Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

VERKSAMHET SOM AV HÄVD UTNYTTJAS SOM FINANSIERINGSKÄLLA FÖR IDEELLT ARBETE

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 16 september 2013, mål nr 2988-13. HFD ref. 56.

Second hand-försäljning i en lokal som håller öppet endast vid något enstaka tillfälle per vecka och som i allt väsentligt sköts av ideella krafter har ansetts skattefri, trots att verkamheten bedrevs regelmässigt och i permanent förhyrda lokaler och med deltidsanställd kanslist.

Lagstiftning mm

Enligt 7 kap. 7 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL, är en ideell förening som uppfyller vissa krav, vilka närmare anges i paragrafens första stycke samt i 8-13 §§, inte skattskyldig för inkomst från en självständig näringsverksamhet, när inkomsten till huvudsaklig del kommer från en verksamhet som antingen är ett direkt led i främjandet av vissa angivna ideella (bl.a. idrottsliga) ändamål eller har annan naturlig anknytning till dessa ändamål, eller också när den avser en sådan verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete.

Omständigheterna

En idrottsförening använde sig av "second hand-försäljning i loppmarknadsform" för att finansiera sin allmännyttiga verksamhet.

Försäljningsverksamheten bedrevs nästan uteslutande av föreningsmedlemmar, till allra största delen genom ideellt arbete. Det som såldes var skänkta föremål som möbler, porslin, böcker och tavlor. Försäljningen ägde rum under några timmar en dag i veckan i en lokal belägen i samhällets utkant. Givarna kunde lämna sina föremål i lokalen vid några tillfällen under veckan. Någon hämtning av skänkta föremål förekom inte. Intäkterna av försäljningen uppgick till 600 000 kr per år.

Föreningen ville veta om inkomst från försäljningsverksamheten skulle undantas från skattskyldighet på grund av att den var att anse som en hävdvunnen finansieringskälla för ideellt arbete och ansökte om förhandsbesked av Skatterättsnämnden (SRN). Verksamheten skilde sig, enligt föreningen, från second hand-försäljning i "specialbutiker" där försäljningen riktar sig till andra kundgrupper. Dessa butiker, som antikvariat och klädesaffärer, har enligt vad föreningen gjorde gällande "i stort sett normala butikstider" och varor som vanligtvis håller en jämförelsevis högre kvalitet.

Förhandsbeskedet

SRN ansåg att föreningens försäljningsverksamhet skulle hänföras till sådan verksamhet som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Inkomsterna från verksamheten skulle därför vara skattefria för föreningen.

Skatteverket (SkV) överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) och yrkade, med ändring av förhandsbeskedet, att föreningen skulle vara skattskyldig för sin försäljningsverksamhet. SkV anförde bl.a. följande.

Secondhandförsäljningen bedrivs stadigvarande i butiksform, delvis med anställd personal, under affärsmässiga former och på en konkurrensutsatt marknad. Omsättningen är betydande. Verksamheten omfattas inte av de exempel som nämns i förarbetena avseende traditionella finansieringskällor och kan inte heller hänföras till någon av de verksamheter som HFD bedömt vara jämförbara därmed. En basar, loppmarknad eller kampanj bör anses förlora sin hävdvunna karaktär genom att bedrivas stadigvarande.

HFDs dom

HFD fastställde förhandsbeskedet men följande motivering.

HFD har inte tidigare haft att ta ställning till om butiksförsäljning av skänkta varor kan hänföras till de hävdvunna finansieringskällor som avses i 7 kap. 7 § IL. Närmast uppkommer frågan om verksamhet av detta slag kan jämställas med sådana basarer och loppmarknader som enligt förarbetena till inkomstskattereglerna avsågs med skattefriheten. I enlighet med tidigare praxis bör vid bedömningen hänsyn tas till konkurrensförhållanden och, som särskilda aspekter på detta, verksamhetens kommersiella karaktär, dess omfattning och inslaget av ideellt arbete.

Enligt HFDs mening bör i vart fall butiksförsäljning med skänkta varor som bedrivs under villkor som framstår som jämförbara med kommersiell handel i t.ex. antikvariat, antikhandeln eller butiker för andrahandsförsäljning av märkeskläder inte anses jämförbar med den traditionella loppmarknadsformen. Fråga är då om en gräns kan dras mellan sådan verksamhet och den enklare butiksförsäljning som är i fråga i målet.

Det bör vara möjligt att göra skillnad mellan försäljning i butiker som är öppna dagligen och i vilka även anställd personal är verksam, å ena sidan, och försäljning i en lokal som håller öppet endast vid något enstaka tillfälle per vecka och som i allt väsentligt sköts av ideella krafter, å den andra. Det senare slaget av verksamhet kan närmast jämställas med regelbundet anordnade basarer eller loppmarknader och kan, med mervärdesskattedirektivets terminologi, betraktas som återkommande penninginsamlingsevenemang. Det förhållandet att den lokal som används för ändamålet är en och densamma och möjliggör förvaring av skänkta föremål mellan försäljningstillfällena medför inte någon annan bedömning.

Kommentar

Det finns en omfattande rättspraxis i fråga om hävdbegreppet och dess tillämpning vid olika finansieringsverksamheter som bedrivs inom ramen för ideell verksamhet, inte minst av idrottsföreningar. Domstolarna har beaktat olika faktorer såsom inslaget av frivilligt och oavlönat arbete, verksamhetens omfattning och konkurrenssituationen. I enstaka fall har hävdbegreppet ansetts omfatta verksamheter som tycks vara klart skilda från de av lagstiftaren givna exemplen, medan i andra fall nya företeelser inte har accepterats som hävdvunna.

I domskälen gjorde HFD följande praxisgenomgång.

Att verksamheten drivits av medlemmarna själva utan anställd personal har - - - i många fall tillmätts betydelse. Tydligt framstår detta i RÅ 85 1:2, där en idrottsförenings returpappersinsamling ansågs hävdvunnen under (den enda) förutsättningen att själva insamlingen sköttes av frivilliga obetalda krafter inom föreningen. I andra fall har emellertid "nya" former för finansieringsverksamhet inte betraktats som hävdvunnen, oavsett oavlönat arbete, så t.ex. i fråga om serveringsverksamhet, campingverksamhet och skogsavverkning (RÅ 1988 not. 599, 600 resp. 603).

Verksamhetens omfattning har tillmätts varierande vikt i rättsfallen. I RÅ 83 1:88 ansågs festplatsverksamhet hävdvunnen mot bakgrund av verksamhetens förhållandevis begränsade omfattning och det ideella inslaget. I RÅ 1992 ref. 68, som avsåg logdansverksamhet arrangerad av en idrottsförening, bedömdes däremot att när det rör sig om en typisk traditionell finansieringskälla gäller inga krav på att verksamheten ska vara begränsad och ge endast en blygsam avkastning, allt under förutsättning dock att verksamheten inte tagit sig sådana avvikande former att den inte längre utgör en finansieringskälla av hävdvunnen typ.

Konkurrensaspekterna fick betydelse i RÅ 1987 ref. 153, som avsåg en idrottsförenings inkomster från nattbevakning av en campingplats. Mot bakgrund bl.a. av att föreningen fått bevakningsuppdraget efter anbud och i konkurrens med andra företag ansågs verksamheten inte vara hävdvunnen. I RÅ 1987 ref. 67, som avsåg serverings- och kioskrörelse med stor omsättning och anställd personal, bedömdes att verksamheten var av rent kommersiell natur och att den bedrivits i gängse former för en serveringsrörelse, varför den inte kunde anses som en hävdvunnen finansieringskälla.

När det gäller hävdbegreppets tillämplighet på verksamhet som i olika mån avviker från de exempel som angavs i förarbetena kan, utöver vad som redan nämnts i fråga om returpappersinsamling m.m., redovisas följande. I RÅ 1999 ref. 50 bedömdes en rockmusikkonsert som arrangerades i samarbete mellan en idrottsförening och ett kommersiellt musikbolag. HFD angav att de exempel på hävdvunnen verksamhet som lagstiftaren nämnt inte var uttömmande och att avsikten inte kan ha varit att tillämpningen skulle låsas fast vid de förhållanden som rådde vid lagstiftningens tillkomst. En årlig konsert med musik av etablerat slag fick anses vara en aktivitet som inte i något avgörande hänseende skiljer sig från sådan festverksamhet som ska anses vara en hävdvunnen finansieringskälla. I RÅ 1989 ref. 124 ansågs däremot inte Svenska Bandyförbundets försäljning av konstmappar för att finansiera ett idrottsevenemang som hänförlig till en sådan försäljningskampanj som ska anses vara hävdvunnen. Av RÅ 2005 not. 96 framgår att en idrottsförenings och dess medlemmars medverkan till att sälja internetspel inte kan jämställas med sådan lotteriverksamhet som ska betraktas som hävdvunnen.

I budgetpropositionen för 2014 införs samma regler för ideella föreningar som för stiftelser. Reglerna för föreningar i 7 kap. 7- 13 §§ IL upphör därvid att gälla och ersätts av bestämmelser i 7 kap. 3 - 11 §§. I fråga om begreppet hävd som tas in i 3 § andra stycket 1. andra strecksatsen görs dock ingen ändring.

Parallellt med ärendet om inkomstbeskattningen förde idrottsföreningen ett mål om skattskyldigheten enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML. Inte heller i det målet ansåg SRN att föreningen var skattskyldig. SkV överklagade och anförde att regleringen i 4 kap. 8 § ML medförde att frågan om föreningens skattskyldighet till mervärdesskatt var beroende av hur inkomsterna bedöms när det gäller inkomstbeskattningen. HFD avslog även det överklagandet och fastställde förhandsbeskedet.

I fråga om mervärdesskatten anförde HFD följande.

Enligt 4 kap. 8 § ML räknas en verksamhet som bedrivs av en ideell förening inte som ekonomisk när inkomsten av verksamheten utgör sådan inkomst av näringsverksamhet för vilken skattskyldighet för föreningen inte föreligger enligt 7 kap. 7 § första och andra styckena IL. Om en verksamhet inte räknas som ekonomisk innebär det att mervärdesskatt inte ska betalas när varor eller tjänster omsätts i verksamheten (1 kap. 1 § första stycket jämfört med 4 kap. 1 § första stycket ML).

Mervärdesskatteregler med denna innebörd infördes den 1 juli 1987. Dessförinnan tillämpades inga särregler vad gäller ideella föreningars skattskyldighet till mervärdesskatt. Motivet till de nya reglerna angavs vara att stora fördelar kunde vinnas om föreningarna får likartade skatteregler att följa både för inkomstskatt och mervärdesskatt (prop. 1986/87:44).

Den rättspraxis som avser hävdbegreppet har sedan dess fått direkt genomslag också vid tillämpningen av mervärdesskattelagstiftningen. Mervärdesskatten är dock i flertalet avseenden harmoniserad inom EU, bl.a. vad avser skattskyldigheten och omfattningen av skatteplikten. Något sådant undantag för ideella föreningar som framgår av IL och av ML finns inte i EU-rätten.

Mervärdesskattedirektivet, 2006/112/EG, omfattar alla beskattningsbara personer, varmed avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syften och resultat. Direktivet innehåller emellertid regler om olika undantag från skatteplikt, som kan få betydelse för verksamhet som bedrivs av en ideell förening. Närmast av intresse är bestämmelsen om undantag för skatteplikt för tillhandahållande av tjänster och omsättning av varor som görs av t.ex. idrottsföreningar i samband med penninginsamlingsevenemang som anordnas uteslutande till förmån för organisationen själv, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen (artikel 132.1 o). EU-domstolen har i sin hittillsvarande praxis inte haft att ta ställning till hur långt begreppet penninginsamlingsevenemang sträcker sig.

Någon anpassning av 4 kap. 8 § ML till direktivets regler i de nu aktuella avseendena har inte gjorts. Regeringen har i budgetpropositionen för 2013 angett att en dialog förs med EU-kommissionen (prop. 2012/13:1 vol. 1, s. 318 f.).

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin