Dokument
Två mål om anskaffningstidpunkt för aktie med förfoganderättsinskränkningar
Regeringsrättens domar 30 dec 2009, nr 3167-3168-09
Begränsningar som gäller krav på fortsatt anställning, krav på återlämnande av aktier vid avslutad anställning samt pantsättning under kvalifikationstiden har inte ansetts medföra uppskjuten förvärvstidpunkt
Det saknas särskilda regler i inkomstskattelagen (1999:1229), IL, i fråga om vid vilken tidpunkt en aktie ska anses förvärvad. Detta får avgöras med tillämpning av gängse civilrättsliga kriterier. Frågan har särskild betydelse vad avser innehav där fråga uppkommer om huruvida värdestegring och avkastning ska beskattas som inkomst av tjänst eller som inkomst av kapital. I 10 kap. 11 § IL finns därför regler för det fall att en person på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper på förmånliga villkor. Där anges dock endast att förmånen ska tas upp som intäkt. Regler om hur själva förvärvstidpunkten ska fastställas saknas.
Regeringsrätten (RR) har nyligen tagit ställning till frågan i två fall. I det ena tecknade ett antal personer aktier i ett nybildat bolag. I det andra tilldelades ledande befattningshavare gratisaktier i ett börsnoterat bolag enligt ett aktieincitamentsprogram. Båda fallen gällde prövning av två förhandsbesked som Skatterättsnämnden (SRN) lämnat.
Mål nr 3168-09
För flera år sedan började sökandena, med undantag för A, att planera för att starta en egen verksamhet och i samband därmed lämnade de sina dåvarande anställningar. I juni året därpå undertecknade de och en riskkapitalfond, X, en avsiktsförklaring att starta ett bolag.
I november ingick dessa parter ett aktieägaravtal innebärande att de gemensamt skulle äga aktierna i ett holdingbolag tillsammans med en annan person, Z. Holdingbolaget skulle via ytterligare ett holdingbolag helt eller nästan helt äga det bolag vari verksamheten skulle bedrivas. Bolagen ifråga var svenska aktiebolag som förvärvades som s.k. lagerbolag. Under samma år anställdes sökandena i verksamhetsbolaget. Verksamheten startades i början av påföljande år. I anslutning därtill tecknade sökandena nyemitterade aktier i holdingbolaget, vilka betalades kontant samma år till samma pris per aktie som X betalat vid sitt förvärv. Sökandena gick också i begränsad omfattning i personlig borgen för bolagets upplåning. Det tidigare aktieägaravtalet ersattes då av ett nytt avtal.
När A påbörjade sin anställning i verksamhetsbolaget senare samma år erbjöds han att bli delägare i holdingbolaget. Han tillträdde aktieägaravtalet och tecknade nyemitterade aktier i bolaget månaden därpå till samma pris som övriga delägare betalat vid sina förvärv. Han betalade aktierna kontant påföljande månad.
Sedan dess ägde X en huvudsaklig del av aktierna i holdingbolaget medan sökandena och Z ägde återstoden till i huvudsak lika delar. Alla aktier var av samma slag. Som förutsättning för förhandsbeskedet gällde vidare bl.a. att sökandena hade alla de rättigheter som följer av aktiebolagslagen (2005:551) såsom rösträtt och rätt till utdelning samt att de uppbar marknadsmässig lön.
Beträffande aktieägaravtalet uppgavs bl.a. följande. Avtalet syftade till att bekräfta att delägarna var ense om att gemensamt bedriva och utveckla verksamheten mot en försäljning eller börsnotering inom några år. Sökandena skulle vara anställda i verksamhetsbolaget under denna tid. För att skapa garantier härför hade sökandenas aktier försetts med följande förfoganderättsinskränkningar.
" Överlåtelse av aktier (utom till vissa närstående) krävde övriga ägares samtycke. X hade dock rätt att fritt sälja upp till [en väsentlig del] av sina aktier till andra institutionella investerare.
" Övriga aktieägare hade under vissa omständigheter rätt att köpa en delägares aktier för ursprungligt inköpspris om (i) en sökande själv slutade sin anställning (av annat skäl än att verksamhetsbolaget väsentligt brutit mot anställningsavtalet) eller (ii) verksamhetsbolaget sade upp anställningen på annan saklig grund (avtalsbrott) än arbetsbrist, t.ex. engagemang i konkurrerande verksamhet.
" Avtalet innehöll också vissa bestämmelser om frånträde av viss andel av aktierna för anskaffningspris vid dödsfall eller långvarig arbetsoförmåga som inträffat före utgången av år [n+6], där andelen successivt minskat från [en väsentlig del] till [en mindre del] under åren [n+2 - n+6].
Överenskommelsen innebar att sökandena dessförinnan hade begränsade möjligheter att faktiskt realisera en eventuell värdeuppgång på aktierna. Sökandenas aktier var dessutom pantsatta som säkerhet för förpliktelserna enligt avtalet.
SRN gjorde följande bedömning.
Den fråga som först ska bedömas är om sökandena ska anses ha förvärvat aktierna i holdingbolaget vid teckningstidpunkten eller vid den senare tidpunkt när förfoganderättsinskränkningarna enligt aktieägaravtalet upphör.
Praxis ger uttryck för att det föreligger ett skattemässigt förvärv av aktier vid avtalstidpunkten, om det med hänsyn till avtalets innehåll kan anses stå klart att det är parternas avsikt att den anställde ska bli slutlig innehavare av aktierna när uppställda förfoganderättsinskränkningar upphör.
En bedömning av parternas avsikt får göras bl.a. mot bakgrund av inskränkningarna i rätten att förfoga över aktierna. Om avtalet innehåller betydande inskränkningar i förfoganderätten minskar sannolikheten för att ett förvärv ska anses ha skett. Det skulle exempelvis beroende på omständigheterna kunna vara fallet om begränsningarna gäller under en så lång tid att osäkerheten är påtaglig att anställningen kommer att bestå under hela avtalstiden.
I förevarande fall inger avtalstidens längd inte några sådana betänkligheter. Vidare innebär avtalet att sökandena har rätt till utdelning och rösträtt avseende aktierna. Andra omständigheter som får anses tala för sökandenas uppfattning är att de har planerat att tillsammans starta den aktuella verksamheten och att de har tillskjutit lika mycket kapital per aktie i holdingbolaget som huvudaktieägaren och övriga delägare samt att de i viss utsträckning har gått i personlig borgen för bolagets skulder.
Sammanfattningsvis fann SRN att sökandena skulle anses ha förvärvat aktierna vid aktieteckningen. Härav följde att framtida realiserad värdeförändring och utdelning skulle hänföras till inkomstslaget kapital. Anledning att behandla A:s aktieförvärv på annat sätt förelåg enligt nämndens uppfattning inte.
Skatteverket (SKV) överklagade till RR och yrkade att RR skulle besvara frågorna på följande sätt.
1. Värdeuppgång från aktieteckningen tas upp i inkomstlaget tjänst när förfoganderättsinskränkningarna upphör.
2. Värdenedgång från aktieteckningen leder till lägre beskattning i tjänst när förfoganderättsinsränkningarna upphör.
3. Utdelning på sökandenas aktier tas upp i inkomstslaget tjänst när utdelningen är tillgänglig för lyftning.
4. Svaret ändras inte om erlagt pris skulle understiga marknadsmässigt pris,eftersom ett förvärv i värdepappersregelns (10 kap. 11 § IL) mening inte skett förrän vid förfoganderättsinskränkningarnas upphörande.
En värdepappersförmån som villkorats av förfoganderättsinskränkningar som är mer långtgående än vad som följer av RÅ 1986 ref. 36 borde enligt SKV anses innebära att ett förvärv i den mening som avses i värdepappersregeln inte skett. Det innebär att begränsningar som gäller åtminstone krav på fortsatt anställning, krav på återlämnande av aktier när mottagaren slutar sin anställning under löpande kvalifikationstid (skadeståndsskyldighet) samt pantsättning under kvalifikationstiden ska medföra uppskjuten beskattning. Aktierna borde enligt SKV inte anses förvärvade förrän aktieägaravtalet upphör, dvs. efter börsnotering eller försäljning.
RR ansåg dock att de i målet aktuella begränsningarna i möjligheten att förfoga över aktierna inte skulle leda till en senareläggning av tidpunkten för anskaffningen av aktierna och ändrade inte SRNs förhandsbesked i principfrågan.
Mål nr 3167-09
A och andra ledande befattningshavare i bolag inom en koncern var berättigade till gratisaktier i ett börsnoterat moderbolag enligt ett aktieincitamentsprogram. Om koncernen uppnådde vissa resultatmål under ett kalenderår (intjäningsår) skulle styrelsen besluta att berörda anställda utan särskilt vederlag skulle få ett antal aktier. Styrelsen kunde alternativt, helt eller delvis, betala kontant i stället (detta alternativ omfattades inte av ansökan). Därutöver svarade arbetsgivaren för den skatt som kunde belöpa på förmånen.
Vid tilldelning av aktier skulle ett visst antal aktier registreras på den anställdes värdepapperskonto under året efter intjäningsåret. En förutsättning var att anställningen inom koncernen fortfarande bestod vid den tidpunkten. Undantagsregler fanns bl.a. för det fall att den anställde hade avlidit dessförinnan.
Aktierna gav den anställde rätt till utdelning och rösträtt. De var dock behäftade med förfoganderättsinskränkningar som i huvudsak innebar följande. Den anställde fick inte överlåta aktierna eller förfoga över dem på annat sätt före utgången av andra kalenderåret efter intjäningsåret (kvalifikationstid). Han var skyldig att utan vederlag återlämna tilldelade aktier om han under den tiden slutade sin anställning i koncernen. Inskränkningarna gällde även för andra aktier och värdepapper som kunde ha förvärvats med stöd av tilldelade aktier, dock att styrelsen kunde medge undantag. Bolaget hade rätt att utan den anställdes medgivande låta anteckna inskränkningarna på hans värdepapperskonto och - i förekommande fall - överföra aktierna till sig.
A frågade SRN vid vilken tidpunkt han skulle beskattas för tilldelade aktier (fråga 1) och - om den tidpunkten inträffar den dag då aktierna registreras på hans värdepapperskonto - vilka skattekonsekvenser som skulle uppstå om han återlämnade aktierna utan vederlag på grund av att han slutade sin anställning före kvalifikationstidens utgång (fråga 2).
SRN, som utgick från att A kvarstod i anställning vid kvalifikationstidens utgång, hänvisade inledningsvis till samma praxis som i föregående fall, dvs. att ett förvärv ska anses ha skett vid avtalstidpunkten, om det kan anses stå klart att det är parternas avsikt att den anställde ska bli slutlig innehavare av aktierna.
Med ett sådant synsätt kan en anställd som ägare förfoga över aktierna efter eget gottfinnande, t.ex. genom att ge bort dem eller lämna dem som säkerhet för olika förpliktelser. Förfoganderättsinskränkningarna för de tilldelade aktierna kan i ett sådant perspektiv ses som att den anställde som ägare lämnar aktierna som säkerhet för ett åtagande att stanna kvar i sin anställning under en viss tid med risk för att han annars går miste om dem.
Det nu sagda torde ta sikte på sådana situationer då avtalet ifråga mer har karaktär av att vara en överenskommelse mellan delägare i ett aktiebolag än att vara en överenskommelse mellan arbetsgivare och anställd.
I förevarande fall får det senare förhållandet anses föreligga. Erbjudandet för A att delta i incitamentsprogrammet sker i huvudsak på arbetsgivarens initiativ och enligt med av denne mer eller mindre ensidigt bestämda riktlinjer som A har att ansluta sig till eller avstå från. Härav följer att ett förvärv av värdepapper utan betalning av särskild ersättning som regel kan anses föreligga först när ett villkor om viss anställningstid för att ha rätt till värdepappren är uppfyllt.
En tillkommande omständighet i förevarande fall är att A har rätt till utdelning och rösträtt redan under villkorstiden. Något krav på att uppburen utdelning ska återlämnas om anställningsvillkoret inte uppfylls finns inte heller. Den rätt som vid varje tillfälle kan tillkomma A som innehavare av aktierna under kvalifikationstiden är dock beroende av att han då fortfarande är anställd.
SRN fann sammanfattningsvis att ett förvärv av aktierna inte kunde anses ske förrän när kvalifikationstiden löpt ut. Eftersom några ytterligare förfoganderättsinskränkningar då inte längre skulle föreligga, saknades anledning att beräkna intäkten till annat belopp än det noterade marknadsvärdet vid den tidpunkten. Fråga 2 förföll därmed.
SKV överklagade förhandsbeskedet till RR och yrkade att det skulle fastställas.
Efter en kort sammanfattning av förutsättningarna
- ett incitamentsprogram för ledande befattningshavare i ett börsnoterat bolag med
- gratis tilldelning av aktier som ska registreras på hans svenska värdepapperskonto som
- ger honom rösträtt och rätt att uppbära utdelning men
- utan rätt att överlåta eller förfoga över aktierna och
- skyldighet att lämna tillbaka aktierna om han slutar sin anställning
- varvid arbetsgivaren kan omregistrera aktierna utan hans medgivande
anförde RR att villkoren inte kunde "leda till att beskattningen av A ska skjutas upp". Ett mer preciserat svar kunde inte lämnas, eftersom frågan avsåg aktier i ett utländskt bolag och uppgifterna om verkställigheten av aktietilldelningen inte hade relaterats till innehållet i lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument.
Kommentar
Bestämmelsen om beskattningstidpunkten för anställdas förvärv av värdepapper kom till genom prop. 1989/90:50, SFS 1989:1017 som en följd av utgången i det s.k. Skåne Gripen-målet (RÅ 1986 ref. 36). Paragrafen har medfört tillämpningsproblem först och främst vad gäller förvärv av aktier som till en början är föremål för vissa förfoganderättsinskränkningar. Frågan har vållat åtskilliga rättstvister t.ex. i samband med att ledande befattningshavare vid företagsuppköp fått teckna aktier med villkor att de stannar kvar i det nya företaget viss bestämd tid eller till dess det företaget säljs till utomstående. Dessa villkor innebär liksom i förevarande mål inskränkningar i förfoganderätten över aktierna. Andra mål där frågan prövats är RÅ 1996 ref. 92 (det s.k. skuggsparmålet), RÅ 2002 ref. 78 och RÅ 2004 ref. 35 I och II.
Rättsläget när det gäller beskattningstidpunkten har trots 1989 års lagstiftning varit oklart. SKV har drivit ett antal processer där verket hävdat att beskattning ska ske först när förfoganderättsinskränkningarna upphör. Verket har i ett brevsvar 2007-10-02 (dnr 131 444691-07/1152) anfört:
Med hänsyn till att denna bestämmelse tillkommit i särskild ordning, kan man emellertid inte utgå ifrån att ordet "förvärvar" ska tolkas likadant här som i andra sammanhang, t.ex. inkomstslaget kapital. - SKV delar därför inte uppfattningen att RÅ 2002 ref. 78 och det likartade förhandsbeskedet från februari 2007 säger något om beskattningstidpunkten i inkomstslaget tjänst. Av förutsättningarna i dessa två mål framgår nämligen inte att de ursprungliga aktierna ska anses förvärvade av ägarna i deras egenskap av aktieägare i bolagen. Det innebär att SKV anser att man inte kommer in på frågan hur bestämmelsen i 10 kap. 11 § IL ska tolkas eftersom detta är en regel som endast gäller i inkomstslaget tjänst och inte i inkomstslaget kapital.
SKV anförde i mål nr 3168-09 sammanfattningsvis som sin uppfattning att beskattning av ett aktieförvärv ska ske direkt vid förvärvet under i huvudsak följande förutsättningar:
- Den anställde ska ha rösträtt för aktierna och rätt till utdelning på dem.
- Det ska finnas möjlighet för den anställde att avyttra aktierna till marknadspris om han så önskar. Det har däremot ingen betydelse om han bara kan sälja till en anvisad person eller ett fåtal sådana, t.ex. p.g.a. förköps- eller hembudsklausul. Det krävs inte heller att den anställde har rätt att behålla aktierna om han slutar sin anställning, under förutsättning att det utgår marknadsmässig ersättning vid återförsäljningen.
- Det får inte finnas något anställningsvillkor, som innebär att den anställde mister aktierna mot erhållande av anskaffningsutgift eller liknande om han slutar på eget initiativ.
I mål nr 3167-09 hävdade SKV som stöd för sin uppfattning att sökanden inte skulle betala något för aktierna och att han utan ersättning måste återlämna aktierna om anställningen upphörde före utgången av andra året efter intjäningsåret (kvalifikationstiden).
SRNs resonemang i mål nr 3168-09, som RR inte ifrågasatte, synes innebära att visst utrymme föreligger för diskussion av omständigheterna vid bedömningen av om aktierna ska anses förvärvade vid avtalstidpunkten eller senare. Endast om avtalet innehåller betydande inskränkningar i förfoganderätten minskar sannolikheten för att ett förvärv ska anses ha skett. T.ex. om begränsningarna gäller under en så lång tid att osäkerheten är påtaglig om anställningen kommer att bestå under hela avtalstiden. I förevarande fall var det fråga om bindning i ett ensiffrigt antal år. I övrigt anförde SRN inte några omständigheter som skulle påverka bedömningen negativt och som SKV åberopat, t.ex. krav på fortsatt anställning och återlämnande av aktierna vid upphörd anställning och krav på pantsättning.
Enligt RRs dom i mål nr 3167-09 ska det inte heller ha någon betydelse för omedelbar beskattning att aktietilldelningen skett utan kostnad för mottagaren. Domen saknar motivering. Hänvisningen till kontoföringslagen är svår att förstå. Om innehållet i den lagen skulle ha haft någon betydelse för tidpunktens bestämmande borde förhandsbeskedet ha avvisats. Det åberopade lagrummet (4 kap. 4 §) har följande lydelse:
Registrering enligt 2 eller 3 §§ sker enligt avtal mellan den centrala värdepappersförvararen och emittenten. Om de finansiella instrumenten har utfärdats i ett annat land än Sverige, får sådan registrering också ske enligt avtal mellan den centrala värdepappersförvararen och företag med motsvarande uppgifter i det landet, om de finansiella instrumenten har avskilts för sådant ändamål.
Samma finansiella instrument får inte registreras på avstämningskonto hos mer än en svensk central värdepappersförvarare. Ett aktiebolag måste anlita samma centrala värdepappersförvarare för all registrering som avser aktier och sådana rättigheter i bolaget som avses i 2 § andra stycket.
Eftersom SRN inte ansett att det förelåg något förvärv vid tilldelningen hade SRN troligen inte utrett omständigheter av betydelse för exakt förvärvsdatum. Med RRs inställning kunde dessa ha varit av betydelse, men RR ansåg det måhända viktigare att förklara, att förvärvet skulle ske vid tilldelningen och inte när förfoganderättsinskränkningarna upphörde, än att avvisa ärendet på grund av otillräcklig utredning, en uppfattning som torde delas av allmänheten som emotsett domen med stort intresse. Frågan om exakt dag för förvärvet synes också mera direkt kopplad till fråga 2, dvs. vad som skulle ske om sökanden återlämnade aktierna utan vederlag. Med RRs svar på fråga 1 aktualiserades den frågan, varför förhandsbeskedet i den delen återförvisades till SRN.
Domarna innebär betydande motgångar för SKV. Det ovan återgivna brevsvaret är nu helt överspelat. Villkoren för tilldelning av värdepapper i incitamentsprogram kan variera avsevärt från fall till fall. Det kan därför vara vanskligt att dra alltför precisa slutsatser av domarna. Klart är emellertid att utrymmet för att få värdeförändringar på aktier i incitamentsprogram beskattade enligt kapitalvinstreglerna i stället för som löneförmån har ökats väsentligt.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
