Lundinregeln infördes ursprungligen 1966 (prop. 1966:85) och fick sitt namn efter en revisor som låg bakom den tidens skatteplaneringssuccé. Den skulle förhindra transaktioner varigenom en aktieägare i stället för att ta utdelning från eller likvidera ett skalbolag med uppsamlade tillgångar med högre beskattning (skatt på utdelning eller utskiftningsskatt) kunde sälja aktierna i bolaget med lägre beskattning (skatt på realisationsvinsten på aktierna). Sedan dess har beskattningen av kapital blivit enhetlig och utskiftningsskatten avskaffats. Mot den bakgrunden föreslog 2002 års skatteutredning att bestämmelsen skulle avskaffas (SOU 2005:99). Så har emellertid inte skett. Även SkV har tillstyrkt att regeln tas bort. En annan version av regeln finns i 17 kap. 8 - 12 §§ IL och handlar om förbud för avdrag på nedskrivning av aktier som utgör lagerandelar.

Reglerna i 54 kap. IL om underprisöverlåtelse infördes år 1998 i samband med att skatteregler avseende omstrukturering av företag infördes. Meningen är att omstruktureringar ska kunna genomföras utan att några omedelbara skattekonsekvenser uppkommer. 54 kap. reglerar beskattning vid överlåtelse av kapitalbeskattad egendom. I 23 kap. IL finns regler om underprisöverlåtelse i näringsverksamhet. Vid tillskott av kapitalbeskattad egendom till aktiebolag m.fl. ska egendomen anses ha avyttrats mot en ersättning motsvarande omkostnadsbeloppet.

Av RRs nu avkunnade domar framgår att regeln i 24 kap. 19 § IL gäller enligt sin ordalydelse. Någon sådan ändamålstolkning som SRN tillät sig i mål nr 7960-09 godtogs inte av RR. Två ledamöter av SRN ansåg f.ö. att det omfrågade andelsförvärvet omfattades av ordalydelsen i 24 kap. 19 § IL. Förutsättningar att som majoriteten inte tillämpa regeln saknades enligt deras mening. I RR var ett regeringsråd skiljaktigt. Han framhöll att överlåtelsen till NYAB skulle ske mot en ersättning som inte översteg omkostnadsbeloppet för aktierna. Det var alltså fråga om en överlåtelse på vilken bestämmelserna i 53 kap. IL kunde antas bli tillämpliga. Genom dessa bestämmelser har det skett en reglering av förutsättningarna för bl.a. fysiska personer att utan skatteeffekter omstrukturera ett aktieinnehav. Ägaren av aktierna i NYAB skulle fortsättningsvis inte äga verksamheten direkt utan genom NYAB. Varken av vad som uppgetts om ägarförhållandena eller omständigheterna i övrigt gav, enligt dissidenten, stöd för att se det nu aktuella förvärvet som ett sådant förvärv som avses i 24 kap. 19 § IL.

Mera i detalj kan omständigheterna i mål 7960-09 beskrivas på följande sätt.

En fysisk person, A, ägde 9,6 procent av aktierna i X AB. Det av honom helägda Y AB ägde 14,2 procent av aktierna. Övriga aktier i X AB ägdes av tre fysiska personer och två aktiebolag. X AB bedrev fastighetsförvaltning. En avveckling av verksamheten i X AB och en omstrukturering av aktieinnehavet i bolaget skulle ske enligt följande. X AB köper eller nybildar ett aktiebolag (Fastighetsbolaget), varefter X ABs hela näringsverksamhet förs över till det bolaget genom en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. IL. Därefter säljer X AB aktierna i Fastighetsbolaget till en extern köpare med en icke obetydlig (och skattefri) kapitalvinst. Sedan upplöses samägandet i X AB. Det är transaktionerna i samband därmed som föranleder tillämpning av Lundinregeln.

A bildar ett nytt företag, NYAB. Efter X ABs avyttring av aktierna i Fastighetsbolaget är bolaget ett skalbolag. A överlåter sina direktägda aktier i X AB till NYAB. Köpeskillingen vid den överlåtelsen överstiger inte As omkostnadsbelopp för aktierna och enligt bestämmelserna i 53 kap. IL uppkommer ingen kapitalvinstbeskattning för honom. Härefter kommer X AB att dela ut sina utdelningsbara medel till ägarna, däribland NYAB.

I mål nr 1662-09 var det EU-rätten som räddade företaget. EU-rätten synes anmärkningsvärt nog inte ha beaktats förrän i RR.

EUs moder-dotterbolagsdirektiv syftar till att eliminera kedjebeskattning när ett företag äger en viss andel i ett företag hemmahörande i en annan medlemsstat. Direktivet anvisar två alternativa metoder att hantera utdelning. En är att någon beskattning inte sker i den stat där det mottagande företaget hör hemma (artikel 4.1). Det svenska bolaget skulle enligt den metoden vara skattebefriad för aktieutdelning på större innehav från bolag hemmahörande i EU. Mot bakgrund av artikel 1.2 i direktivet - som inte hindrar tillämpning av sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som behövs för förebyggande av bedrägeri och annan oredlighet eller missbruk - gjordes i förarbetena till IL bedömningen att det inte stred mot EU-rätten att Lundinregeln skulle tillämpas också i förhållande till utländska företag (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 321 f.).

Det resonemanget har RR nu alltså underkänt.

Som konstaterats i flera sammanhang saknar Lundinregeln numera berättigande. Genom utgången i mål nr 7960-09 framstår den som ett hinder i vissa fall för tillämpningen av reglerna om underprisöverlåtelse. Inte ens när transaktionen företas på ett sätt som inte är typiskt för de transaktioner som Lundinreglerna konstruerades för kan underprisreglerna tillämpas. Enligt utgången i mål nr 1662-09 får regeln inte annat än i undantagsfall tillämpas i EU-sammanhang.

Det är nu hög till att Lundinregeln avskaffas.