde vid emissionstillfället betraktas som emissionspris och bolaget få avdrag för skillnaden mellan detta värde och det nominella skuldebrevsbeloppet. Därmed tillgodoses det i olika sammanhang uttalade önskemålet att beskattningen skall vara neutral i förhållande till olika finansieringsformer (jfr t ex nämnd prop s 52 f).
I praxis har emellertid ett utbyte av förlagsbevis mot aktier bedömts från en annan utgångspunkt. I ett ärende om förhandsbesked var situationen den att ett företag hade gett ut konvertibla förlagsbevis löpande med 10 % årlig ränta som vederlag för aktier vars börsvärde understeg det nominella skuldebrevsbeloppet. Nämnden konstaterade att företaget hade gett ut förlagsbevisen inte för att anskaffa kapital för sin rörelse utan för att förvärva aktierna och fann att det belopp som hade åsatts förlagsbevisen i sin helhet utgjorde anskaffningskostnad för aktierna. På grund härav ansågs att företaget genom utbytet av förlagsbevisen mot aktierna inte hade fått vidkännas någon kostnad som var avdagsgill i bolagets rörelse. Regeringsrätten ändrade inte förhandsbeskedet (RÅ 1983 Aa 109, även refererat i RSV/FB Dt 1983:49). Avgörandet kan uppfattas så att transaktionens karaktär av köp ansågs avgörande för de skattemässiga konsekvenserna och att den nominella köpeskillingen - dvs skuldebrevsbeloppet - med denna utgångspunkt skulle betraktas som anskaffningskostnad för aktierna. Med denna tolkning är avgörandet närmast en bekräftelse på principen att den nominella köpeskillingen skall läggas till grund för realisationsvinstberäkningen. Principen tillämpas emellertid inte undantagslöst. Av senare avgöranden i regeringsrätten kan utläsas att den nominella köpeskillingen ansetts kunna frångås såväl vid bedömningen av om en överlåtelse skall behandlas som köp eller gåva (regeringsrättens dom den 15 november 1985 i mål nr 2262-1985) som vid beräkningen av realisationsvinst (regeringsrättens dom den 20 december 1985 i mål nr 736-737-1984). Avgörandena har gällt överlåtarens beskattning men nämnden utgår ifrån att förvärvarens skattesituation i princip skall bedömas enligt samma grunder. Nämnden uppfattar rättsläget så att den ifrågavarande principen skall frångås åtminstone i de fall där det framstår som uppenbart att det vid köpet utgivna vederlaget har ett annat värde än det nominellt angivna.
De förlagsbevis som X har gett ut löper helt utan ränta. Enligt bolagets beräkningar hade de, vid ett förräntningskrav på 14 %, ett nuvärde vid emissionstillfället på 10,90 kr. Av riksskatteverkets anvisningar om vissa beskattningsfrågor i samband med det aktuella utbytet (RSV Dt 1985:33) framgår att medianvärdet för en aktie i Y under teckningstiden - dvs efter den tidpunkt då erbjudandet hade lämnats - uppgick till 10,50 kr. Med hänsyn till dessa omständigheter är det uppenbart att det nominella beloppet 18 kr inte ger uttryck för förlagsbevisens värde vid emissionstillfället. Enligt nämndens uppfattning finns det fog för bedömningen att värdet inte översteg de av X beräknade beloppet 10,90 kr. Detta belopp bör då godtas som anskaffningskostnad för aktierna och därmed som emissionspris.
Även om det aktuella utbytets karaktär av köp läggs till grund för den skattemässiga bedömningen föreligger således inte något hinder för bolaget att tillgodogöra sig avdrag för skillnaden mellan å ena sidan inlösenbeloppet 18 kr - eller det lägre belopp som har skuldförts vid en eventuell konvertering - och å andra sidan det beräknade nuvärdet 10,90 kr.
Fråga 2
Enligt ansökningen kommer bolaget att i sin bokföring successivt öka det ursprungligen skuldförda beloppet 10,90 kr med vad som motsvarar en effektiv årsränta på 14 %. Avdragsrätt måste anses inträda i takt med skuldökningen. Den del av den bokförda ökningen som belöper på ett visst beskattningsår är således avdragsgill vid taxeringen för samma år.
Fråga 3
När en konvertering sker, kommer bolaget att föra det skuldbelopp som vid konverteringstillfället är bokfört för de konverterade förlagbevisen till aktiekapitalet (3,75 kr för varje förlagsbevis) respektive reservfonden (resterande del). Åtgärden kan enligt nämndens mening inte inverka på bolagets rätt att göra avdrag för den ökning av skuldbeloppet för de konverterade förlagsbevisen som har bokförts för tiden fram till konverteringen.
Beslutande: Swartling, ordf, Herrlin, Enslöw (skiljaktig), Rosén, Verner, Gustafson, Toftered, Virin
Skiljaktig mening
- - - -
Enligt min uppfattning kan skillnaden mellan marknadsvärdet för Y-aktierna och förlagsbevisets nominella värde inte jämställas med kapitalrabatt i egentlig mening. Enbart det förhållandet att marknaden värderar den avtalade valutan - i detta fall en aktie i Y - till ett lägre belopp än förlagsbevisets nominella värde innebär inte att X lämnat en kapitalrabatt. Skillnaden motsvarar endast det överpris som X på sikt är berett att betala för aktiemajoriteten i Y. Det är naturligt att priset ligger över marknadsvärdet för minoritetsposten. Att X inte är berättigat till avdrag för den som "kapitalrabatt" betecknade mellanskillnaden framgår av regeringsrättens dom i målet RSV/FB Dt 1983:49.
När X ger ut de konvertibla förlagsbevisen är det formellt fråga om en emission enligt 5 kap. aktiebolagslagen. I 3-9 §§ i detta kapitel finns bestämmelser om förfarandet vid emission. Av 4 § punkt 5 framgår att beslut om emission skall innehålla uppgift om skuldebrevens nominella belopp och emissionskurs. Enligt min uppfattning måste emissionskursen bestämmas till viss procent av det nominella beloppet. Att i efterhand bestämma emissionskursen på grundval av utomstående omständigheter - i detta fall marknadsvärdet på Y-aktierna - synes inte möjligt. Enligt 4 § punkt 9 skall emissionsbeslutet innehålla uppgift om det belopp varmed aktiekapitalet skall ökas genom utbyte (konvertering). Det synes tveksamt om det av X skisserade systemet med konvertering till kurser motsvarande bokförda värdet vid viss tidpunkt är förenligt härmed.
En förutsättning för att det skall vara fråga om en kapitalrabatt i egentlig mening är att detta - såvitt jag förstår - framgår av emissionsbeslutet. Om så är fallet är det fråga om avdragsgill kapitalrabatt i enlighet med rättsfallet RSV/FB Dt 1983:3. Jag kan inte utläsa av ansökan att dessa föreutsättningar är uppfyllda när det gäller de konvertibla förlagsbevis, X avser att ge ut mot betalning i form av Y-aktier. Jag anser därför att fråga 1 bör besvaras nekande. Frågorna 2 och 3 förfaller då.
Föredraganden Clémentz anmälde skiljaktig mening och anförde följande.
Jag anser att det belopp som åsatts förlagsbevisen i sin helhet skall anses utgöra bolagets anskaffningskostnad för aktier i Y. Den omständigheten att förlagsbevisen löper utan ränta bör enligt min mening inte leda till annat resultat än om förlagsbevisen löpt med ränta. Jag anser därför att X inte har rätt till avdrag för någon kapitalanskaffningskostnad (jfr RÅ 1983 Aa 109).
Regeringsrättens dom
Regeringsrätten ändrar inte förhandsbeskedet.
Dom den 9 april 1987, mål nr 2813-1986, ändrade .
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
