Dokument
VÅRT FRAMTIDA SKATTESYSTEM
Några synpunkter på ett utmärkt förslag till skattereform
Artikeln var intagen i Svensk Skattetidning 2021 nr 1 sid. 37.
Klas Eklund har nyligen nedkommit med en ESO-rapport med förslag på en genomgripande skattereform kallad Vårt framtida skattesystem (Rapport 2020:7). Det låter som ett redan fattat beslut, men kan befaras stanna vid from förhoppning. Jag sällar mig dock gärna till dem som understöder förslaget; eller den skiss till förslag som det väl får betecknas som. Till rapportens många fördelar hör det flytande språket som gör den lättläst och borde gör rapporten tillgänglig även för dem som har svårt för juridiska och ekonomiska teknikaliteter, och det finns få invändningar i sak att göra.
Låt mig dock dröja vid en punkt; avsnittet om bolagsbeskattning, kapitel 8 med underrubriken komplicerad materia. Det får väl sägas vara träffande. Eklund ägnar en stor del av avsnittet till att ifrågasätta bolagsbeskattningen, och det är bara att hålla med. Ändå landar han i slutsatsen att det skulle finnas goda skäl att ha skatt på företagens vinster. Han framför följande argument.
o Alla länder har bolagsskatt och ofta någon form av dubbelbeskattning. Att helt avskaffa bolagsskatten skulle stöta på motstånd i det internationella skattesamarbetet.o Det finns också, trots incidensproblemet, fördelningspolitiska skäl till bolagsskatt. Förmögenheterna i Sverige domineras (bortsett från fastigheter) av aktier, ofta i onoterade bolag. Om aktiekapital ska beskattas är vinstbaserad aktiebeskattning i bolagen att föredra framför förmögenhetsbaserad aktiebeskattning. Skatt på vinst är kopplad till inkomstflöden och baseras därmed på bärkraft.
o Vidare kan bolagsskatten ses som en sorts betalning för den infrastruktur som staten förser näringslivet med: fysisk infrastruktur som järnvägar och flygplatser likaväl som institutionell - rättsväsen, finansiella regelsystem, viss konjunkturpolitik med mera.
Han drar slutsatsen att skatt på företag bör finnas.
Jag håller inte med.
o Att alla länder har bolagsskatt kan kanske göra det till ett politiskt problem att avskaffa den, men insiktsfulla bedömare och övertygande opinionsbildare borde kunna få politikerna att inse att bolagsbeskattningen är en anomali, skadlig och extremt komplicerad och onödig.
Det är en anomali, eftersom skatters uppgift är att begränsa den enskildes ekonomiska handlingsutrymme till förmån för gemensamma uppgifter som måste åligga det allmänna, samt att - i mera utvecklade ekonomier - individuellt och temporalt omfördela tillgången till produktionsresultatet. Det sker typiskt sett med hushållsbeskattning, dvs. skatter på framför allt arbetsinkomster och aktieutdelningar samt konsumtion. Även lönekostnadsskatter kan räknas dit, även om skatten påförs och betalas av företagen. Skillnaden är att lönekostnadsskatten är definitiv medan den inkomstskatt bolagen betalar in för sina anställda är preliminär och beroende av individuella omständigheter hos löntagarna. Hushållsskatterna är skatter på uttag ur produktionsapparaten. Bolagsskatten en skatt på uppbyggandet av den. Dess bas är nettoinvesteringarna, d.v.s. fundamentet för mänsklighetens materiella välstånd, själva tillväxten. Att beteckna bolagsskatten som en anomali är egentligen en skönmålning.
Att lagstiftaren inte förefaller ha insett denna skillnad mellan hushållsskatter och företagsskatter framgår av de ordagrant likalydande formuleringarna av lagtexten i inkomstskattelagen. I 13 kap. 1 § sägs: "Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet". I avdelning IV, som behandlar inkomstslaget tjänst (dvs. lön, pension o. likn.), sägs i 10 kap. 1 §: "Till inkomstslaget tjänst räknas inkomster och utgifter på grund av tjänst till den del de inte ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet […]". Det kan knappast uppfattas på annat sätt än att lagstiftaren ser likheter - eller i relevanta delar begreppsmässig identitet - mellan företagsvinst och arbetsinkomst. Ändå är skattebaserna inte jämförbara eller olika delar av en helhet. Det finns ingen anledning att ha en bolagskatt bara för att det finns en inkomstskatt. Idén med en bolagsskatt baseras på en bristande insikt.
Bolagsskatten är skadlig för att den höjer avkastningskraven och därmed håller tillbaka näringslivets investeringsintresse. Den påverkar också företagens beteende, vilket ger upphov till ekonomiska effektivitetsförluster. Effektivitetsförluster uppkommer också genom att internationellt verksamma företag har möjlighet att utnyttja olika länders skilda beskattningsregler och lokalisera och specialisera verksamheten till olika länder beroende på skatteregler i stället för naturliga produktionsbetingelser. Bolagsbeskattningen bestraffar uppbyggnaden kapital men låter förlustföretag, dvs. företag som fördärvar resurser som redan finns, bedriva sin destruktiva verksamhet utan betalning.
Bolagsbeskattningen är extremt komplicerad och sysselsätter arméer av högutbildade jurister och ekonomer. Gång på gång uppkommer behov av nya skyddsregler mot vad som uppfattas som oacceptabel skatteplanering. Ett lysande exempel är de aktiviteter som för närvarande bedrivs under fältropet BEPS.
Till alla dessa negativa konsekvenser hos bolagsskatten kommer att den är onödig, eftersom det finansiella utbytet för beskattningsformen i det långa loppet är lika med 0. Alla bolagsskatter övervältras på löntagare, konsumenter och kapitalägare; hur det sker beror på olika elasticiteter på varu-, tjänste- och kapitalmarknader. Vem som ytterst bekostar bolagsskatten är omöjligt att beräkna.
Den bristande insikten om detta hos politiker och allmänhet kan möjligen göra att ett avskaffande av bolagsskatten i Sverige skulle stöta på motstånd i det internationella skattesamarbetet. Men man ska väl inte avstå från att avskaffa något fördärvligt bara för att andra inte förstår det. Ett argument mot låg bolagsbeskattning brukar vara att företagen då utsätts för CFC-beskattning, dvs. att deras moderbolag i sina hemländer beskattas löpande för de utländska dotterbolagens inkomster, om bolagsbeskattningen är för lindrig. Det gör det visserligen mindre lönsamt för utländska än inhemska företag att investera i lågskattelandet, men det är ju inte i första hand för att dra till sig utländska investerare som bolagsskatten bör avskaffas utan för att stimulera det egna näringslivet, och för att skatten är skadlig och onödig. Att ett land hindrar sina företag att investera i ett lågskatteland är det landets problem.
o Det fördelningspolitiska skälet har jag svårt att förstå. Om utdelningar beskattas spelar det väl ingen roll hur stort och snabbt det kapital vuxit, varur utdelningarna hämtas. Det fördelningspolitiska skälet verkar baseras på en olustkänsla av att företagsägarna blivit förmögna för snabbt på grund av att tillväxten inte hämmats genom avskattning av vinsterna. Vilket näringspolitiskt intresse kan en stat ha av att hejda tillväxten av landets företag?
o Att bolagen bör betala för den infrastruktur som staten förser näringslivet med är helt rimligt. Men varför ska det ske i förhållande till de vinster företaget genererar? Det innebär att förlustföretag privilegieras. I den mån värdet av det allmännas tjänster inte kan beräknas och faktureras, bör någon annan generell bas som schablonmässigt mäter företagets beroende av det allmännas resurser, t.ex. bolagskapitalet eller balansomslutningen, kunna användas.
En omständighet som faktiskt motiverar bolagsbeskattning i Sverige är att pensionskapital beskattas här. Utan bolagsbeskattning skulle det vara ekonomiskt intressant att ackumulera vinstmedel i egna bolag; vad man kallar använda bolaget som en skattefri sparbössa. Detta skulle emellertid enkelt kunna bemötas med en särskild beskattning av kapitalavkastningen i bolag som inte bedriver någon verksamhet eller har ett kapital som överskrider viss gräns. För egen del kan jag tycka att det är bara bra att folk stimuleras till att spara till sin egen pensionering.
Eklund menar att bolagsskatten bör utformas så att den gynnar tillväxt, sysselsättning och innovation. Hur kan en extra kostnad gynna tillväxt, sysselsättning och innovation?
Bolagsbeskattning är ett resurskrävande självskadebeteende.
Niclas Virin har varit skattedirektör i Riksskatteverket och bankdirektör i Handelsbanken samt ledamot av Skatterättsnämnden.
• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation
