LEXEL-MÅLET

Högsta förvaltningsdomstolens dom 22 mars 2021, mål nr. 4849-18 och 4850-18, 2021 not 10

Ränteavdragsbegränsning

Lagstiftning

Huvudregeln är att ett företags ränteutgifter ska dras av från dess inkomster. Företag som ingår i en intressegemenskap, t.ex. företag i samma koncern, får dock bara under vissa särskilt angivna förutsättningar dra av ränteutgifter som avser en skuld till ett annat företag i intressegemenskapen. Syftet med detta är att motverka skatteplanering som går ut på att ränteutgifter dras av medan motsvarande ränteinkomster inte beskattas alls eller beskattas väldigt lågt.

Enligt den s.k. tioprocentsregeln gäller som förutsättning för att en ränteutgift ska vara avdragsgill att ränteinkomsten som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med minst tio procent hos det företag inom intressegemenskapen som tar emot räntan om företaget bara hade haft den inkomsten. Om det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån gäller dock enligt den s.k. undantagsregeln att avdrag ändå ska vägras.

Skatteregler som innebär att räntebetalningar mellan koncernföretag i olika EU-länder beskattas mindre förmånligt än motsvarande betalningar mellan svenska koncernföretag kan komma i konflikt med EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet.

Förutsättningar

Lexel AB ingår i en internationell koncern med verksamhet i ett stort antal länder. I december 2011 förvärvade Lexel 15 procent av aktierna i ett belgiskt koncernbolag från ett spanskt koncernbolag. För att finansiera förvärvet tog Lexel upp ett lån från det franska koncernbolaget Bossière Finances SNC (BF). Under åren 2013 och 2014 betalade Lexel ränta till BF med ca 58 miljoner kr respektive ca 62 miljoner kr och yrkade avdrag för räntorna i sina deklarationer.

BF omfattas av fransk bolagsskatt och ingår tillsammans med andra franska koncernbolag i en beskattningsenhet i Frankrike. Bolag som ingår i en sådan enhet kan kvitta sina överskott mot underskott som har uppkommit i andra bolag inom enheten. Den franska bolagsskattesatsen uppgick under de aktuella åren till drygt 34 procent. Någon skatt togs dock inte ut på ränteinkomsterna eftersom beskattningsenheten då visade underskott.

Kammarrättens dom

Skatteverket (SkV) och underinstanserna vägrade Lexel avdrag för ränteutgifterna på lånet från BF. Som skäl för beslutet angavs följande.

Lexel och BF är i intressegemenskap med varandra. Med hänsyn till beskattningsnivån i Frankrike är tioprocentsregeln tillämplig men avdrag ska ändå vägras med stöd av undantagsregeln. Det spanska koncernbolag som sålde aktierna började visa underskott 2011 och transaktionerna får anses ha skett i syfte att flytta ränteavdrag från Spanien till Sverige. Eftersom BF inte beskattas för ränteinkomsterna i Frankrike utan kan kvitta dem mot underskott där skulle det medföra en väsentlig skatteförmån för intressegemenskapen om avdrag för räntorna medgavs i Sverige. Denna skatteförmån får anses ha varit det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit. En tillämpning av undantagsregeln kan inte anses strida mot etableringsfriheten.

Bolaget överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) och yrkade att domstolen skulle upphäva underinstansernas avgöranden och bevilja bolaget avdrag för räntorna till BF.

Högsta förvaltningsdomstolen

HFD inhämtade ett förhandsavgörande från EU-domstolen och ställde följande fråga.

Är det förenligt med artikel 49 i EUF-fördraget att vägra ett svenskt bolag avdrag för ränta som betalas till ett bolag som ingår i samma intressegemenskap och som hör hemma i en annan medlemsstat på den grunden att det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit anses vara att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, när en sådan skatteförmån inte skulle ha ansetts föreligga om båda bolagen hade varit svenska eftersom de då hade omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag?

EU-domstolen besvarade frågan på följande sätt genom dom i mål C-484/19 (EU:C:2021:34).

Artikel 49 i EUF-fördraget ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken ett bolag med hemvist i en medlemsstat inte får göra avdrag för ränta som utbetalats till ett koncernbolag med hemvist i en annan medlemsstat på den grunden att det huvudsakliga skälet till att skuldförhållandet har uppkommit anses vara att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, när en sådan skatteförmån inte skulle anses föreligga om båda bolagen hade haft hemvist i den förstnämnda medlemsstaten, eftersom de då hade omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag.

HFD anförde:

Beskattningsfrågan

Det prövningstillstånd som Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat är begränsat till att gälla den prejudikatfråga som beskrivs i punkt 11. Denna fråga har besvarats genom EU-domstolens dom. Med hänsyn till EU-domstolens svar bör prövningstillståndet utvidgas till att gälla beskattningsfrågan i dess helhet.

Av utredningen i målen framgår att Lexel och BF är i intressegemenskap med varandra och att beskattningsnivån i Frankrike är sådan att tioprocentsregeln är tillämplig. Det är vidare ostridigt att Lexel och BF skulle ha omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag om BF hade varit ett svenskt bolag och att undantagsregeln då inte hade varit tillämplig på räntor som betalats från Lexel till BF. Genom EU-domstolens dom är det därmed klarlagt att det inte är förenligt med artikel 49 i EUF-fördraget att med stöd av undantagsregeln vägra Lexel avdrag för de aktuella ränteutgifterna. Mot den bakgrunden saknas det anledning att nu ta ställning till om denna regel är tillämplig på ränteutgifterna enligt svensk intern rätt.

Av det anförda följer att överklagandet ska bifallas och Lexel beviljas avdrag för ränteutgifterna på lånet från BF.

Kommentar

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin