Dokument
Tvåstegsförsäljning av aktier har inte utlöst beskattning trots att säljaren på grund av utflyttning kunde antas undgå beskattning av vinsten
Regeringsrättens dom 8 december 2008, mål nr 54-05
Införsäljning av aktier till nominellt värde till nybildat eget utländskt bolag, vilka kort därefter avyttats med avsevärd vinst, har inte föranlett beskattning av underpriset på aktierna
Beskattning av kapitalvinst har i alla tider förutsatt att vinst realiserats. Beskattning för vad som brukar kallas "förtäckt kapitalvinst" har därför ej förekommit. Några uttryckliga bestämmelser härom har aldrig funnits, utan synsättet har vuxit fram i praxis.
Före beskattningsåret 1999 fanns inga särskilda skatteregler om underprisöverlåtelser till hel- eller delägda bolag och överlåtelse kunde följaktligen ske till underpris utan att beskattning utlöstes. Med verkan fr.o.m. år 1999 infördes regler om beskattning av underprisöverlåtelser i 3 § 1 h mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL, vilka numera finns i 53 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL. Enligt dessa regler ska en överlåtelse av aktier utan ersättning till ett svenskt aktiebolag i vilket överlåtaren ägde en andel behandlas som om aktierna avyttrats mot en ersättning som motsvarade omkostnadsbeloppet. Detsamma gäller om ersättning utgått men understigit såväl marknadsvärdet som omkostnadsbeloppet. En underprisöverlåtelse till en utländsk juridisk person som överlåtaren ägde andel i ska däremot behandlas som om avyttringen skett mot en ersättning som motsvarade marknadsvärdet. Därmed infördes en form av förtäckt kapitalvinstbeskattning för just ett sådant fall. I rättsfallet RÅ 2002 not 210 konstaterades dock att reglerna om etableringsfrihet inom EU hindrar nationell lagstiftning, enligt vilken den som till underpris överlåter aktier till en utländsk juridisk person utestängs från en möjlighet till uppskov med beskattningen av övervärdet på aktierna som tillkommer den som på motsvarande villkor överlåter aktier till ett svenskt bolag. Regeln omarbetades därför (prop. 2007/08:12) och gäller numera endast om köparen är en juridisk person hemmahörande utanför EES-området.
En person, A, hade den 22 augusti 1998 i enlighet med en den 20 juli utfärdad option sålt sina aktier i AB X till det av honom helägda juli månad bildade belgiska bolaget BVBA för 3,7 milj kr, ungefärligen motsvarande det nominella värdet på aktierna. BVBA sålde enligt avtal av den 6 augusti aktierna i AB X till det utomstående företaget AB Y för 65 milj kr. Skattemyndigheten ansåg att A skulle beskattas som om han sålt aktierna i AB Y för 65 milj kr.
Enligt länsrätten, LR, hade det dock inte framkommit några omständigheter som visade att den civilrättliga innebörden var någon annan än vad föreliggande avtal utvisade. Det framstod visserligen som sannolikt att bakgrunden till förfarandet var att köpeskillingen från AB Y inte skulle tas upp till beskattning av A vid 1999 års taxering. Det var vidare troligt att A, som dåmera flyttat till Belgien, i framtiden inte skulle komma att vara skattskyldig i Sverige. Detta utgjorde, enligt LR, inte tillräckliga skäl för att vid den skatterättsliga bedömningen frångå den civilrättsliga innebörden av ingångna avtal. Eftersom en överlåtelse av kapitalbeskattad egendom till underpris till ett svenskt fåmansföretag, i vilken överlåtaren äger samtliga aktier, inte föranledde realisationsvinstbeskattning enligt vid 1999 års taxering gällande praxis och det skulle strida mot etableringsfriheten i Romfördraget att göra annan bedömning om överlåtelsen skedde till ett av överlåtaren helägt belgiskt bolag undanröjde LR skattemyndighetens beslut.
Kammarrätten i Göteborg, KR, fann i likhet med LR att den civilrättsliga innebörden av de företagna transaktionerna inte var någon annan än vad de utvisade. A, som då hade flyttat från Sverige, hade motiverat åtgärden att sätta in BVBA som säljare i förhållande till AB Y i huvudsak med att hela köpeskillingen avsågs komma att användas för framtida investeringar. Skatteeffekterna av denna åtgärd var enligt honom inte heller oväsentliga i sammanhanget. Enligt för taxeringsåret gällande praxis har det uppskov med beskattning som en underprisförsäljning till egna bolag innebär godtagits, jfr. bl.a. RÅ 1998 ref. 19 och RÅ 2002 not. 210. KR ansåg dock att omständigheterna var sådana att en beskattning i Sverige av det övervärde som tillförts BVBA uppenbarligen inte skulle komma att ske och att detta förhållande också varit den väsentliga avsikten med upplägget. Enligt KRs bedömning förelåg förutsättningar för att skatterättsligt bortse från att A hade lagt in sitt belgiska bolag som säljare av aktierna.
A överklagade till Regeringsrätten (RR) och yrkade RR skulle undanröja KRs beslut. RR gjorde följande bedömning.
Frågan är om de av A till BVBA överlåtna aktierna ska anses ha avyttrats för den ersättning som han avtalat med BVBA eller för det avsevärt högre belopp, för vilket BVBA därefter överlät aktierna till AB Y. Allmänt gäller att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning avtalen åsatts (jfr RÅ 1998 ref. 19). En sådan bedömning kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar. Av det sagda följer också att avtal som ingåtts för skens skull inte ska läggas till grund för beskattningen.
Skatteverkets beskattningsbeslut utgår ifrån att den verkliga innebörden av de transaktioner som är under bedömning i målet är att A personligen sålt aktierna till AB Y. De skäl som har anförts till stöd för den bedömningen är väsentligen att A har garanterat att BVBA ska överlåta aktierna till AB Y, att transaktionen med BVBA inte inneburit några ekonomiska risker för honom eller för AB Y samt att BVBA inte förfogat över aktierna på ett sådant sätt som är förknippat med äganderätt.
RR fann inte att de åberopade omständigheterna eller utredningen i övrigt i målet gav stöd för bedömningen att rättshandlingarnas egentliga innebörd var att A sålt sina aktier till AB Y. Inte heller kunde den omständigheten att beskattningen av övervärdet eventuellt inte skuklle komma att äga rum i Sverige och att detta kan ha varit den väsentliga avsikten med transaktionerna tillmätas betydelse vid bedömningen av rättshandlingarnas egentliga innebörd. På grund av detta och då det inte förelåg någon annan grund för att beskatta A för BVBAs försäljning av aktierna bifölls överklagandet.
Kommentar
Transaktionerna följde ett sedan länge väl etablerat och accepterat mönster. Att låsa in en latent vinst på en tillgång i ett företag inebär ju i sig inte att ägarens skatteförmåga ökar. Om detta sker i ett svenskt bolag eller ett EES-bolag tillåts numera inte spela någon roll. I målet förelåg relativt enkla omständigheter. Det är väl egentligen bara optionsavtalet och tidsföljden mellan avtalen som kunde vara besvärande, men både optioner och blankning förekommer numera ymnigt. Att det trots allt finns en gräns för domstolarnas tolerans framgår av att både KR och en dissident i RR ville beskatta som om A sålt aktierna i AB X för 65 milj. kr. För KR var det den omständigheten, att det övervärde som tillförts BVBA uppenbarligen inte skulle komma att beskattas och att detta förhållande också varit den väsentliga avsikten med upplägget, som avgjorde. Den rättsliga grunden för de argumenten synes - i avsaknad av tillämpning av skatteflyktslagen - dock oklar. Tillämpning av skatteflyktslagen yrkades inte. Dissidenten i RR fann, med hänsyn till det tidsmässiga och materiella sambandet mellan de olika transaktionerna, att dessa borde bedömas i ett sammanhang. A hade vid samtliga transaktioner fortsatt att själv utöva bestämmanderätten över aktierna och han framstod vid försäljningen till AB Y som den som disponerade över aktierna, oavsett att han utfärdat en option till BVBA att senare förvärva dessa. Vid tidpunkten för försäljningen var A fortfarande civilrättslig ägare till aktierna och BVBA kunde inte självständigt förfoga över dessa. Uttrycket "genomsyn" förekommer inte i de refererade handlingarna, men dissidenten gjorde vad hon kallade en "samlad bedömning". En sådan ansåg tydligen inte majoriteten behövde leda till avslag på överklagandet. Domen får ses som ett in casu-avgörande. Några principiella slutsatser - annat än att förtäckt kapitalvinstbeskattning alltjämt inte kan ske - kan knappast dras. Den skattskyldige åberopade att domen stred mot tidigare liknande domar i KR. Han åberopade också att om den skattskyldiges eventuella avsikt att bosätta sig utomlands är avgörande, blir den förutsebarhet som är en viktig del av rättssäkerheten starkt begränsad.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
