Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

Beskattning vid reduktion av avgift till bostadsrättsförening för medlem som övertar föreningens finansieringskostnader

Regeringsrättens dom 3 juni 2010, mål nr 6441-09

En medlem i en bostadrättsförening, som räntefritt lånar ut pengar till föreningen och som därigenom får reducerad avgift till föreningen, beskattas för uppskattad marknadsmässig ränta på utåningen

Lagstiftningen

Enligt 42 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska bl.a. ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privatbostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar tas upp som intäkt, om inte något annat anges i kapitlet eller i 8 kap. (särskilt angivna skattefria inkomster) samt utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster dras av som kostnad, om inte något annat anges i kapitlet eller i 9 (speciella räntekostnader) eller 60 kap. (ersättningar till familjemedlemmar). Ränteutgifter ska dras av även om de inte är utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster.

Inkomster i annat än pengar ska enligt 61 kap. 2 § IL värderas till marknadsvärdet om inte annat följer av övriga bestämmelser i kapitlet. Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller förmåner mot kontant betalning.

Enligt 46 kap. 7 § IL ska andra kapitaltillskott som har lämnats till privatbostadsföretag under innehavstiden än insatser som anges i 5 § räknas in i omkostnadsbeloppet bara om tillskotten har varit avsedda att användas av företaget för amortering av lån eller för finansiering av ny-, till- eller ombyggnad på fastigheten.

Rättsfallet

Ett privatbostadsföretag innehade en fastighet med tomträtt bebyggd med ett hyreshus. Lägenheterna uppläts med bostadsrätt till medlemmarna, däribland A. Föreningen hade banklån med säkerhet i tomträtten och övervägde - i syfte att lösa lånet - att erbjuda medlemmarna följande finansieringslösning.

Medlemmen skulle ta egna banklån på sedvanliga villkor. Lånebeloppet skulle bestämmas utifrån bostadsrättens andel av föreningens skuld. Medlemmen skulle räntefritt låna ut motsvarande belopp till föreningen som därigenom skulle lösa sin bankskuld. Medlemmens årsavgift till föreningen skulle minskas krona för krona med bostadsrättens andel av föreningens minskade kapitalkostnad. Medlemmen skulle debiteras sedvanlig uppläggningskostnad och aviseras för ränta på lånen. Föreningen skulle gå i borgen såsom för egen skuld för medlemmens lån med säkerhet i tomträtten. Om medlemmen inte skötte räntebetalningarna och banken sade upp lånen, skulle banken underrätta föreningen som då skulle vara skyldig att betala upplupen förfallen ränta och lånebeloppet. Därigenom skulle föreningen få en regressfordran på medlemmen att kvittas mot medlemmens lån till föreningen. Om medlemmen skulle överlåta bostadsrätten till en extern köpare skulle medlemmens fordran på föreningen förfalla. Som ett alternativ skulle köparen kunna överta fordran och medlemmens banklån.

A övervägde att acceptera det redovisade erbjudandet från föreningen. Mot bakgrund härav ville han veta om han kunde dra av sina ränteutgifter för de aktuella banklånen (fråga 1) och om finansieringslösningen medförde några inkomstskattekonsekvenser för honom (fråga 2). Bostadsrättsföreningen ville för sin del få reda på om några inkomstskattekonsekvenser skulle uppkomma för föreningen (fråga 3). Medlemmen A och föreningen ansökte därför om förhandsbesked av Skatterättsnämnden (SRN).

SRN utgick i sitt förhandsbesked från att A:s lån till föreningen, som löpte utan ränta, lämnats under förutsättning av att föreningen löste sitt banklån avseende fastigheten med påföljd att dess kapitalkostnad skulle minska. Med hänsyn härtill och till vad som uppgetts i övrigt skulle enligt praxis den minskning av årsavgiften som A skulle erhålla behandlas som en ränteinkomst avseende det kapital som han lånat ut till föreningen. Något hinder för A att dra av sina ränteutgifter ansåg SRN inte föreligga.

Enligt 39 kap. 25 § IL gäller att ett privatbostadsföretag i fråga om en fastighet i Sverige, med vissa undantag som inte var aktuella i målet, inte ska ta upp inkomster och dra av utgifter som är hänförliga till fastigheten. Det planerade förfarandet kunde inte anses medföra några inkomstskattekonsekvenser för föreningen.

Skatteverket (SkV) överklagade förhandsbeskedet till Regeringsrätten (RR) och yrkade att RR skulle fastställa förhandsbeskedet såvitt avser frågorna 1 och 2. A yrkade att RR, med ändring av förhandsbeskedet såvitt avser fråga 2, skulle förklara att hans minskade årsavgift till föreningen inte skulle behandlas som en ränteinkomst. Han yrkade vidare att hans underlåtenhet att ta ut ränta på lånet till föreningen skulle ses som ett sådant kapitaltillskott som kan tillgodoräknas bostadsrättens omkostnadsbelopp.

RR fann att omständigheterna kring upptagandet av lånen och vidareutlåningen till föreningen inte utgjorde grund för att vägra avdrag för ränteutgifterna.

Beträffande fråga 2 anförde RR. Ansökan om förhandsbesked har formulerats på följande sätt. "Får den nu föreslagna finansieringslösningen några övriga inkomstskattemässiga konsekvenser för A?" I begäran om komplettering efterfrågade SRN närmare uppgift om vad som låg bakom fråga 2. I den ingivna kompletteringen förklarade A att han ville få klarlagt att föreningens ställande av säkerhet för hans lån inte skulle medföra att han kunde komma att beskattas för utdelning från föreningen eller i övrigt föranleda inkomstskatteeffekter för honom. I den fortsatta skriftväxlingen argumenterade han för att underlåtenheten att ta ut ränta skulle ses som ett sådant kapitaltillskott till föreningen som kunde tillgodoräknas bostadsrättens omkostnadsbelopp men som i övrigt inte skulle föranleda några skattekonsekvenser för honom.

Såsom fråga 2 var formulerad kan den innefatta en mängd tänkbara skattekonsekvenser som uppkommer antingen omedelbart eller vid olika tänkbara händelser i framtiden. A har varken i sin ansökan eller i övriga inlagor preciserat frågeställningen till att avse en konkret och avgränsad skattefråga. Enligt RRs mening är den fråga som ställts alltför allmänt formulerad för att kunna besvaras genom ett förhandsbesked. Den borde därför ha avvisats av SRN.

Kommentar

Sökandena och SkV hade överensstämmande uppfattningar om hur frågorna 1 och 3 skulle besvaras, dvs. A skulle medges avdrag för sina räntekostnader och det skulle inte uppkomma några skatteeffekter för bostadsrättsföreningen. Till den delen är utgången odramatisk. Det kan på nytt konstateras att räntekostnader alltid är avdragsgilla om annat inte särskilt utsägs - även när de utgör privata levnadskostnader. Fråga 3, som var okontroversiell, överprövades dock inte av RR.

Beträffande fråga 2 ansåg A att hans underlåtenhet att ta ut ränta på lånet till föreningen skulle ses som ett sådant kapitaltillskott som kan tillgodoräknas bostadsrättens omkostnadsbelopp. I sak förefaller dock förhandsbeskedet självklart. Sökandens förväntan om att lånet skulle ses som ett kapitaltillskott förefaller helt grundlöst. Till skillnad från det av A åberopade rättsfallet RÅ 1996 ref. 68 skulle medlemmen enligt förutsättningarna inte göra något kapitaltillskott till föreningen utan endast låna ut beloppet utan ränta. Den omständigheten att föreningen skulle gå i borgen för medlemmens skuld till banken gör inte föreningen till ägare av beloppet. Möjligen skulle föreningens infriande av borgensåtagandet och det därmed uppkommande regresskravet på medlemmen kunna ses som ett kapitaltillskott, men det är en annan historia. Praxis är också helt etablerad vad gäller beskattning av räntefri utlåning till ändamål för personlig vinning genom rättsfallen om s.k. depositionsleasing RÅ 1990 ref. 73.

Nu blev förhandsbeskedet beträffande fråga 2 avvisat av RR, eftersom frågan var oklart formulerad eller icke preciserade frågeställningar skulle kunna tänkas uppkomma. Det förfaller dock uteslutet att RR skulle ha haft en annan uppfattning än SRN i just den fråga som SRN uppfattade som den som sökanden ville ha svar på. Det kan tilläggas att i rättsfallet RÅ 1996 ref. 68 överprövades inte SRNs förhandsbesked i den del som avsåg att medlemmens övertagande av bostadsrättsföreningens skuld skulle se som ett kapitaltillskott. Förhandsbeskedet överklagades endast i den delen det avsåg medlemmens eventuella beskattning av förmånen att föreningen gick i borgen för medlemmens lån.

I en kommentar till domen har SkV skrivit. Vad gäller den omedelbara skattekonsekvensen som kan uppkomma vid det i ansökan beskrivna förfarandet anser SkV att minskningen av årsavgiften till bostadsrättsföreningen ska behandlas som en ränteinkomst i enlighet med vad som anges i förhandsbeskedet avseende fråga 2.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin