Dokument
Fåmansbolag där aktierna till mer än femtio procent ägs av stiftelse.
Regeringsrättens dom 11 februari 2011, mål nr 4421-20 och 4424-20
Två förhandsbskeded avseende begreppet fåmansföretag när företagets aktier till mer än femtio procent ägs av stiftelse har avvisats
Lagstiftning
Med fåmansföretag avses enligt 56 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL, ett aktiebolag där fyra eller färre delägare äger andelar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna för samtliga andelar i företaget. Med delägare i fåmansföretag avses enligt 6 § en fysisk person som,direkt eller indirekt, äger eller på liknande sätt innehar andelar i företaget.
Förutsättningar
Samtliga aktier i bolaget AA ägdes tidigare av BB men 2015 förde han över A-aktierna till en stiftelse som han bildade. Stiftelsen fick därmed röstmajoritet i bolaget. Övriga aktier i bolaget ägdes direkt eller indirekt av dels BB, dels andra personer som är verksamma i betydande omfattning i dotterbolaget.
Närmare bestämmelser om syftet med stiftelsebildningen och om dess verksamhet samt om hur stiftelsen och bolaget ska styras finns i stiftelseförordnandet och i ett aktieägaravtal som har getts in till Skatterättsnämnden (SRN). Av dessa handlingar framgår att ordföranden i stiftelsens styrelse ska väljas som ordförande också i styrelserna för bolaget och dess dotterbolag, att BB ska vara ordförande förstiftelsens första styrelse samt att han ska utse sin efterträdare. BB är fortfarande ordförande i dessa organ.
AA ansökte om förhandsbesked och frågade om bolaget är ett fåmansföretag enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen (1999:1229) eller, om så inte är fallet, om bolaget vid hans beskattning ändå ska betraktas som ett sådant företag med tillämpning av lagen (1995:575) mot skatteflykt.
Skatterättsnämndens förhandsbesked
SRN fann att det av handlingarna inte framgick annat än att stiftelsen är den verkliga ägaren till A-aktierna. Nämnden konstaterade att stiftelsen i sig inte har någon ägare och att BB inte kan anses äga aktierna eller inneha dem på liknande sätt. Nämndens slutsats var därför att bolaget inte är ett fåmansföretag enligt inkomstskattelagen. Nämnden ansåg vidare att inte heller en tillämpning av lagen mot skatteflykt medför att bolaget ska ses som ett fåmansföretag vid AAs beskattning.
Skatteverket (SkV) överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD)och yrkade att HFD skulle ändra förhandsbeskedet och förklara att bolaget är ett fåmansföretag enligt IL alternativt med stöd av lagen mot skatteflykt..
Högsta förvaltningsdomstolen
HFD anförde:
Genom sin ansökan om förhandsbesked vill AA få klarhet i om bolaget, trots överföringen av A-aktierna till stiftelsen, ska anses vara ett fåmansföretag på den grunden att BB fortfarande ska anses äga eller på liknande sätt inneha aktierna i den mening som avses i 56 kap. 6 § inkomstskattelagen. AAs uppfattning är att denna fråga inte kan avgöras enbart utifrån innehållet i stiftelseförordnandet och aktieägaravtalet utan att även omständigheterna vid stiftelsebildningen och BBs syfte med att föra över aktierna till stiftelsen ska beaktas. Slutsatsen måste enligt hans mening då bli att BB inte längre ska anses äga eller på liknande sätt inneha dessa aktier. Skatteverket anser däremot att BB i realiteten fortfarande har det kontrollerande inflytandet över bolaget och att han därför får anses äga eller på liknade sätt inneha aktierna i den aktuella bestämmelsens mening.
Den fråga som AA ville få besvarad aktualiserade enligt HFDs mening bedömningar av utrednings- och beviskaraktär som inte lämpar sig att göras inom ramen för ett förhandsbesked. SRN borde således inte ha prövat ansökningen. Förhandsbeskedet undanröjdes och ansökningen avvisades.
Kommentar
SRN motiverade sitt beslut på följande sätt:
B:s stiftelse har enligt förutsättningarna i ärendet bildats i laga ordning. Det innebär bl.a. att stiftelsen är en juridisk person, att dess ändamål inte kan ändras utan tillstånd av Kammarkollegiet och att stiftelsen står under tillsyn av länsstyrelsen.
Av handlingarna framgår inget annat än att stiftelsen är den verklige ägaren till de (…) A-aktierna i X AB. De är vidare en del av stiftelsens avskilda förmögenhet och stiftelsen innehar rätten till den utdelning som följer med aktierna. Stiftelsen har i sig inga ägare och enligt Skatterättsnämndens mening kan inte B anses äga de aktuella aktierna eller inneha dem på liknande sätt. X AB är därför inte ett fåmansföretag enligt 56 kap. 2 § IL.
HFD avgjorde samtidigt ett annat mål (4424-20) där bolagets ägare var en stiftelse i Liechtenstein. Även det ärendet, vari SRN med en likalydande motivering förklarat att bolaget inte skulle anses vara ett fåmansföretag, avvisades och undanröjdes.
HFD har återigen visat sig obenägen att meddela förhandsbesked där stiftelser är involverade. Man kan ifrågasätta det strategiska av sökanden att hos HFD åberopa att frågan "inte kan avgöras enbart utifrån innehållet i stiftelseförordnandet och aktieägaravtalet utan att även omständigheterna vid stiftelsebildningen och BBs syfte med att föra över aktierna till stiftelsen ska beaktas". Hos RSN hade sökanden anfört bl.a. att i
stiftelseförordnandet anges att avskiljandet av förmögenheten har skett dels i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för att X AB ska kunna bestå för evigt utan att bolaget börsintroduceras eller säljs till andra ”utomstående” än nyckelpersoner anställda i Y AB eller i något annat av X AB:s dotterbolag, dels för att såväl biologiska som adopterade avkomlingar ska kunna delta i den vidare utvecklingen av X AB och dess dotterbolag eller kunna antingen studera i den utsträckning som de önskar eller som entreprenörer utveckla egna företag.
De formella grunder som SRN åberopat synes svåra att underkänna, men genom att introducera de allmänna önskemålet om succession av ägarintresset öppnades en möjlighet för HFD att slippa ifrån avgörandet om hur stiftelseformen påverkar fåmansbolagsbegreppet.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
