Logotype

 

Dokument


Artiklar

Rättfallskommentarer

Lagstiftning

AKTIEÖVERLÅTELSE ELLER INKRÅMSÖVERLÅTELSE TILL STIFTELSE

Högsta förvaltningsdomstolens dom den 10 NOVEMBER 2020, mål nr 6472-19.

Ska en person som lämnar en gåva i form av aktier till en stiftelse utdelningsbeskattas på grund av att aktiegåvan är ett led i ett förutbestämt förfarande som innefattar att aktierna ska lösas in eller att det bolag som har gett ut dem ska likvideras sedan gåvan fullbordats.

Lagstiftning

Enligt praxis kan en aktieägare i regel utan skattekonsekvenser ge bort sina andelar i ett bolag, eller en viss del av innehavet, till en stiftelse (HFD 2013 ref. 43). Däremot anses en förmögenhetsöverföring som inte är affärsmässigt motiverad från ett aktiebolag till en stiftelse innebära ett sådant förfogande över det överförda värdet att det ska behandlas som utdelning till aktieägarna i det överlåtande bolaget (RÅ 2007 not. 161)

Bakgrund

En fysisk person, AA, ägde 95 procent av aktierna i X AB (950 aktier). Resterande 5 procent (50 aktier) ägdes av X-stiftelsen som var inskränkt skattskyldig. AA avsåg att inom en femårsperiod ge bort samtliga sina aktier i bolaget till stiftelsen. Han var stiftare samt ordförande i stiftelsens styrelse som bestod av två ledamöter.

Efter överlåtelsen skulle bolaget likvideras. Tre olika förfaranden planerades.

Anledningen till att dessa tillvägagångssätt hade valts var att de medel som skulle tillfalla stiftelsen skulle klassificeras som kapitalvinster. Om medlen skulle klassificeras som utdelning skulle stiftelsen bli tvungen att dela ut cirka 80 procent av medlen för att uppfylla det s.k. fullföljdskravet, vilket var en förutsättning för att stiftelsen även fortsättningsvis skulle vara inskränkt skattskyldig. Detta skulle begränsa stiftelsens möjligheter att framöver främja sitt ändamål med avkastningen från stiftelsens kapital.

AA ansökte om förhandsbesked av Skatterättsnämnden (SRN) och ville veta om den verkliga innebörden av något av förfarandena var sådan att det skulle leda till att han utdelningsbeskattades. Han frågade också om skatteflyktslagen var tillämplig på förfarandena.

Förhandsbesked

Skatterättsnämnden (SRN) ansåg att AA inte skulle utdelningsbeskattas i något av de beskrivna alternativen. När det gällde skatteflyktslagen gjorde nämnden bedömningen att förfarandena inte kund anses medföra en väsentlig skatteförmån för AA, och att lagen därför inte var tillämplig. Nämnden konstaterade att ett alternativ till de beskrivna förfarandena vore att AA gav bort sin rätt till utdelning till stiftelsen och att han i sådana fall inte skulle beskattas. Ett annat alternativ vore att han skänkte sina aktier i bolaget till stiftelsen och att bolaget sedan beslutade om utdelning. Inte heller detta alternativ skulle föranleda beskattning av honom.

Yrkanden

Skatteverket (SkV) överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Skatteverket yrkade att förhandsbeskedet skulle ändras och att AA skulle utdelningsbeskattas i samtliga de beskrivna alternativen. Skatteverket anförde att eftersom överlåtelsen i de olika alternativa förfarandena var villkorade av vissa motverkande rättshandlingar synes avsikten vara att föra över tillgångar i bolaget snarare än aktier.

HFDs avgörande

Enligt HFDs mening var omständigheterna inte sådana att det fanns grund för att utdelningsbeskatta AA med hänvisning till att den verkliga innebörden av rättshandlingarna i något av de aktuella förfarandena kunde anses vara en annan än vad de gav uttryck för.

Inte heller kunde de aktuella förfarandena anses medföra en väsentlig skatteförmån för AA, varför skatteflyktslagen inte var tillämplig.

Kommentar

De föreslagna alternativa tillvägagångssätten var följande:

1. AA skulle inledningsvis ge bort cirka 210 aktier till stiftelsen. Bolaget skulle sedan genomföra en minskning av aktiekapitalet genom indragning (inlösen) av 200 av de aktier som ägdes av stiftelsen. Bolaget skulle betala ett inlösenbelopp motsvarande de inlösta aktiernas marknadsvärde. Förfarandet skulle därefter upprepas årligen till dess att stiftelsen ägde samtliga aktier i bolaget. Vid den tidpunkten avsågs bolaget likvideras och resterande medel betalas ut till stiftelsen.

2. AA skulle ge bort 750 aktier till stiftelsen. Bolaget skulle därefter årligen lösa in cirka 200 av de aktier som ägdes av stiftelsen och betala inlösenbelopp motsvarande de inlösta aktiernas marknadsvärde. När samtliga aktier som ägts av stiftelsen blivit inlösta skulle AA ge bort sina kvarvarande 200 aktier till stiftelsen varefter bolaget skulle likvideras.

3. AA skulle ge bort samtliga sina aktier till stiftelsen som sedan skulle likvidera bolaget.

Att frågan om skattekonsekvenserna behövde ställas beror på att två tidigare förfaranden för överlåtelse av bolagsegendom i två rättsfall, RÅ 2007 not. 161 och HFD 2013 ref. 43, ansetts föranleda utdelningsbeskattning av aktieägaren och kapitalinkomst (och inte kapitaltillskott) för stiftelsen. I RÅ 2007 not. 161 var det fråga om aktier som inte var anläggningstillgång för överlåtande bolag som skulle skänkas till stiftelse. Eftersom skattebefriad stiftelse inte kan vara mottagare i en transaktion utan uttagsbeskattning och aktierna inte utgjorde kapitaltillgång för överlåtaren, skulle bolaget uttagsbeskattas och ägaren utdleningsbeskattas. I det andra rättsfallet skulle aktier överlåtas till en stiftelse som löser in aktierna. Effekten är den samma som att överlåtaren överlåter en mot aktierna andel av aktiekapitalet svarande del av bolagets inkråm. Överlåtaren innehar efter transaktionen fortfarande 100 procent av aktierna.

I förevarande fall har AA redovisat tre alternativa förfaranden för överlåtelse av sina aktier i bolaget till stiftelsen. I samtliga alternativ kommer aktiegåvorna att ske direkt till stiftelsen, som alltså blir ägare till aktierna. Det är visserligen förutbestämt att stiftelsen kommer att äga aktierna endast under en begränsad tid, eftersom gåvorna efterföljs av förutbestämda inlösenförfaranden och/eller likvidation av bolaget. Tyckte dock inte att förfarandenna kunde sägas utgöra tillfälliga dispositioner i den bemärkelsen att det är fråga om rättshandlingar som neutraliserar varandra och i slutänden leder till ett oförändrat ägande av bolaget. Tvärtom, uttalade HFD, så har i varje alternativ AAs ägande i bolaget upphört när respektive förfarande har genomförts. "Omständigheterna här skiljer sig därför i avgörande hänseenden från de som var föremål för prövning i HFD 2013 ref. 43", menade HFD.

Visserligen skiljer sig fallen åt så till vida som att överlåtaren i HFD 2013 ref. 43 behåller ett hundraprocentigt (men värdemässigt reducerat) ägande i överlåtelseobjektet och utfäster sig att överlåta samtliga aktier i förevarande fall, men man kan fråga sig varför det ska ha någon betydelse. Avsikten är att aktiebolagets ägare vill överföra en del av sin egendom till en stiftelse. Om det är 100 procent av egendomens värde eller bara en andel borde inte spela någon roll. Innan specifika reglerna om uttagsbeskattning och underprisöverlåtelse tillkom existerade inte problemet. Som vanligt när ett invecklat och inkonsistent system komplicerats ytterligare uppkommer effekter lagstiftaren inte föutsett.

Ett alternativt tillvägagångssätt vore att namnändra det befingtliga bolaget och fortsätta verksamheten i ett nystartat med det gamla bolagets namn. En förflyttning av personal anses inte innebära någon beskattningsbar transaktion. Personal och de ideella värden som bolagets namn innehåller kunde därefter utnyttjas i det nya bolaget.

Niclas Virin

• F.d. skattedirektör i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation

Niclas Virin

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin