Utgången var väntad. Frågan var uttryckligen begränsad till om uttagsbeskattning skulle ske. Vad som möjligen kan förvåna är SRNs motivering, som RR uppenbarligen instämde i, nämligen att det bl.a. var på grund av att någon försäljning till andra än medlemmar inte förekom som uttagsbeskattning skulle ske. Av den anledningen kunde man annars tänka sig att se projektet som ett slags spontan samverkan mellan konsumenter att producera el för egen förbrukning, där drivkraften varit hushållning med icke förnybara energikällor snarare är ekonomisk vinning. Enligt ansökan kunde SRV också utgå från att sökanden inte bedrev någon annan kommersiell verksamhet vid sidan av elproduktionen. Antalet medlemmar var dock stort, ca 3 000, och verksamheten bedrevs genom en ekonomisk förening, varför det är svårt att tänka sig att verksamheten inte skulle betraktas som näringsverksamhet i ILs mening.

Genom införandet av de uttagsbeskattningsregler som nu finns i 22 kap. IL kom uttagsbegreppet enligt 1990 års skattereform att preciseras (jfr 22 kap. 2-6 §§ och prop. 1998/99:15 s. 36-39, 164-166 och 292-294). SRN framhöll att regleringen har ändrat rättsläget. Den praxis som gällde från tiden före lagändringen (föreningarna hade åberopat RÅ 1953 ref 55 och 1995 not 97) kunde därmed inte anses ge uttryck för gällande rätt (jfr. överväganden i liknande situationer i RÅ 2004 ref. 1 och 42 samt i RÅ 2007 ref. 50). Skatteverket (SkV) har i ett ställningstagande den 19 juni 2008, Kooperativa föreningars rabatter till medlemmar (dnr 131 38074408/111), slagit fast att föreningarnas överlåtelser av varor och tjänster till medlemmarna för pris som understiger marknadspriset ska uttagsbeskattas enligt 22 kap. IL. Verket exemplifierade en sådan rabatt med kooperativa vindkraftsföretag som tillhandahåller el till medlemmar till självkostnadspris.

Någon fråga om hur marknadspriset skulle bestämmas ställdes inte. Det var den principiella frågan om uttagsbeskattning vid försäljning till självkostnadspris från en kooperativ förening som sökanden ville ha klarlagd. Att föreningens priser avvek från normala priser var en förutsättning för prövningen. RRs citat av lagtexen i 61 kap. 2 § tredje stycket IL och den intetsägande slutsatsen därav synes överflödiga. Slutsatsen utesluter rent av att det skulle kunna åberopas omständigheter för att tillämpa priser på "särskilda" energimarknader, något som sökanden inte haft anledning att argumentera för.

En annan fråga som inte prövades i ärendena gäller föreningars rätt till avdrag för s.k. kooperativ utdelning (återbäring). Bestämmelserna om återbäring i 42 kap.14 § IL innebär att delägare i en ekonomisk förening inte är skattskyldiga för sådan utdelning som innebär att den skattskyldiges levnadskostnader minskas. Kooperativ utdelning är som huvudregel avdragsgill för en kooperativ ekonomisk förening (39 kap. 22 § första stycket IL). I andra stycket finns emellertid begränsningar i avdragsrätten för kooperativ utdelning när medlemskretsen innehåller sådana personer som kan få skattefri återbäring enligt 42 kap. 14 § IL. Bestämmelsen säger att avdrag - när föreningen har fler än enstaka medlemmar som kan få skattefri återbäring - får ske med högst ett belopp som motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen. Bestämmelsen innebär i praktiken att föreningar som endast säljer vidare el som den själv producerat till sina medlemmar har en endast marginell avdragsrätt för kooperativ utdelning.

Frågan om beskattning av vindkraftskooperativ är politiskt omstridd. I ett yttrande (2009/10:SkU3y) till finansutskottet över 2010 års ekonomiska vårproposition anförde skatteutskottet bl.a. följande.

Utskottet anser att undantag från uttagsbeskattning inte är en framkomlig väg i den mån vindkraftsproducerad el ska ges ytterligare samhälleligt stöd utöver det som redan ges för framställning av förnybar energi via systemet med elcertifikat. Det är inte heller motiverat med ytterligare generella skattelättnader för den kooperativa företagsformen.

En fråga som kommit upp i anslutning till debatten om uttagsbeskattningen av vindkraftsproducerad el är vilket marknadspris som är rimligt att lägga till grund för skattens beräkning. Marknadspriset på el varierar starkt under året, och det pris som förbrukarna betalar är beroende av individuella avtal med leverantörerna. Avsaknaden av ett entydigt pris som utgångspunkt för uttagsbeskattningen skapar en osäkerhet om hur stort skatteuttaget kommer att bli. Utskottet utgick vid sin senaste behandling av denna fråga (jfr bet. 2009/10:SkU27) från att SkV kommer att informera om vilka principer som verket avser att tillämpa för att räkna fram det marknadspris som ska ligga till grund för uttagsbeskattningen och i vilken omfattning jämkning kan ske med hänsyn till den komplexa prisbilden på el och att Energimyndigheten för detta ändamål ska kunna bistå med underlag som belyser prisutvecklingen.

Utskottet har inte ändrat inställning i denna del och avstyrker därför motionärernas förslag om en utredning.

I en reservation anförde oppositionspartierna bl.a. följande

Problemet med uttagsskatten för vindkooperativ måste få en snar lösning, så att den andelsägda vindkraften åter kan ta en aktiv del i den fortsatta vindkraftsutbyggnaden. Vi kräver att regeringen omedelbart tillsätter en utredning med uppgift att lösa frågan. Utredningen kan exempelvis titta på begreppet marknadspris, som tillämpas vid uttagsbeskattningen, och på avdraget för vindkraftskooperativens utdelning.

Samtidigt avgjorde RR ytterligare ett förhandsbeskedsärende om vindkraftskooperativ, mål nr 8208-09.