Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

UTDELNING PÅ ANDELAR I RÄNTEFOND HAR ANSETTS SKATTEPLIKTIG FÖR EN BOSTADSRÄTTSFÖRENING

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 21 mars 2014, mål nr 1702-13. HFD ref. 27.

Innehav av andelar i räntefond har inte ansetts hänförligt till föreningens fastighet, varför utdelningen inte var skattefria

Lagstiftning mm

Schablonbeskattningen av privatbostadsföretags fastigheter slopades vid ingången av 2007. Enligt den nya regleringen i 39 kap. 25 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, ska ett privatbostadsföretag i fråga om en fastighet i Sverige inte ta upp inkomster och inte dra av utgifter som är hänförliga till fastigheten. Om företaget har andra inkomster och utgifter gäller de allmänna bestämmelserna i inkomstskattelagen.

Omständigheterna

En bostadsrättsförening yrkade att de utdelningar föreningen fått från en räntefond inte skulle beskattas. Föreningen anförde bl.a. att den inte bedrev annan verksamhet än fastighetsförvaltning. Fastigheten förvaltades långsiktigt. Avgifterna bestämdes så att varje medlem var med och betalade sin del av föreningens gemensamma kostnader. Från tid till annan fanns ett visst kapital i föreningen beroende på när utgifterna uppstod. Under perioder med högre likviditet var det styrelsens ansvar att se till att värdet av pengarna inte urholkades av inflationen. Det var inte fråga om att täcka bostadsrättshavarnas privata kostnader.



Underinstanserna beskattade föreningen för utdelning från fonden.



Föreningen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD. Skatteverket (SkV) bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att det inte finns stöd för att undanta ett privatbostadsföretags placeringar i värdepapper från beskattning bara av den anledningen att placerade medel ursprungligen härrör från fastigheten i någon mening och att de syftar till att bekosta löpande och framtida fastighetskostnader och amorteringar på fastighetslån etc.



HFDs dom

HFD framhöll att ett synsätt motsvarande det som gäller för fördelningen av utdelningar mellan inkomstslagen näringsverksamhet och kapital hos fysiska personer i princip bör tillämpas när det gäller att fördela utdelningar mellan 13 kap. 1 § och 13 kap. 2 § IL hos juridiska personer. Det innebär att utrymmet för att hänföra en utdelning till en näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § är begränsat. Samma resonemang bör föras vid tillämpningen av 39 kap. 25 § IL. De nu aktuella utdelningarna kan därmed inte anses hänförliga till föreningens fastighet och detta även om fondandelarna skulle representera ett kapital som kan komma att utnyttjas för framtida underhållsåtgärder m.m. på fastigheten. Överklagandet avslogs därför.



Kommentar

Frågan i målet var om en utdelning på andelar i en värdepappersfond (räntefond) var hänförlig till föreningens fastighet eller om den skulle anses ingå i en från fastighetsförvaltningen skild kapitalförvaltning.



Innebörden av det i 39 kap. 25 § IL använda uttrycket hänförliga till fastigheten har prövats i två mål avseende överklagade förhandsbesked (RÅ 2010 ref. 116 och HFD 2013 not. 44). I RÅ 2010 ref. 116 var frågan om en bostadsrättsförening skulle beskattas för vissa ränteinkomster. HFD konstaterade att det saknades särskild bestämmelse rörande sådana inkomster i privatbostadsföretag, och att det därför i det enskilda fallet fick avgöras om och i vad mån sådana inkomster skulle anses hänförliga till fastigheten och därmed inte bli föremål för beskattning. HFD 2013 not. 44 avsåg behandlingen av inkomster och utgifter till följd av vissa avtal som en bostadsrättsförening hade ingått i syfte att säkra sina utgifter för ränta på föreningens fastighetslån. Inkomsterna och utgifterna ansågs av Skatterättsnämnden hänförliga till föreningens fastigheter. HFD gjorde samma bedömning som nämnden. Avgörandena avsåg alltså räntor eller justeringsposter till räntor hos ett privatbostadsföretag.



I regel saknar det betydelse vilken typ av verksamhet som en utdelning på aktier eller andelar hos en juridisk person hänförs till. När det någon gång har betydelse avgörs valet av lagrum av utdelningens anknytning, eller brist på anknytning, till en näringsverksamhet. Enligt 13 kap. 1 § första stycket IL räknas till inkomstslaget näringsverksamhet inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. För juridiska personer räknas enligt 13 kap. 2 § IL inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder eller i form av kapitalvinster och kapitalförluster till inkomstslaget näringsverksamhet, även om inkomsterna eller utgifterna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 1 §.



Inkomstskattelagen utgör resultatet av en grundläggande teknisk bearbetning av skattereglerna. Till sitt innehåll svarar den nya lagen i allt väsentligt mot den tidigare regleringen i kommunalskattelagen (1928:370), KL, och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.



I punkt 2 första stycket av anvisningarna till 22 § KL specificerades i vilka fall en utdelning utgjorde intäkt av näringsverksamhet för en fysisk person. Det skulle, såvitt nu är av intresse, vara fråga om utdelning på omsättningstillgångar eller utdelning på andel i kooperativ förening om innehavet av andelen betingades av verksamheten (begreppet omsättningstillgångar har numera ersatts av lagertillgångar, se prop. 1999/2000:2 del 1 s. 507 f.). Annan utdelning behandlades som kapitalinkomst (3 § 1 mom. SIL).



För juridiska personer tillämpades punkt 2 första stycket av anvisningarna till 22 § KL vid taxeringen till statlig inkomstskatt, något som följde av bestämmelserna i 2 § 1 mom. första och andra styckena SIL. Utöver vad som följde av dessa bestämmelser räknades enligt sjätte stycket bl.a. löpande kapitalavkastning och realisationsvinst till intäkt av näringsverksamhet. Enligt förarbetena var det här fråga om intäkter som för fysiska personer hänfördes till inkomst av kapital (prop. 1989/90:110 del 1 s. 691).



Av 13 kap. 7 § första och andra styckena IL följer att aktier och andelar inte kan ingå i en av en fysisk person bedriven näringsverksamhet i annat fall än då det är fråga om andelar i kooperativa föreningar av det slag som nyss nämnts eller aktier eller andelar som utgör lager. Liksom tidigare är det alltså endast utdelning på sådana tillgångar som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet (13 kap. 1 §). Annan utdelning hänförs till inkomstslaget kapital.



Det går knappast att på någon förnuftsmässig grund komma fram till det slut HFD bestämde sig för. En formell bedömning ska göras och den ska tydligen vara restriktiv. SkV åberopade bl.a. neutralitetsskäl, som talade för att sparande genom ett privatbostadsföretag inte ska vara skattefritt. I HFD 2013 not. 44 var det fråga om skräddarsydda avtal som hade en direkt anknytning till räntan på upptagna fastighetslån. I det nu aktuella fallet fanns inte någon motsvarande koppling.



En förvaltning som sköts på ett föredömligt affärsmässigt sätt premieras inte av skattelagstiftningen.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin