Dokument
Rabatt på fondbolags förvaltararvode utgör skattepliktig inkomst av kapital
Regeringsrättens dom 14 december 2009, mål nr 3234-09
Andelsägare i en investeringsfond som genom ett individuellt avtal med fondbolaget fått rabatt på fondförvaltningsavgift (s.k. kick back) genom tilldelning av nya andelar har beskattats.
Till inkomstslaget kapital räknas enligt 41 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder; dock inte till den del inkomsterna och utgifterna räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Inkomstbegreppet enligt IL är således mycket vidsträckt, närmast universellt. Inkomster är undantagna från beskattning endast i den mån de är uttryckligen undantagna i 8 kap. IL.
En privatperson, A, planerade att investera ett större kapital i en av ett fondbolag förvaltad svensk investeringsfond [en s.k. specialfond].
Fondbolaget skulle ta ut ett förvaltningsarvode bestående av dels en fast förvaltningsavgift, dels en differentierad prestationsbaserad avgift baserad på den totalavkastning för varje enskild fondandelsägare om den översteg en viss indexbaserad avkastningsnivå. Avgifterna skulle tas ur fonden.
Fondbolaget erbjöd A en rabatt (återbäring) på förvaltningsarvodet. Detta skulle ske enligt ett av två alternativ.
Enligt det ena alternativet skulle rabatten beräknas på A:s innehav av fondandelar och uppgå till 50 procent av både det fasta och det prestationsrelaterade arvodet. Fondbolaget skulle en gång per månad i efterhand överföra den rabatterade delen av arvodet till A i form av nya fondandelar. Dessa fondandelar skulle fondbolaget förvärva för egna medel.
Enligt det andra alternativet skulle fondbolaget betala rabatten kontant.
I ansökan till Skatterättsnämnden, SRN, om förhandsbesked ställde A frågan om hon som kapitalinkomst skulle ta upp tilldelade fondandelar eller kontant ersättning som rabatt och i så fall - såvitt avser andelar - med vilket belopp. Vid jakande svar ville hon också veta hur kapitalinkomsten skulle klassificeras. A ansåg att rabatten oavsett form skulle vara skattefri och att anskaffningsutgiften på nya fondandelar skulle motsvaras av andelarnas marknadsvärde vid tilldelningen.
SRN, som förutsatte att den angivna metoden att premiera vissa innehavare av fondandelar var förenlig med de lagar och andra föreskrifter som gäller på värdepappersmarknaden, gjorde följande bedömning.
En investeringsfond är inte en juridisk person men behandlas som en sådan vid inkomstbeskattningen (2 kap. 3 § andra stycket IL). Innehavare av fondandelar beskattas på motsvarande sätt som gäller för aktieägare. A betalar inte fondbolagets förvaltningsarvode direkt till fondbolaget. Arvodet tas i stället ur fonden. Den rabatt på förvaltningsarvodet som utges av fondbolaget bör därför inte jämställas med en sådan rabatt som en aktieägare kan utverka av någon som förvaltar hans egna aktier, t.ex. en fondkommissionär. Det leder till att rabatten får ses som någon form av uttag ur fonden som överförs till A alternativt som avkastning på hennes fondandelar.
För att anse en rabatt som den nu aktuella som skattefri inkomst torde krävas att fråga är om ett återtagande av belopp som fondandelsägaren sätter in i fonden. Med hänsyn till att rabatten kommer att betalas ut löpande och att någon möjlighet till återtagande inte regleras i fondstadgarna, bör rabatten inte behandlas som en helt skattefri inkomst utan som avkastning på A:s fondandelar som ska beaktas vid inkomstbeskattningen.
Efter detta ställningstagande övergick SRN till frågan hur denna avkastning skulle behandlas.
En fond som den aktuella är i skatterättsligt hänseende att anse som ett från fondbolaget skilt rättssubjekt. Vidare kommer tilldelningen av nya andelar enligt de förutsättningar som gäller i ärendet att ske endast på grund av A:s innehav av fondandelar.
Mot den bakgrunden fann SRN att tilldelningen av nya andelar skulle behandlas som en sådan annan inkomst på grund av innehav av tillgångar som avses i 42 kap. 1 § första stycket IL. Beskattning skulle ske till andelarnas marknadsvärde, vilka belopp också skulle utgöra anskaffningsutgift för andelarna. Något skäl att behandla alternativet att rabatten betalas kontant på annat sätt ansåg SRN inte föreligga.
A överklagade förhandsbeskedet till RR och yrkade att RR skulle förklara att hon inte skulle ta upp marknadsvärdet av de fondandelar som hon skulle få från fondbolaget, alternativt den kontanta ersättningen, som inkomst på grund av innehav av tillgångar enligt 42 kap. 1 § första stycket IL, eller som någon annan typ av inkomst. Skatteverket yrkade att förhandsbeskedet skulle fastställas.
RR gjorde samma bedömning som SRN och fastställde förhandsbeskedet utan egen motivering.
Kommentar
I 41 kap. 1 § IL anges att till inkomstslaget kapital räknas "inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder". Denna formulering inkluderar bl.a. ränta och aktieutdelning. Begreppet är dock mer vidsträckt än så och kan innehålla så vitt skilda företeelser som utställande av optioner och ersättning för avstående av hyresrättsinnehav. Nyligen förklarade RR, mål nr 3432-2008, sålunda att rätten att förfoga över hyresrätten till en bostadslägenhet är att betrakta som en tillgång i ILs mening och att inkomster på grund av innehav av en sådan hyresrätt ska beskattas.
Utgången i förevarande mål förefaller närmast självklar. A fick en avkastning av sin investering som belastades med en halv förvaltaravgift. Den avgiften är en avdragsgill kostnad för fondandelsägaren. Halveras avgiften ökar naturligtvis beskattningsunderlaget. Det spelar ingen roll om rabatten utgår i kontanter genom avgiftsreduktion eller kontantutbetalning eller in natura genom tilldelning av egendom genom att ett belopp motsvarande resten av den normala förvaltaravgiften på fondbolagets bekostnad förs över till en ny av sökanden ägd fond. Det var således i målet inte fråga om något kapitaluttag ur fonden.
I målet hade sökanden åberopat två äldre ej överklagade förhandsbesked. SRN hade den 12 maj 1999, dnr 35-99/D, och den 27 november 2002, dnr 69-02/D, tagit ställning till frågan huruvida andelsinnehavares tilldelning av nya fondandelar i en hedgefond som ett led i en differentiering av prestationsbaserad förvaltningsavgift skulle utlösa omedelbar beskattning. Tilldelningen av nya fondandelar reglerades i de fallen i fondstadgarna.
I det förstnämnda fallet beräknades först avgiften för den delägare vars fondandelar utvecklats bäst. Därefter gjordes en skuggberäkning där samtliga andelars värde bestämdes till det värde som skulle ha uppkommit om den sålunda beräknade högsta avgiften hade belastat alla andelar i fonden. Fondandelarna åsattes detta reducerade värde. Till de andelsägare som på sitt innehav skulle erlägga en lägre avgift utfärdades andelar vederlagsfritt till ett antal som - beräknat enligt det nya lägre andelsvärdet - motsvarade det belopp som utgjorde "överuttagen" förvaltningsavgift. Varje andelsägare tillfördes således det antal fondandelar som gjorde att han belastades med rätt avgiftsnivå. Utgivningen av fondandelar för att uppnå rätt avgiftsbelastning kunde liknas vid en fondemission eller split i ett aktiebolag, dvs. andelar gavs ut utan att fonden tillfördes någon förmögenhet. Proceduren var en teknik för att ta ut förvaltningsavgift på olika nivå för andelsägare med olika värdeutveckling.
SRN ansåg att tilldelningen av andelar inte skulle utlösa beskattning och förklarade att de nya fondandelarna skulle anses anskaffade utan utgift. På samma sätt som vid en fondemission slogs summan av den ursprungliga anskaffningskostnaden ut på det totala antalet andelar.
I det nu aktuella fallet skedde tilldelningen på fondbolagets bekostnad som en följd av ett individuellt avtal mellan fondbolaget och fondandelsinnehavaren utan någon koppling till fondstadgarna.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
