Enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet skulle bolaget även fortsättningsvis uteslutande eller så gott som uteslutande förvalta värdepapper (första strecksatsen i 39 kap. 15 § IL) och ägas av ett stort antal fysiska personer (tredje strecksatsen). Vad det gällde var därför om bolagets uppgift även efter överföringen väsentligen skulle vara att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning (andra strecksatsen).

Begreppet investmentföretag är ett rent skatterättsligt begrepp. I allmänt tal omfattas en större krets av företag än som i skattehänseende klassificeras som investmentföretag. Bedömningen måste därmed göras på formella grunder.

I målet var det alltså kravet på att värdepappersinnehavet skulle vara välfördelat från risksynpunkt som prövades. Enligt ordalydelsen är det investmentbolagets ägare som ska erbjudas den riskfördelningen. Det kan således hävdas att det inte är fråga om den riskfördelning som företagsledningen skulle anse vara lämplig för företaget självt. HFD framhöll att reglerna får anses bygga på att det är investmentföretaget, som i skattehänseende innehar de värdepapper, som erbjuder andelsägarna denna riskfördelning. Slutsatsen av det var att det inte räckte med andelar enbart i investeringsfonden. I sak synes det sakna betydelse från riskfördelningssynpunkt huruvida ett investmentföretag äger aktier direkt eller indirekt via en investmentfond. Det torde i praktiken inte heller vara möjligt att skilja en riskfördelning för bolagets räkning från en riskfördelning för aktieägarnas räkning.

Beträffande kraven på ägarspridning och begreppen värdepapper och förvaltning kan följande sägas.

För att uppfylla de skatterättsliga kraven krävs normalt att ett investmentföretag är noterat på börs eller liknande. Kravet på ägarspridning har belysts i målet RÅ78 1:61. Antalet aktieägare uppgick inledningsvis till 130. Efter vissa emissioner, som bolaget avsåg att göra, skulle bolaget få ytterligare 610 aktieägare. De ursprungliga 130 aktieägarna var med några få undantag fysiska personer. De nya 610 aktieägarna skulle anskaffas genom en till allmänheten riktad nyemission. Detta innebar att ett stort antal fysiska personer skulle komma att äga aktier i bolaget. SRN ansåg inte att ägarspridningen var tillräcklig. Dåvarande Regeringsrätten (RR) ansåg emellertid att bolaget fick anses uppfylla villkoret. Den omständigheten, att en viss grupp av varandra närstående fysiska personer efter emissionen skulle komma att äga 30-35 procent av det totala antalet aktier i bolaget, föranledde inte annan bedömning.

Begreppet värdepapper har prövats i några mål. Lånefordringar på intresse- och dotterföretag har inte ansetts omfattade av begreppet "värdepapper eller liknande tillgångar", RÅ 2008 ref. 14. Däremot har konvertibla skuldebrev ansetts som sådana värdepapper, RÅ 2009 ref. 78.

Ett investmentföretag ska enligt lagtexten uteslutande eller så gott som uteslutande förvalta värdepapper. Frågan om huruvida detta krav förhindrar ett investmentföretag att bedriva handel med värdepapper prövades i RÅ 2002 ref. 52. RR anförde bl.a. att den slutsatsen skulle kunna dras,

att ett investmentföretag kan omsätta sitt värdepappersinnehav utan begränsning. En grundläggande förutsättning för ett investmentföretags verksamhet är dock att syftet med verksamheten är förvaltning och att förvaltande verksamhet bedrivs. I detta ligger att, om omsättningen i företagets värdepappersportfölj når sådana nivåer att förvaltning av värdepapper inte längre kan sägas vara det egentliga syftet med verksamheten, förutsättningar saknas för att betrakta bolaget som ett investmentföretag.

För ett redan etablerat investmentföretag torde förutsättningen för en omfattande omsättning av värdepappersinnehavet vara tämligen stor. Däremot torde ett rörelsedrivande företag - och framför allt ett renodlat värdepappershandlande företag - ha begränsade möjligheter att etablera sig som investmentföretag endast genom att för förvaltning förvärva en stor och från risksynpunkt välfördelad värdepappersportfölj.