Dokument
Överlåtelse och upplåtelser av tillgångar och rättigheter till egna bolag är skattefria för idrottsföreningar
Regeringsrättens dom 17 mars 2009, mål nr 6581-08
Inte bara överlåtelse till ett helägt dotterbolag, utan även upplåtelse av en idrottsförenings tillgångar och rättigheter till bolaget är skattefria för föreningen. Försäljning av aktier i aktiebolaget är också skattefri.
En ideell förening är enligt 7 kap 7 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, skattskyldig bara för inkomst av näringsverksamhet, men bara om föreningen uppfyller bl.a. ett ändamålskrav, vartill räknas idrott.
En förening som uppfyller detta och vissa övriga krav är dock inte skattskyldig för
1. kapitalvinster och kapitalförluster,
2. sådan inkomst som kommer från en självständig näringsverksamhet, om inkomsten till huvudsaklig del kommer från
- verksamhet som är ett direkt led i främjandet av ändamålet eller som har annan naturlig anknytning därtill, eller
- verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete.
Idrotten har länge av uppenbara sociala skäl varit skatterättsligt privilegierad. Dock har stor osäkerhet rått i fråga om gränserna för detta privilegium. Inte minst har idrottens kommersialisering under senare år påverkat frågan. Det har blivit svårare och svårara att skilja idrottsverksamhet från annan rent kommersiell underhållningsverksamhet och de ekonomiska värdena involverade har blivit mycket stora. 2006 avlämnade Idrottsskattekommittén ett betänkande, Nya skatteregler för idrotten, SOU 2006:23. Kommittén föreslog bl. a. förenklade och tydligare skatteregler för idrottsföreningar som bedriver näringsverksamhet samt en regel som klargör hur stor andel professionella utövare en förening får ha utan att förlora sin skattefrihet. Betänkandet har ännu inte föranlett lagstiftning.
Det har blivit vanligt att föreningarna slår mynt av de rättigheter föreningarna förvärvat eller upparbetat. Under en lång tid har utvecklingen inom ishockey och en rad andra idrotter gått mot att ideella föreningar engagerar idrottsmän på professionell basis för sin elitverksamhet. Ofta sätts denna typ av verksamhet på bolag. Med anledning härav har Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbunden i sina stadgar reglerat vad som ska gälla när en förening flyttar idrottslig verksamhet till ett aktiebolag.
Regleringen tar sikte på vad som ska gälla i fråga om föreningens rättighet att delta i det aktuella förbundets tävlingsverksamhet. Föreningen får upplåta en sådan rättighet till det aktiebolag som fortsättningsvis ska bedriva verksamheten. I upplåtelseavtalet ska bl.a. följande villkor ingå. Bolaget ska förbinda sig att följa de stadgar och tävlingsregler som Riksidrottsförbundet och specialförbundet uppställer. Föreningen ska inneha aktier som ger röstmajoritet i aktiebolaget. Bolaget får inte i sin tur vidareupplåta tävlingsrättigheten till annan. Upplåten rättighet ska återgå till föreningen vid bolagets konkurs eller likvidation.
Mot denna bakgrund ansökte en ishockeyförening om förhandsbesked av Skatterättsnämnden (SRN). Ansökan var föranledd av att föreningen övervägde att överföra sin elitverksamhet till ett dotterbolag, X AB. Den övriga verksamheten skulle vara kvar i föreningen. De tillgångar som tillhörde elitverksamheten skulle överlåtas till dotterbolaget. Vidare skulle rättigheten för föreningens elitlag att delta i Svenska Ishockeyförbundets tävlingsverksamhet upplåtas till bolaget. Ett avtal om en sådan upplåtelse för tiden till och med säsongen 2037/38 skulle därvid ingås. Ersättningar för överlåtelserna och upplåtelsen av rättigheten skulle utgå med engångsbelopp till marknadsvärdena. Enligt ett alternativ skulle de ske till underpris. Avsikten var att föreningen därefter skulle avyttra aktier i dotterbolaget externt. Föreningen avsåg dock att behålla aktier som ger röstmajoritet i bolaget.
Föreningen ville ha skattekonsekvenserna av alternativen klarlagda. Den frågade även om kapitalvinst som kunde uppkomma vid avyttring av aktier i dotterbolaget skulle vara skattefri och om lagen mot skatteflykt vore tillämplig på förfarandet.
SRN ansåg att föreningen inte var skattskyldig för någon del av ersättningen och att uttagsbeskattning inte skulle ske. Vidare skulle föreningen inte beskattas för kapitalvinst vid avyttring av aktier i dotterbolaget. Slutligen ansåg SRN att lagen (1999:575) mot skatteflykt inte var tillämplig.
SRN motiverade sitt ställningstagande på följande sätt.
Med hänvisning till den ovan beskrivna lagtexten anförde SRN, att en idrottsförening inte är skattskyldig för näringsinkomst som kommer från en "självständig näringsverksamhet, om inkomsten till huvudsaklig del kommer från verksamhet som är ett direkt led i främjandet av ett idrottsligt ändamål eller som har annan naturlig anknytning till detta ändamål". Ansökan vilar på förutsättningen att den elitverksamhet som föreningen bedriver utgör en sådan självständig näringsverksamhet som är skattefri enligt lagrummet. Den övergripande frågan är om åtgärden att flytta utövandet av elitverksamheten till ett dotterbolag kan anses ingå i den skattefria näringsverksamheten.
I förevarande fall ska bolagiseringen av elitverksamheten ske enligt de riktlinjer för idrottsaktiebolag som finns i Svenska Ishockeyförbundets stadgar och får som sådan anses utgöra en slutpunkt i den självständiga näringsverksamhet avseende elitverksamheten som föreningen bedriver. Att ingå i ett visst seriesystem är en grundförutsättning för att kunna utöva tävlingsidrott av aktuellt slag. Enligt SRNs mening får därför överföringen av elitverksamheten till dotterbolaget anses omfatta både upplåtelsen av rättigheten och överlåtelsen av tillgångarna. Transaktionerna ska därför behandlas på samma sätt vid beskattningen.
Skatteverket överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten,RR, och yrkande att RR skulle förklara att föreningen var skattskyldig för den del av ersättningen som avsåg upplåtelse av rättigheten att delta i Svenska Ishockeyförbundets tävlingsverksamhet och att föreningen skulle uttagsbeskattas vid en upplåtelse till underpris. Verket anförde bl.a. att omständigheterna i målet inte på något avgörande vis skilde sig från omständigheterna i RÅ 2000 ref. 53.
RR fastställde förhandsbeskedet utan egen motivering.
Kommentar
Praxis får väl äntligen sägas ha hunnit ifatt den allmänna opinionen vad avser villkoret i 7 kap. 7 § om "naturlig anknytning". Redan det rättsfall som Skatteverket hänvisar till, RÅ 2000 ref. 53, var enligt min mening föråldrat när det kom. Målet avsåg en idrottsförenings upplåtelse av rätten till sitt varumärke, HIF, till ett helägt dotterbolag. SRN ansåg i det målet att föreningen skulle beskattas för uppburen ersättning, eftersom skattefrihet skulle kunna erhållas endast om föreningen själv bedrev den verksamhet som genererade inkomsterna. Som ledamot av nämnden reserverade jag mig mot det beslutet. Det är svårt att se att förutsättningarna i förevarande mål är fundamentalt annorlunda. Det får anses tillfredställande att RR nu öppnat dörren för en rimligare tillämpning av lagstiftningen och inte kräver att den inkomstgenererande verksamheten måste bedrivas av föreningen själv utan även av ett särskilt bolag. Om inte annat torde förutsättningarna att bedriva verkamheten i bolagsform var rationellare än om den bedrevs av föreningen själv. Och varför skulle skattereglerna antas avse att premiera en irrationell ordning? Dessutom kan man hävda att inkomsterna är en följd av den prestation som faktiskt utövats av föreningen - nämligen beslutet och genomförandet av själva överlåtelsen av de rättigheter som förväntas ge omedelbara och framtida inkomster. Det kan ha varit taktiskt att - förefaller det - i detalj följa de riktlinjer för idrottsaktiebolag som finns i Svenska Ishockeyförbundets stadgar. Sedan en bräsch nu är slagen är det svårt att tro att avvikelser från liknande regler och principer kan spela någon större roll, även om RRs dom inte avgjordes in plenum. Det viktiga är att det slagits fast att det inte har någon betydelse att verksamheten bedrivs av någon annan än föreningen. Det finns egentligen ingen anledning att motsätta sig att verksamheten läggs ut på ett utomstående professionellt marketingföretag. I sin ansökan hade föreningen anfört att den skulle behålla röstmajoriteten i bolaget. Den omständigheten blev aldrig uttryckligen bedömd. Det förefaller dock - med beaktande av lagens ordalydelse - osannolikt att ens en total utförsäljning av aktierna skulle föranleda beskattning. Strax innan RÅ 2000 ref. 53 avgjordes hade RR i rättsfallet RÅ 1999 ref. 50 prövat räckvidden av begreppet "av hävd" i lagstiftningen. SRNs majoritet ansåg att arrangerandet av en rockkonsert inte kunde anses ha en naturlig anknytning till en idrottsförenings ideella verksamhet och ansåg att inkomsten skulle beskattas. Även i det målet reserverade jag mig och ansåg, att begreppet "av hävd" (möjligen något motsägelsefullt) måste kunna förnyas under trycket av nya sociala omständigheter och ändrade betingelser för ideell verksamhet. RR, som medgav skattefrihet, anförde bl.a. att uppräkningen i lagen av olika kvalificerande aktiviteter inte varit avsedd att låsa fast tillämpningen vid specifika förhållanden som var rådande vid lagstiftningens tillkomst. Lagtexten talar en aning förbryllande om att inkomsten ska komma från "en självständig" näringsverksamhet. Tidigare använde lagtexten orden "särskild förvärvsverksamhet avseende rörelse". Villkoret har med att göra att det bland inkomsterna får finnas vissa okvalificerande inkomster utan att skattefriheten för verksamheten går förlorad, jfr. "om inkomsten till huvudsaklig del kommer från...". Innebörden är alltså skattefrihet även om inkomsterna skulle komma från en självständig verksamhet. Detta har hittills inneburit självständig verksamhet inom ramen för själva föreningen. Den begränsningen har i och med detta rättsfall hävts.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
