Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

Avdragsrätt för reklamgåvor

Regeringsrättens dom 15 april 2010, mål nr 2410-08

Bedömningen av vad som kan anses vara ett beloppsmässigt godtagbart avdrag måste utgå från omständigheterna i det enskilda fallet. Regeringsrätten har ansett att reklamgåvor till ett värde av högst 350 kr inklusive moms inte omfattas av förbudet för avdragsrätt för gåvor.

Enligt huvudregeln för avdrag för utgifter i inkomstslaget näringsverksamhet i 16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad. Utgifter för att främja ett företags försäljning, såsom utgifter för representation och marknadsföring, är avdragsgilla enligt detta lagrum. I 16 kap. 2 § finns bestämmelser som begränsar rätten till avdrag för utgifter för representation och representationsgåvor till vad som kan anses som skäliga utgifter. I 9 kap. IL finns bestämmelser om sådana utgifter som inte får dras av i något inkomstslag. Enligt 9 kap. 2 § andra stycket gäller detta utgifter för bl.a. gåvor.

Stöd för att avdrag kan ges för representations- och reklamgåvor kan hämtas från såväl förarbeten (prop. 1963:96 s. 23) som rättspraxis. Utgifter för reklamgåvor anses utgöra sådana kostnader för marknadsföring som är avdragsgilla enligt huvudregeln i 16 kap. 1 § IL. I denna bestämmelse finns ingen sådan begränsning i avdragsrätten till skäliga utgifter som gäller för utgifter för representation enligt 16 kap. 2 §. Avdragsrätten bortfaller dock om avdraget skulle komma att stå i strid med avdragsförbudet för gåvor.

Ett företag, ingående i en norsk börsnoterad koncern och en av Europas ledande tillverkare av aluminiumprofiler, hade varit föremål för skatterevision. Därvid observerades att företaget vid 2002 års taxering dragit av kostnader för representation och reklamgåvor. Skatteverket (SkV) vägrade avdrag i viss omfattning. Beslutet överklagades av företaget. Den fråga som slutligen nådde Regeringsrätten (RR) avsåg kostnadsramarna för avdragsrätt för gåvor.

Kammarrätten i Jönköping hänvisade till att några klara riktlinjer för vad som beloppsmässigt ska anses utgöra "ringa värde" inte har utvecklats i rättspraxis, vilket medfört att rättsläget på området får betecknas som oklart. Kammarrätten hade i en dom 2002 medgett avdrag för reklamgåvor om 303 kr per gåva inklusive mervärdesskatt vid 1993 års taxering. Vidare hade SkV medgett avdrag för reklamgåvor med 356 kr per gåva inklusive mervärdesskatt vid 2004 års taxering. Kammarrätten kunde vid en genomgång av andra domar på området inte finna stöd för en sådan beloppsmässig begränsning i avdragsrätten, 180 kr exklusive mervärdesskatt, som SkV förespråkade i målet. Med hänsyn härtill fann Kammarrätten skäligt att medge avdrag för reklamgåvor vilkas värde inte översteg 350 kr per gåva inklusive mervärdesskatt.

SkV överklagade Kammarättens dom till RR och yrkade att företaget skulle medges avdrag för utgifter för reklamgåvor med ett inköpspris om högst 180 kr per styck exklusive mervärdesskatt. RR avslog yrkandet och fastställde att gåvor för ett värde inte överstigande 350 kr inklusive mervärdesskatt skulle anses avdragsgilla.

I sin motivering anförde RR bl.a. att syftet med reklamgåvor vanligtvis är att göra produkter och varumärken kända. Reklamgåvor är därför oftast försedda med det givande företagets logotyp eller liknande och de är avsedda för en större krets. Om värdet på det bortgivna motsvarar reklamvärdet föreligger ingen gåva och det saknas förutsättningar att tillämpa avdragsförbudet i 9 kap. 2 §.

I praxis har avdrag för utgifter för reklamgåvor godtagits om gåvorna utgjort enklare presentartiklar av förhållandevis ringa värde (se bl.a. RÅ 1967 Fi 437 och RÅ 1970 Fi 16). RR uttalade i RÅ 2000 ref. 31 I, att anledningen till att gåva inte bedömts föreligga i dessa fall torde vara att förmögenhetsöverföringen normalt sett är ringa och att det finns ett påtagligt samband mellan "gåvan" och företagets näringsverksamhet.

I lagen saknas beloppsramar för avdrag för utgifter för reklamgåvor. Detta innebär att bedömningen av vad som kan anses vara ett beloppsmässigt godtagbart avdrag måste utgå från omständigheterna i det enskilda fallet. Skatteverket har gett bolaget avdrag för utgifter för artiklar vars inköpspris inte överstiger 200 kr per styck inklusive mervärdesskatt. Dessa artiklar består av pennor, T-shirts, golfbollar m.m. försedda med företagets logotyp. Kammarrätten har godtagit utgifter för reklamgåvor vars inköpspris inte överstiger 350 kr per gåva inklusive mervärdesskatt. Dessa artiklar består av ståltermosar, diverse klädesplagg, guldpennor samt Delicard försedda med företagets logotyp.

Enligt RRs bedömning fick de artiklar som kammarrätten godtagit i förevarande fall anses utgöra sådana reklamgåvor av enklare slag och ringa värde som inte omfattas av avdragsförbudet för gåvor.

Kommentar

Som RR anförde föreligger ingen gåva om värdet på det bortgivna motsvarar reklamvärdet. Svårigheten är bara att bestämma reklamvärdet. Bedömningen av vad som kan anses vara ett beloppsmässigt godtagbart avdrag måste utgå från omständigheterna i det enskilda fallet. Det är därför inte självklart att avdragsrätt föreligger för alla reklamgåvor med ett värde understigande 350 kr inklusive moms. Inte heller att avdrag för dyrare gåvor inte kan medges. Det bör nämnas att målet avsåg 2002 års taxering och att prisutvecklingen sedan dess kan motivera justeringar i beloppsramen. Det är inte otänkbart att också förändrade umgänges- och representationsvanor kan motivera andra beloppsgränser. Den enda generella slutsats som kan dras av målet är att praxis måste betraktas som utomordentligt restriktiv. Avgörande är att gåvan måste ha ett reklaminslag och därmed egentligen inte utgöra en ren gåva. I teorin är detta ganska självklart: avdragsrätt föreligger endast för kostnader för inkomsternas förvärvande och bibehållande. Det kan också erinras om att det föreligger ett generellt förbud mot avdragsrätt för mutor i 9 kap. 10 § IL. Det torde vara oundvikligt att tvister uppkommer om vad som utgör rena gåvor (eller i värsta fall mutor) och vad som utgör reklamgåvor.

För den som brukar läsa Grönköpings Veckoblad väcker målet, som i underinstanserna omfattade betydligt fler frågor än som nådde RR, déjà vu-känsla.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin