Dokument
BESKATTNING AV VINST I POKERSPEL ANORDNAT UTANFÖR EES
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 13 maj 2015, mål nr 2317-1317-14.
Pokerspel hos en och samma spelanordnare under ett kalenderår har ansetts som ett lotteri. Förlust i ett sådant spel får inte kvittas mot vinst i spel hos annan spelanordnare.
Lagstiftning mm
Av 42 kap. 25 § första stycket inkomststattelagen (1999:1229), IL, framgår att vinst i ett utländskt lotteri ska tas upp som intäkt av kapital, om vinsten överstiger 100 kr och det inte är fråga om en vinst i ett lotteri anordnat inom EES-området.
Skyldigheten att betala lotterivinstskatt utvidgades 1945 (prop. 1945:264, SFS 1945:408). Vid utbetalning av vinst skulle lotteriets anordnare innehålla tjugo procent av vinstens värde och betala in beloppet till staten som lotterivinstskatt. Eftersom det inte var möjligt att ålägga företag i utlandet att för statens räkning innehålla belopp motsvarande skatten hölls utländska lotterier utanför regleringen. I stället skulle vinster på utländska lotterier, liksom tidigare, inkomstbeskattas hos spelaren. Av förenklingsskäl skulle beräkningsgrunden för det skattepliktiga beloppet motsvara vad som gällde för lotterivinstskatten(a. prop. s. 39 f. och 45). Hänsyn skulle således tas till storleken av varje särskild vinst.
Omständigheterna
I deklarationen till ledning för 2010 års taxering uppgav AA att han haft inkomst från pokerspel med, omräknat, 537 340 kr. Vid omprövning bestämde Skatteverket hans inkomst av kapital från pokerspel till 1 066 727 kr med motiveringen att vinster och förluster hos skilda spelanordnare inte får kvittas mot varandra. I det obligatoriska omprövningsbeslutet reducerades inkomsten med 46 799 kr. Underlaget för skattetillägg fastställdes till (1 066 727 - 537 340 - 46 799 =) 482 588 kr. I deklarationen till ledning för 2010 års taxering uppgav AA att han haft inkomst från pokerspel med, omräknat, 537 340 kr. Vid omprövning bestämde Skatteverket hans inkomst av kapital från pokerspel till 1 066 727 kr med motiveringen att vinster och förluster hos skilda spelanordnare inte får kvittas mot varandra. I det obligatoriska omprövningsbeslutet reducerades inkomsten med 46 799 kr. Underlaget för skattetillägg fastställdes till (1 066 727 - 537 340 - 46 799 =) 482 588 kr.
Kammarrätten i Jönköping ansåg att den beskattningsbara inkomsten skulle utgöras av den totoala nettovinsten av beskattningsbara spel med avräkning för den totala nettoförlusten av sådana spel.
Skatteverket, SkV, överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD. SkV hävdade att den beskattningsbara vinsten skulle motsvara nettot av allt pokerspel som sker under ett år hos en viss spelanordnare. I 42 kap. 25 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL, anges att vinst i ett utländskt lotteri ska tas upp till beskattning. Underskott vid spel hos en annan spelanordnare kunde således inte avräknas mot överskott vid spel hos en annan anordnare.
HFDs dom
HFD konstaterade att utvecklingen av spelen över Internet har medfört att spelandet kan pågå mer eller mindre kontinuerligt under en längre tid och i det enskilda fallet leda till betydande transaktionsvolymer. I detta perspektiv framstår det inte som rimligt och praktiskt genomförbart att med ett lotteri avse varje spelomgång. I stället bör med ett lotteri avses allt pokerspel som sker hos en spelanordnare under ett kalenderår. Det bör gälla oavsett i vilken form eller på vilket sätt spelet sker. Det som spelaren ska beskattas för är ett positivt totalresultat (vinst) hos spelanordnaren, oavsett om detta visar sig i form av en ökning av ett tillgodohavande hos spelanordnaren eller på annat sätt.
HFD biföll därför SkVs överklagande och fann att även skattetillägg skulle tas ut.
Kommentar
Av 42 kap. 25 § första stycket IL framgår att vinst i ett utländskt lotteri ska tas upp som intäkt av kapital om vinsten överstiger 100 kr och det inte är fråga om en vinst i ett lotteri anordnat inom EES-området.
Skyldigheten att betala lotterivinstskatt utvidgades 1945 (prop. 1945:264, SFS 1945:408). Vid utbetalning av vinst skulle lotteriets anordnare innehålla tjugo procent av vinstens värde och betala in beloppet till staten som lotteri- vinstskatt. Eftersom det inte var möjligt att ålägga företag i utlandet att för statens räkning innehålla belopp motsvarande skatten hölls utländska lotterier utanför regleringen. I stället skulle vinster på utländska lotterier, liksom tidigare, inkomstbeskattas hos spelaren. Av förenklingsskäl skulle beräkningsgrunden för det skattepliktiga beloppet motsvara vad som gällde för lotterivinstskatten (a. prop. s. 39 f. och 45). Hänsyn skulle således tas till storleken av varje särskild vinst.
Redan tidigare har fastslagits att pokerspel räknas som lotteri i skattehänseende. Man kan fråga sig om sådant spel i extrema fall inte skulle kunna betraktas som näringsverksamhet. Bland spelare torde det inte vara enovanlig uppfattning att spelet inte är slumpmässigt, utan att framgång betingas av skicklighet och erfarenhet. Den frågan verkar inte ha varit föremål för bedömning i målet.
Domen är emellertid intressant även av en annan anledning. SkV motiverar ju sitt yrkande genom att använda ordet "ett" som räkneord och inte obestämd artikel. I den allmänna översyn av skrivregler som gjordes 1991 (Myndigheternas skrivregler) rekommenderades att det "onormala bruket av 'nakna' substantiv", dvs. oböjda substantiv i singularis utan bestämd eller obestämd artikel som varit vanliga i författningstext i generell betydelse, skulle undvikas. Lydelsen av den nu aktuella bestämmelsen i 42 kap. 25 § IL är sålunda "vinst i ett utländskt lotteri --- ska tas upp om vinsten överstiger 100 kr", där motsvarande äldre lagtext (dvs. 35 § 5 mom. KL, sedermera 3 § 1 mom. SIL) skulle varit "vinst i utländskt lotteri ska tas upp --- om vinsten överstiger 100 kr". Nu var nya lagtexten inte redigerad exakt så som den var utformad i kommunalskattelagen (1928:370), KL, utan enligt 19 § KL räknades inte "vinst i svenskt lotteri --- och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri --- som uppgår till högst 100 kronor" till skattepliktig inkomst. Motsvarande lydelse i 8 kap. 3 § IL är: "Vinster i svenska lotterier --- är skattefria". I KL fanns en bestämmelse i 35 § 5 mom., som föreskrev att till skattepliktig intäkt skulle räknas "lotterivinst, därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning". Båda lydelserna innebär att vinst över 100 kr i utländskt lotteri är skattepliktig. Det är tydligt att lydelsen både i KL och SIL använder nakna substantiv, medan IL använder den modernare formen med artiklar. Innebörden är dock exakt densamma i IL som i KL och SIL, och någon avsikt att begränsa till viss lotteriarrangör har aldrig funnits.
Redan när skrivreglerna reformerades talades det i skämtsam ton om hur HFD skulle ställa sig när det gällde fler än en omständighet eller ett faktum. Språkkunniga erinrade om att "en" var använt som obestämd artikel och inte räkneord, och därmed fick lustigkurrarna dra sig tillbaka. Nu har SkV uttryckligen baserat sitt yrkande på att den obestämda artikeln ska behanldas som ett räkneord, varmed följer att två spel inte skulle kunna sammanläggas.
Nu använde inte HFD den motivering som SkV baserade sitt yrkande på, utan hänvisade till ett propositionsuttalande varav får anses framgå att varje lotteri ska ses som en enhet. Flera lotterier ska inte sammanläggas. HFDs ställningstagande kan därför ses som en utvidgning till flera spelmoment men också en begränsning till spelhändelser under ett kalenderår.
SkV synes inte ha insett skillanden mellan den obestämda artikeln och räkneordet "en/ett". Domen kan därför vara välgörande i så hänseende att denna skillnad observeras. Ingen skattskyldig bör heller försöka hävda att flera omständigheter omöjliggör tillämpnining av en regel som innehåller "restriktionen" en eller ett.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
