Dokument
En banks aktier i helägt riskkapitalbolag är kapitaltillgångar för banken. Riskkapitalbolagets aktier i utvecklingsföretag är kapitaltillgångar för riskkapitalbolaget.
Regeringsrättens dom 7 november 2007, nr 4588-06
Ingen aktiehandelssmitta i bankkoncern
Enligt 17 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, gäller att en tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning i näringsverksamhet är lagertillgång (före införandet av IL benämnd omsättningstillgång). Tillgångar som ingår i en traditionell bank- och finansieringsrörelse är normalt att hänföra till lagertillgångar vid beskattningen. Den skattemässiga klassificeringen av tillgångar i lager- eller kapitaltillgångar torde därvid ofta motsvara vad som gäller vid redovisningen. Någon koppling mellan redovisningen och beskattningen i detta avseende finns emellertid inte.
Klassificeringen har betydelse i flera hänseenden. Utdelning på aktier som är lagertillgång är skattepliktig - även för aktiebolag. Vinst vid avyttring utgör skattepliktig inkomst (som vanlig handelsvinst) av näringsverksamhet. Om aktierna klassificeras som kapitaltillgång är däremot enligt 25 a kap. IL, såväl utdelning som vinst vid avyttring skattefri under förutsättning att aktierna kan klassificeras som näringsbetingade. En aktie är enligt 24 kap. 13-14 §§ IL näringsbetingad om den inte är marknadsnoterad, ägarinnehavet representerar minst 10 procent av röstetalet eller innehavet "betingas" av ägarföretagets verksamhet, dvs. innehas av andra skäl än att vara en kapitalplacering. Reglerna om näringsbetingade aktier reformerades senast år 2003 (prop. 2002/03:96) då skattefriheten utvidgades till att - utöver utdelningar - också omfatta vinst vid avyttring (kapitalvinst).
Sedan gammalt finns det en praxis som innebär att om aktierna i ett dotterbolag ses som substitut för lagertillgångar, kan aktierna i ägarbolagets hand anses utgöra lagertillgång. I regel kommer då dotterbolagets tillgångsinnehav betraktas som kapitaltillgångar. En sådan praxis har sedan början av 1980-talet kodifierats i skattelagstiftningen (prop. 1980/81:68) i fråga om byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomtstyckning. Man brukar tala om byggmästarsmitta och smittade aktie- och fastighetsinnehav. Det är tänkbart att samma princip skulle kunna tillämpas även inom andra branscher trots att det inte finns någon lagstiftning därom. En sådan bransch skulle kunna vara bank- och finansieringsverksamhet, där innehav av aktier som utgör lagertillgångar skulle kunna paketeras i aktiebolag, vilkas aktier blir föremål för avyttring. Genom att reglerna för beskattning av aktievinster nyligen ändrats så att dessa kan vara helt skattefria, har betydelsen av klassificeringen som lageraktier eller kapitalaktier ökat.
En bank har därför ansökt om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden (SRN) för att bringa klarhet i frågan. Banken bedrev bank- och finansieringsrörelse. Inom banken fanns en särskild affärsenhet, vars verksamhet bestod i att tillhandahålla riskkapital åt mindre och medelstora utvecklingsföretag, framför allt i branscher inom teknologi och hälsa. Affärsenheten hade en fristående egen ledning men var rättsligt en del av bankaktiebolaget. Genom enheten förvärvade banken normalt mellan 10 och 40 procent av aktierna i olika utvecklingsföretag (portföljföretag) och utövade i dessa ett aktivt ägarskap genom bland annat rådgivning och styrelserepresentation med bankens egen personal. Vid varje investeringstillfälle överenskoms med övriga finansiärer och entreprenörerna bakom företaget om en utvecklingsplan. Denna plan reglerade även hur bankens innehav skulle avvecklas när planmålen uppnåtts. Sedan starten hade i denna verksamhet förvärvats aktier i ett 60-tal företag och aktieinnehaven i drygt 20 företag hade avyttrats inom en tid av två till tio år. Aktierna i företagen hade av banken redovisningsmässigt behandlats som omsättningstillgångar men skulle fortsättningsvis redovisas som finansiella anläggningstillgångar. Alternativt skulle verksamheten överföras till ett av banken helägt dotterbolag, AB X.
Banken ställde följande frågor. 1. Utgör aktierna i portföljföretagen kapitaltillgångar hos Banken med följd att utdelning på dessa ska beskattas enligt bestämmelserna i 24 kap. IL och att vinst uppkommen i samband med avyttring av dessa aktier ska beskattas enligt bestämmelserna i 25 a kap? 2. Utgör aktierna i portföljföretagen kapitaltillgångar hos AB X med samma följd som i fråga 1? 3. Om fråga 1 besvaras nekande och fråga 2 besvaras jakande, kommer då aktierna i AB X att utgöra kapitaltillgångar hos Banken med samma följd som i fråga 1 och 2?
SRN fann att både fråga 1 och 2 skulle besvaras jakande. Därmed förföll fråga 3. I sin motivering anförde SRN bl.a. I ärendet är det fråga om de aktier som Banken innehar i portföljföretagen är näringsbetingade i ILs mening. En förutsättning för detta är att aktierna utgör kapitaltillgångar och således inte lagertillgångar hos Banken. En utgångspunkt för den skattemässiga klassificeringen av bankers tillgångar i lager- eller kapitaltillgångar är att tillgångarna i regel är lagertillgångar om de ingår i den traditionella bank- och finansieringsrörelsen. Om så inte är fallet ska bedömningen göras i enlighet med vad som gäller för företag i allmänhet.
Mot bakgrund härav och med beaktande av lämnade uppgifter om innehavet av aktierna i portföljföretagen fann SRN att de inte skulle anses hänförliga till ett sådant innehav som typiskt sett ingår i Bankens lager av finansiella tillgångar. De är inte heller värdepapper som är lager i en värdepappersrörelse enligt lagen (1991:981) om värdepappersrörelse. Aktierna i portföljföretagen fick istället anses hänförliga till en särskild verksamhetsgren av annat slag. Det kunde emellertid inte heller vid en prövning mot vad som gäller för företag i allmänhet hänföras till lagertillgångar. Det ledde till att aktierna skulle anses som kapitaltillgångar i omfrågat hänseende. Vidare fick de - vid en överföring av verksamheten till Bankens dotterbolag - anses utgöra kapitaltillgångar även hos det bolaget.
Skatteverket (SKV) yrkade att Regeringsrätten (RR) skulle förklara att aktierna utgjorde lagertillgångar hos Banken (fråga 1) respektive hos AB X (fråga 2). Om RR skulle finna att aktierna i portföljföretagen vore att hänföra till kapitaltillgångar, yrkade SKV att bankens innehav av aktier i AB X skulle anses utgöra kapitaltillgångar (fråga 3).
RR gjorde samma bedömning som SRN och fastställde utan egen motivering förhandsbeskedet.
Kommentar
För banker och andra finansieringsföretag (tidigare var den skatterättsliga termen penningrörelse) gällde fram till år 1990 ett undantag från utdelningsbeskattning på s.k. organisationsaktier, varmed avsågs aktier som innehades som ett led i organisationen av företagets verksamhet till den del denna avsåg annat än förvaltning av fastighet eller aktier och likartad lös egendom (organisationsaktier i inskränkt bemärkelse). Då ersattes detta undantag med de för företag i allmänhet gällande reglerna för utdelning på näringsbetingade aktier. Principiellt innebar ändringen en utvidgning av tillämpningsområdet för skattefria utdelningar även om den inte ledde till några omedelbara effekter i praktiken. Sedan år 2003 gäller att även kapitalvinster på näringsbetingade aktier är skattefria samtidigt som schablonreglerna för när en aktie ska anses näringsbetingad har utvidgats.
Reglerna för beskattningen får ses mot bakgrund av att de svenska bankerna under en stor del av 1900-talet var förbjudna att inneha aktier av kapitalplaceringskaraktär, dvs. sådana aktier som innehas som alternativ till annan finansiell placering. År 1991 gavs emellertid bankerna rätt att vid sidan av annan verksamhet i begränsad omfattning förvärva aktier i kapitalplaceringssyfte. Genom införande av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse har rätten att placera i sådana aktier utvidgats. Ett s.k. kvalificerat innehav, som är aktuellt i förevarande fall, föreligger om innehavet representerar - direkt eller indirekt - tio procent eller mer av kapitalet eller av samtliga röster eller annars möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget. En banks innehav av sådana aktier kan sammanlagt uppgå till högst 60 procent av bankens kapitalbas.
Eftersom banker tidigare i endast mycket begränsad omfattning haft rätt att inneha aktier, har en praxis motsvarande den som under lång tid etablerades inom byggbranschen inte utvecklats. Liksom i byggbranschen kan i bankbranschen aktier förekomma både som uttryck för en organisationsform och som försäljningsprodukt samtidigt som aktier utgör en typisk placeringstillgång. Verksamhetsområdet för banker har också under senare tid breddats, vilket det aktuella ärendet är ett bra exempel på. Det är därför värdefullt att, när nu bankerna hamnat i den situationen att deras aktieinnehav av formella och verksamhetsbetingade skäl hamnar i ett gränsområde mellan placeringstillgång, försäljningsprodukt och uttryck för en organisationsform, det har slagits fast att - åtminstone i detta fall - när en banks innehav kan ses som utryck för organisationsform (aktierna i AB X) och som medellång samverkansform i utvecklingsföretag, aktierna utgör anläggningstillgång och inte lagertillgång. Det synes ganska självklart att aktierna i AB X i detta fallet inte skulle kunna bli lagertillgång för banken; fråga är ju enbart om en bolagisering av en av Bankens permanenta verksamheter. I vart fall var det inte i detta fall fråga om någon bolagisering (paketering) av en försäljningsprodukt, som ofta är fallet i fråga om fastigheter inom byggnadsverksamhet. Att innehavet av aktier i portföljföretagen inte skulle utgöra lagertillgång är väl inte lika självklart. Att så blev fallet här torde delvis bero på de relativt långvariga innehaven och Bankens nära samverkan med och engagemang i portföljföretagens affärsverksamhet. Hade innehaven varit kortfristigare och samverkan mera inskränkt och Bankens innehav snarare betingat av strävan att göra vinstgivande placeringar skulle utgången kunna bli en annan. En ledamot av SRN ansåg f.ö. att Bankens innehav av portföljaktier skulle anses utgöra lagertillgångar. Däremot var han - trots sin inställning i fråga 1 - ening med SRNs majoritet om att AB Xs innehav av aktier i portföljföretagen skulle utgöra kapitaltillgång. Även om vinsten skulle avse ett kortfristigt - spekulativt - innehav är en beskattning egentligen oberättigad. Vinsten på aktietransaktionen motsvarar bara en nuvärdesbestämning av den vinst som (förhoppningsvis) förr eller senare realiseras och då beskattas i det avyttrade bolaget. Skulle dessa vinster inte uppstå kommer köparen att göra en förlust på aktieinnehavet. I tidens fullbordan kommer alla aktievinster att motsvaras av lika stora aktieförluster.
Avsikten med fråga 3 var att få svar på frågan om ev. smitta av Bankens innehav av aktierna i AB X, på grund av dettas innehav i aktier i portföljbolagen. Skulle portföljaktierna varit lagertillgångar för Banken vid direktinnehav och omvandlas till kapitalaktier om de innehavdes via AB X, vore det ju fiskalt motiverat att aktierna i AB X sågs som substitut för innehavet av aktierna i portföljföretagen och därmed anta karaktär av lagertillgångar hos Banken. Inte ens SKV synes dock ha hävdat detta. I sitt överklagande yrkade ju SKV att aktierna i AB X skulle vara kapitaltillgång även om RR skulle finna att innehaven av aktier i portföljbolagen skulle utgöra kapitaltillgång hos AB X. Eftersom frågan inte hade besvarats av RSN, kunde den dock inte prövas av RR. Det är dock intressant, att SKV gett sin uppfattning till känna att något smittoresonemang inte kunde föras.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
