Dokument
ALLMÄNNNYTTING STIFTELSE?
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 5 februari 2016, mål nr 4188-15. HFD 2016 not 2.
En stiftelse, som genom bidrag till röjning främjar en del av det lokala näringslivets ekonomiska intressen, har inte ansetts bedriva sådan allmännyttig verksamhet som förutsätts för skattebefrielse, även om röjningsbidragen kan medföra vissa positiva effekter för miljön.
Lagstiftning mm
För att stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund ska undantas från skattskyldighet för vissa inkomster krävs enligt 7 kap. 3 § att de uppfyller ändamåls-, verksamhets-, och fullföljdskraven i kapitlets 4-6 §§.
Genom att ändamålsbestämmelsen i 4 § utformats efter förebild av vad som tidigare gällde för ideella föreningar och registrerade trossamfund har det för stiftelsernas del skett en ökning av de ändamål som kan kvalificera för skattebefrielse. Bland de allmännyttiga ändamål som räknas upp i lagtexten finns numera även främjande av miljövård.
Omständigheterna
En stiftelse hade bildats för att bidra till främjandet av näringslivet i em kommun genom premiering eller bidrag för välskötta jordbruk, skogsbruk samt trädgårdsodlingar till ägare, brukare eller arrendatorer.
Stiftelsen hade under den senaste tjugoårsperioden huvudsakligen till privata skogsägare i kommunen betalat ut bidrag för utförd skogsröjning med ett belopp per röjd hektar.
Med hänvisning till att lagstiftningen om beskattningen av bl.a. stiftelser ändrats 2013 hade fråga uppkommit om stiftelsens bidrag till skogsröjning kunde anses främja miljövård eller en annan likvärdig verksamhet i den mening som avses i 7 kap. 4 § inkomstskattelagen (1999:1229).
Stiftelsen ansökte om förhandsbesked av Skatterättsnämnden (SRN).
Stiftelsen ansåg att så är fallet och hänvisade till en skrivelse från Skogsstyrelsen med rubriken "Röjning i ungskog är en värdefull miljöåtgärd".
Skatteverket (SkV) ansåg att utgivande av sådana bidrag inte kan anses främja ett allmännyttigt ändamål, eftersom skogsröjning vidtas som ett led i skogsägarnas näringsverksamhet.
Förhandsbeskedet
SRN anförde:
Stiftelsen har de senaste tjugo åren i enlighet med sina stadgar betalat ut medel huvudsakligen till privata skogsägare i kommunen för utförd skogsröjning.
För att en stiftelse ska kunna undantas från skattskyldighet enligt kapitlets 3 § krävs att den uppfyller ändamålskravet i 4 § och i så fall att, i enlighet med 5 §, den verksamhet som bedrivs under beskattningsåret uteslutande eller så gott som uteslutande innebär att det aktuella ändamålet främjas.
Av stiftelsens stadgar framgår att dess ändamål är att genom bidrag främja en del av det lokala näringslivets ekonomiska intressen. Även om röjningsbidragen kan medföra vissa positiva effekter för miljön innebär inte detta att stiftelsens verksamhet kan anses ha ett sådant innehåll att förutsättningar för skattebefrielse föreligger.
Med hänsyn till det anförda ska frågan besvaras nekande.
Skatteverket (SkV) överklagade förhandsbeskedet och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) skulle fastställa förhandsbeskedet.
HFDs dom
HFD gjorde samma bedömning som SRN och fastställde utan egen motivering förhandsbeskedet.
Kommentar
SRN sammanfattade rättsläget på följande sätt:
Av förarbetena till 4 § framgår att för att ett ändamål ska betraktas som allmännyttigt bör det avse ett direkt eller indirekt främjande av verksamhet som är av sådan karaktär att det är av samhällelig natur och bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på. Verksamhet som erhåller stöd av stat eller kommun utgör normalt allmännyttig verksamhet. Det saknar betydelse om de allmännyttiga ändamålen tillgodoses genom egen verksamhet eller genom bidrag till annan allmännyttig organisation. Det måste dock vara fråga om ett bidrag avsett att användas i den mottagande organisationens verksamhet eller att en mottagande organisation slussar vidare bidraget i sin helhet till andra organisationer (a. prop. s. 289-290).
En annan förändring av ändamålskravet är att förutsättningen att stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet ska ha till huvudsakligt syfte att främja allmännyttigt ändamål har tagits bort. Detta ska dock ses i ljuset av att verksamhetskravet i 5 § fortfarande innebär att den verksamhet som bedrivs av stiftelsen, den ideella föreningen eller det registrerade trossamfundet under beskattningsåret uteslutande eller så gott som uteslutande ska främja ett eller flera sådana ändamål som anges i 4 § (a. prop. s. 309-311).
Av praxis framgår att vad som i allmänt språkbruk anses som allmännyttigt inte nödvändigtvis är allmännyttigt i den mening som uttrycket har i 4 §. I RÅ 2005 ref. 8 fann Högsta förvaltningsdomstolen att en föreningsverksamhet i form av förskole- och fritidsverksamhet med aktiv föräldramedverkan, som med vanligt språkbruk kunde hänföras till vård och uppfostran av barn, inte uppfyllde det övergripande kravet på att fråga ska vara om främjande av ett allmännyttigt ändamål.
Rättsfallet RÅ 1973 Fi 861 gällde en stiftelse som hade till ändamål att vara ett komplement till de svenska pingstförsamlingarnas mission i andra länder än Sverige genom att ge hjälp till självhjälp i socialt hänseende, såsom ekonomiskt bistånd till startande av yrkesskolor, småindustrier och liknande. Dessutom ingick att vara behjälplig vid planering av biståndsprojekt och även att utöva annan i samband därmed förenlig verksamhet. De ändamål som kunde grunda rätt till skattefrihet för stiftelser omfattade bl.a. att främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande. Under processens gång uppgav stiftelsen att dess verksamhet uteslutande avsåg humanitär hjälpverksamhet. Högsta förvaltningsdomstolen fann att stiftelsens huvudsakliga ändamål enligt dess stadgar inte kunde anses vara ett sådant allmännyttigt ändamål som avsågs i lagstiftningen.
Bedömningen i målet synes tämligen godtycklig. De avgörande omständigheterna för bedömningen synes vara att "skogsröjning vidtas som ett led i skogsägarnas näringsverksamhet" (SkV) och att bidragen skulle främja "det lokala nåringslivets ekonomiska intressen" (SRN).
Tyvärr överklagades inte förhandsbeskedet av sökanden, som inte ens yttrade sig över SkVs öveklagande. Någon bedömning av några skarpa argument kom därför inte att göras. Genom att en dom i HFD nu föreligger har någon prövning av det skatterättsliga begreppet allmännyttig inte skett. I brist på andra kriterier får det antas att det ekonomiska och näringsfrämjande intresset var diskvalificerande.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
