Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

INNEHAV AV ANDEL I INVESTERINGSFOND INNEBÄR INTE VÄLFÖRDELAT VÄRDEPAPPERSINNEHAV

Högsta förvaltningsdomstolens dom 16 december 2011, mål nr 59612-11, HFD 2011 ref.82.

Ett investmentföretag som flyttat sitt aktieinnehav till en aktiefond har förlorat sin status som investmentföretag

Lagstiftningen om investmentföretag

Enligt 39 kap. 15 § inkomstskattelagen 1999:1229, IL, avses med investmentföretag ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening

- som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar,

- vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning, och

- som ett stort antal fysiska personer äger andelar i.

Rättsfrågan

Ett företag, som var ett investmentföretag enligt lagens förutsättningar och också behandlats som ett sådant vid taxeringen, skulle överföra sina aktieinnehav till en värdepappersfond. Vid sidan av aktier i ett förvaltande fondbolag skulle bolagets värdepappersinnehav därmed komma att bestå av enbart andelar i investmentfonden. Företaget ansökte om förhandsbesked av Skatterättsnämnden (SRN) och frågade om bolagets uppgift även efter överföringen väsentligen skulle komma att anses vara att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning (andra strecksatsen).



Domstolsprövningen

SRN ansåg att företaget även efter överföringen av aktieinnehavet till ett fondbolag skulle anses utgöra ett investmentföretag i lagens mening.

Skatteverket (SkV) överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) och anförde bl.a.

Systematiken i IL talar för att en andel i en fond ska ses som ett enskilt värdepapper. Syftet med investmentföretag som mellanhandsägare uppfylls inte om ett innehav kan bestå endast av andelar i en och samma fond. Med dagens regler är det svårt att se några skattemässiga fördelar med att värdepappren överförs till fonden. Om förslaget till ändrade skatteregler för investeringsfonder och deras delägare genomförs kan dock skattefördelar uppkomma om bolaget beslutar att utdelning från fonden ska lämnas genom inlösen av aktier.

Sökandeföretaget bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a:

Att bolagets innehav och riskspridning bedöms utifrån portföljens sammansättning i fonden kan inte anses strida mot systematiken i IL. Såväl andelar i en investeringsfond som andra delägarrätter ingår i underlaget för schablonintäkt enligt 39 kap. 14 § IL. Enligt fondbestämmelserna ska fonden vara utdelande. Några skatteöverväganden bakom den tilltänkta strukturen finns inte.

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) förklarade, med ändring av förhandsbeskedet, att frågan skulle besvaras med att överföringen av värdepappersportföljen till investeringsfonden innebar att bolaget inte längre uppfyllde förutsättningarna för att vara ett investmentföretag.

I sin motivering anförde HFD bl.a. följande.

Investmentföretag och investmentfonder är s.k. mellanhandsägare. Ägande av värdepapper via mellanhand är ett alternativ till direktinnehav. Skattereglerna för mellanhanden syftar till att sammantaget ge likartade villkor som om värdepappren ägts direkt (jfr prop. 1989/90:110 del 1 s. 562-564). Reglerna får anses bygga på att det är mellanhanden själv som i skattehänseende innehar de värdepapper som erbjuder andelsägarna riskfördelning.

Vid sidan av aktier i ett förvaltande fondbolag kommer bolagets värdepappersinnehav att bestå av enbart andelar i investeringsfonden. Innehavet kommer därmed inte att vara välfördelat på det sätt som avses i 39 kap. 15 § andra strecksatsen IL.

Kommentar

Enligt förutsättningarna för förhandsbeskedet skulle bolaget även fortsättningsvis uteslutande eller så gott som uteslutande förvalta värdepapper (första strecksatsen i 39 kap. 15 § IL) och ägas av ett stort antal fysiska personer (tredje strecksatsen). Vad det gällde var därför om bolagets uppgift även efter överföringen väsentligen skulle vara att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning (andra strecksatsen).

Begreppet investmentföretag är ett rent skatterättsligt begrepp. I allmänt tal omfattas en större krets av företag än som i skattehänseende klassificeras som investmentföretag. Bedömningen måste därmed göras på formella grunder.

I målet var det alltså kravet på att värdepappersinnehavet skulle vara välfördelat från risksynpunkt som prövades. Enligt ordalydelsen är det investmentbolagets ägare som ska erbjudas den riskfördelningen. Det kan således hävdas att det inte är fråga om den riskfördelning som företagsledningen skulle anse vara lämplig för företaget självt. HFD framhöll att reglerna får anses bygga på att det är investmentföretaget, som i skattehänseende innehar de värdepapper, som erbjuder andelsägarna denna riskfördelning. Slutsatsen av det var att det inte räckte med andelar enbart i investeringsfonden. I sak synes det sakna betydelse från riskfördelningssynpunkt huruvida ett investmentföretag äger aktier direkt eller indirekt via en investmentfond. Det torde i praktiken inte heller vara möjligt att skilja en riskfördelning för bolagets räkning från en riskfördelning för aktieägarnas räkning.

Beträffande kraven på ägarspridning och begreppen värdepapper och förvaltning kan följande sägas.

För att uppfylla de skatterättsliga kraven krävs normalt att ett investmentföretag är noterat på börs eller liknande. Kravet på ägarspridning har belysts i målet RÅ78 1:61. Antalet aktieägare uppgick inledningsvis till 130. Efter vissa emissioner, som bolaget avsåg att göra, skulle bolaget få ytterligare 610 aktieägare. De ursprungliga 130 aktieägarna var med några få undantag fysiska personer. De nya 610 aktieägarna skulle anskaffas genom en till allmänheten riktad nyemission. Detta innebar att ett stort antal fysiska personer skulle komma att äga aktier i bolaget. SRN ansåg inte att ägarspridningen var tillräcklig. Dåvarande Regeringsrätten (RR) ansåg emellertid att bolaget fick anses uppfylla villkoret. Den omständigheten, att en viss grupp av varandra närstående fysiska personer efter emissionen skulle komma att äga 30-35 procent av det totala antalet aktier i bolaget, föranledde inte annan bedömning.

Begreppet värdepapper har prövats i några mål. Lånefordringar på intresse- och dotterföretag har inte ansetts omfattade av begreppet "värdepapper eller liknande tillgångar", RÅ 2008 ref. 14. Däremot har konvertibla skuldebrev ansetts som sådana värdepapper, RÅ 2009 ref. 78.

Ett investmentföretag ska enligt lagtexten uteslutande eller så gott som uteslutande förvalta värdepapper. Frågan om huruvida detta krav förhindrar ett investmentföretag att bedriva handel med värdepapper prövades i RÅ 2002 ref. 52. RR anförde bl.a. att den slutsatsen skulle kunna dras,

att ett investmentföretag kan omsätta sitt värdepappersinnehav utan begränsning. En grundläggande förutsättning för ett investmentföretags verksamhet är dock att syftet med verksamheten är förvaltning och att förvaltande verksamhet bedrivs. I detta ligger att, om omsättningen i företagets värdepappersportfölj når sådana nivåer att förvaltning av värdepapper inte längre kan sägas vara det egentliga syftet med verksamheten, förutsättningar saknas för att betrakta bolaget som ett investmentföretag.

För ett redan etablerat investmentföretag torde förutsättningen för en omfattande omsättning av värdepappersinnehavet vara tämligen stor. Däremot torde ett rörelsedrivande företag - och framför allt ett renodlat värdepappershandlande företag - ha begränsade möjligheter att etablera sig som investmentföretag endast genom att för förvaltning förvärva en stor och från risksynpunkt välfördelad värdepappersportfölj.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin