VARFÖR BESKATTAS FÖRETAGENS INVESTERINGAR?

Redigerad artikel publicerad i Svensk Skattetidning 2023 nr 6 s. 536

En stuptygel användes förr i tiden för att få vagnshästar att hålla huvudet högt. När tygeln drogs åt tvingades hästens hals och huvud uppåt och bakåt. Man tyckte att det såg vackert ut. Något annat syfte fanns inte. Det medförde dock att hästens andning försvårades, dragkraften reducerades och ryggen sänktes. Muskel- och kotproblem i nacke och rygg uppkom. Hästarna kunde bli halta. Hästar som kördes med stuptygel kunde inte använda sin fulla styrka eftersom de inte kunde ta i med halsen och ryggen.

1. HUR KOM VI HIT?

Under de senaste 200 åren har de materiella livsbetingelserna för mänskligheten förändrats dramatiskt. Även om levnadsstandarden i vissa avseenden under tidigare epoker kunnat vara hög, har den lyxen begränsats till en ytterst liten andel av den då levande befolkningen. För de allra flesta har tillvaron sedan urminnes tider varit en kamp för överlevnad. En ytterst liten del av produktionen förslog till att bygga hus, bevattningsanläggningar, kvarnar mm och tillverka redskap som inte tämligen omgående förbrukades, dvs. med ekonomjargong, investeringar. Det allra mesta konsumerades. Genom återkommande krig och maktkamper har uppnått välstånd gång på gång raserats, men även utan mänsklig inverkan har högkulturer fallit samman gång på gång på grund av naturkatastrofer och sjukdomar. Men sedan industrialismens genombrott har stora delar av världen åtnjutit frukterna av en kontinuerlig och enastående tillväxt av den produktionsapparat, bostadsbestånd, trafiksystem och annan infrastruktur som bär upp vår nuvarande levnadsstandard. Produktionen har nära nog oavbrutet överstigit konsumtionen, dvs. investeringar har skett. Få av oss som lever i dag skulle förmodligen välja att de tillhörde det tidiga 1800-talets kungliga och högadliga befolkning.

Skälen till denna tillväxt är många och ska här inte mer beröras på annat sätt än att påpeka att det är företag i olika former - offentliga, privata, stora och små, juridiska personer och individer - som utfört prestationen. Inte bara produktionen av fysiska anläggningar utan i ökande grad av uppfinningar och kunskap. Det mesta av mänsklig möda har gått ut på att åstadkomma en drägligare tillvaro. Anläggning har lagts till anläggning, dvs. investeringar har skett, och efter tvåhundra år har vi det materiella samhälle vi har. En rättssäker samhällsapparat har underlättat denna formidabla investering. Investeringen fortgår alltjämt. En stor del därav avser reparation, underhåll och ersättning av förslitna investeringar från tidigare perioder. Endast det som betecknas som nettoinvesteringar innebär tillväxt. Om investeringsaktiviteterna skulle upphöra, skulle anläggningar förslitas, vittra ner och naturen återta det som mänskligheten byggt upp.

2. TVÅ FRÅGOR

Om man ställde frågan: Borde vi ha haft ett skattesystem som hindrat dessa investeringar? skulle nog de flesta svara: "Nej inte vill vi tillbaka till den standard som Carl XIV Johans undersåtar hade för 200 år sen." Nej, varför skulle man beskatta investeringar?

Men det är precis det vi gör.

Det gör vi i Sverige och i så gott som alla andra nationer. Svenska staten tar årligen en tribut av näringslivet (både det offentligtägda och privata) på 20,6 procent av företagens nettovinster. Nettovinst är emellertid begreppsmässigt det samma som nettoinvestering. F.n. pågår dessutom en kampanj, initierad av OECD och understödd av G20-gruppen, accepterad av drygt 140 nationer och pådriven av en entusiastisk EU-administration, att inget land får ha lägre skatt på företagens nettovinster/nettoinvesteringar än 15 procent. Om så är fallet och ett land tar ut lägre skatt, får andra länder i vilka företaget (koncernen) är verksamt ta ut en extra skatt motsvarande skatteavståendet. I Sverige och alla de andra 140 staterna pågår f.n. ett intensivt arbete på att genomföra detta till den 1 januari 2024. När detta läses har lagstiftning förmodligen skett (prop. 2023/24:32)! I Sverige avses implementeringen ske genom en särskild tilläggsskatt.

Lika säker som jag är på att de allra flesta skulle tycka att det är dumt att hejda investeringstillväxten med en skatt, lika säker är jag på att de flesta tycker att det är rätt och rimligt att beskatta företags (netto)vinster. Inte bara därför att så har skett i hundra år eller ännu längre i olika former i både Sverige och de flesta andra länder. Utan även därför att vinst är något som inte är helt rumsrent. Det är något som man tagit från någon annan; den enes vinst är den andres förlust. Genom att kalla det profit kan man ytterligare svärta ner företeelsen. Man ser framför sig män i frack och hög hatt som rullar sig i pengar och snor åt sig det som egentligen borde tillhöra någon annan. Det finns massor av pengar i företagen, och företagsägarna och företagsledarna gör allt för att gömma undan dem i skatteparadis. Tack och lov att staterna räddar åt sig åtminstone en del av profiten genom en bolagsskatt.

Fel!

3. VINST OCH INVESTERINGAR

Nettovinst som inte delats ut till aktieägarna är exakt det samma som de nettoinvesteringar som under ett par århundraden byggt upp det materiella välstånd vi har. Existerande investeringar (byggnader, anläggningar, maskiner, inventarier, immaterialrätter, kunskaper, patent m.m.) har till ingen del kommit till utan att vinst (profit) uppkommit.

Om ett företag under ett år gjort en vinst, beror det på att dess tillgångar har ökat i värde under året. Det har det gjort genom att företaget köpt råvaror och förädlat dem till slutprodukter och sålt dem till konsumenter till priser som överstigit kostnaderna. Det har uppkommit ett positivt saldo, vinst. Denna värdetillväxt är företagets nettoinvestering för det året. Det är normalt inte så att företagsledningen väntar till årets slut för att se resultatet innan den beslutar sig för att göra investeringen. Nej, investeringen görs löpande (eventuellt med lånade medel). Den behövs ju för produktionen. Det är den lönsamma produktionen som har möjliggjort investeringen. Vinsten motsvaras kanske helt och hållet av nyinvesteringar. Endast till den del investeringar inte gjorts och likvida medel därför finns bland företagets tillgångar, kan utdelning ske. Eftersom aktieägarna gärna vill ha avkastning på satsade pengar kan företaget tvingas avstå från intressanta investeringsbeslut för att i stället dela ut en del av vinstmedlen.

4. VEM SNOR BOLAGSSKATTEN?

Men om man inte har någon bolagsskatt förlorar ju staten skatteinkomster som någon annan (aktieägarna?) tar hand om. Då blir ju orättvisorna ännu större.

Fel igen.

Detta kan visas med hjälp av följande bild av det ekonomiska kretsloppet.

H = Hushållssektorn, B = Företagssektorn, S = Staten, L + C = Arbete och Kapital, W + D = Löner och utdelningar, G + S = Varor och tjänster, P =Priser, I + G = Arv och Gåvor, W + RE = Förmögenhet och Fastighetsinnehav, CG = Kapitalvinster

Det går ett flöde av arbetskraft och kapital från hushållssektorn (H) tillföretagssektorn (B). I motsatt riktning går ett flöde av betalningar för arbete (löner) och kapital (utdelningar). Resultatet av produktionen flödar från företagssektorn till hushållssektorn i form av varor och tjänster, och betalningar för dem flyter i motsatt riktning. Köpkraften kommer från löne- och utdelningsbetalningarna. Löner och utdelningar finansieras genom företagens inkomster, som kommer från hushållens betalningar för varor och tjänster. Flödena av betalningar och av arbetskraft och kapital respektive varor och tjänster är alla beroende av varandra.

Sedan är det ett flöde av halvfabrikat runt, runt i företagssektorn och ett flöde av betalningar i motsatt riktning. Värden skapas successivt i denna cirkulation och realiseras när produkterna lämnar företagssektorn. Det betyder att resurser har konsumerats till marknadspris och i en produktionsprocess omvandlats till konsumentvaror. Om omvandlingen varit framgångsrik och marknaden värderat produkterna högre än de konsumerade resurserna, har vinst uppkommit. En del av vinsten blir kvar i företaget som nettoinvesteringar, en del delas ut till aktieägarna, hushållen. Det betyder i sin tur att en del av hushållens förmögenhet från aktieägandet har ökat och en del av den har bytts mot kontanter. Den sistnämnda delen, aktieutdelning, är en ofta använd beskattningsbas.

Den delen av mervärdet som består av arbetskraftersättning är en outsinlig (sig ständigt förnyande) och regelmässigt använd skattebas. Ofta används den två gånger: dels som inkomstskatt för den anställde, dels som lönekostnadsskatt (sociala avgifter) för företaget. Ett flöde av ungefär samma storlek (alla inkomster går förr eller senare till konsumtion) används också som skattebas om det finns en allmän konsumtionsskatt (moms). Så inkomstbasen kan användas tre gånger.

Konsumtionen kan också beskattas genom särskilda varuskatter. De kan tas ut antingen av hushållen eller av företagen beroende av teknik, t.ex. tobaks- eller alkoholskatt eller skatt på vadslagning eller andra laster, på bensin, energi m.m. Om skatterna är hållbara eller ej beror på skattesatsen. Med en hög skattesats upphör konsumtionen - annars kan skatten ses som en extra konsumtionsskatt.

Avsikten med punktskatter är ofta att reducera ett oönskat konsumtionsbeteende. En cyniker skulle kanske säga att skälet för beskattning är att efterfrågan av tobak, alkohol och spel är oelastisk.

Skatter kan också tas ut från hushållssektorn på grund av omständigheter eller händelser som inte har med produktion att göra: arv, gåva, förmögenhet, fastighetsinnehav m.m. används ofta som skattebaser. De kan närmast liknas vid konfiskation. Även kapitalvinster brukar beskattas.

Slutligen kan skatter tas ut från företagssektorn. Dels genom beskattning av viss resursförbrukning, energi, utsläpp av skadliga ämnen mm. för att styra företagens beteende, dels genom beskattning av vinsten.

Av bilden är det lätt att se att skatten på företagsvinsten egentligen bara är en förskottsbeskattning av hushållen. Skatten reducerar vad som annars skulle ha betalats till anställda eller aktieägare och reducerar därmed skattebaserna för inkomstskatter och lönekostnadsskatter (sociala avgifter mm), konsumtionsskatter och utdelningsskatter. Man kan säga att bolagsskatten kannibaliserar på övriga skattebaser. Till skillnad från andra företagsskatter har skatten inga effekter på företagens agerande - annat än såvitt avser investeringsbeslut. Genom att skatten blir en extra kostnad för en investering, kommer nämligen avkastningskraven att höjas och marginella investeringar bli olönsamma. Skatten kommer ovillkorligen att övervältras (skatteincidens) på andra ekonomiska aktörer som löntagare, konsumenter och aktieägare. Hur, på vem och hur snabbt denna övervältring sker beror på aktuella elasticiteter på varu- och tjänstemarknaderna och på arbets- och kapitalmarknaderna. Det är omöjligt att på förhand veta hur övervältringen sker och ännu omöjligare att styra den.

En annan iakttagelse som kan göras är att vinstskatten inte är nödvändig. Skatt som inte tas ut innebär inte att resurser försvinner i något svart hål eller att någon snor åt sig pengar eller andra värden. Det enda som sker är att resurser blir kvar i företagen för att användas till investeringar.

5. FLERA FRÅGOR

Men ska inte företag göra rätt för sig, är ett ofta hört argument. Företag har väl också nytta av statsapparat och rättssäkerhet?

Jo, det kan man tycka. Men varför ska det ske i relation till vinsten? Och varför ska ett företag som gör förlust, d v s som förstör vad som redan finns, inte betala skatt? Åtminstone betala för den skada det gjort.

Nej, företagen har ingen annan uppgift än att ge mänskligheten materiellt underlag för sin existens - givetvis inom ramen för gällande kulturella och legala ramar. Största vinst är inte värd de sociala konsekvenserna.

Om företagen ska betala för statsapparat och rättssäkerhet bör det ske i relation till ianspråkstagande av dessa resurser, hur det nu ska beräknas. Vissa tjänster kan stat och myndigheter fakturera till marknadspris. I övrigt får någon form av schablonisering göras; kanske en årlig avgift baserat på företagets värde eller egna kapital.

Men eftersom vi alla betalar skatt på våra inkomster, bör väl företagen betala skatt på sina, är ett annat argument.

Fel för tredje gången!

Företagens inkomster kan inte jämföras med hushållens. Egentligen är det fel att kalla bolagsskatten för en inkomstskatt. Det är en investeringsskatt. Basen är som ovan förklarats företagets nettoinvesteringar.

Det förefaller som inte ens lagstiftaren har insett detta. Lagstiftaren tycks ha föreställt sig att företagsinkomster och hushållsinkomster är jämförbara begrepp. Ordalagen i Inkomstskattelagen (1999:1229) är i Kap. 10 1 §, som gäller personliga inkomster som löner och pensioner mm, och Kap. 13 1 §, som gäller företagsinkomster, exakt likalydande, mutatis mutandis.

Förmodligen har lagstiftaren inspirerats av (eller tanklöst utnyttjat) nationalräkenskapernas uppdelning av komponenterna i bruttonationalprodukten (BNP). BNP, som är en beskrivning av den ekonomiska aktiviteten i ett land, består av konsumtion, investeringar (fasta och i lager) samt utrikeshandel. Investeringar adderas till konsumtionen (lönesumman och aktieutdelningar) trots att det innebär dubbelräkning. I det långa loppet kommer alla investeringar att vara avskrivna och bli en andel av framtida lönekostnader. Men dubbelräkningen är acceptabel för beskrivning av det ekonomiska klimatet. I den ekonomiska verkligheten är de emellertid varandras motsatser. Investeringar innebär uppbyggnad medan lön/pension/utdelningar är underlag för konsumtion. Det som en gång producerades kommer i det långa loppet att konsumeras, och allt som konsumeras har någon gång producerats.

6. MEN STATEN BEHÖVER SKATTEINKOMSTER

Det hävdas ofta i debatten att bolagsskatten ger stora skatteinkomster. Det är, som ovan visats, fel på rent principiella grunder. Ej uttagen bolagsskatt resulterar i ökat utrymme för betalning av löner och utdelningar och därmed ökade löne- och utdelningsskatter. Men framför allt i höjd investeringsnivå och därmed ökad sysselsättning, lönebildning och konsumtion; allt som normalt beskattas. Det är inte säkert att bolagsskatten ens överstiger summan av bortfallet av dessa skatter. Kanske innebär bolagsskatten en ren förlustaffär. Om man därtill lägger kostnaderna för lagstiftning, administration och kontroll och tillämpningen av skatten hos företag, konsulter och akademier så är med stor sannolikhet bolagsskatten en belastning för samhället. Mycket arbete för upprätthållande av en skadlig och onödig företeelse.

Inte ens kameralt är bolagsskatten särskilt betydelsefull. Den bolagsskatt som årligen inflyter till den svenska staten uppgår till 150 - 200 miljarder kronor. Mycket pengar, förvisso, men i relation till inkomstskatt, lönekostnadsskatt (sociala avgifter) och moms, som vardera ger drygt 700 miljarder, är beloppet tämligen ringa. Sistnämnda skatter står för vardera ca 30 procent av samtliga skatter, medan bolagsskatten står för ca 5 procent.

Att bolagsskatten är så pass obetydlig kan förklaras med hänvisning till BNP. Den totala konsumtionen motsvarar ca 75 procent av BNP och bruttoinvesteringarna 25 procent. Bruttoinvesteringarna inkluderar dock offentliga investeringar som ju inte beskattas. Om dessa räknas bort kan företagsinvesteringarna uppskattas till ca 20 procent brutto och 15 procent netto av BNP. Med en skattesats på 20,6 procent borde bolagsskatterna motsvara 3 procent av BNP, vilket också är fallet. Relationstalen är tämligen stabila år efter år. Räkneexemplet visar att bolagsskatten omöjligen kan bli en betydande finansieringskälla för staten.

7. BRISTANDE FÖRSTÅELSE FÖR ATT FÖRETAG INTE ÄR INDIVIDER OCH ATT VINST INTE ÄR INKOMST

Lagstiftaren tycks således inte se någon skillnad mellan individers och företags aktiviteter vad beträffar skattskyldigheten, fastän resultatet av individers och egenföretagares aktiviteter är direkt tillgänglig för konsumtion, medan ett bolags resultat kan användas endast för investering eller utdelning. Ett företag kan inte konsumera. Till skydd för aktieägare och kreditorer finns det ett lagfäst förbud mot användning av företagets tillgångar för verksamhetsfrämmande ändamål. Det finns t o m förbud mot lån och pantsättning till ägare och närstående. Så länge vinsterna behålls i företagen är de oåtkomliga för privat användning.

Så. I själva verket är beskattning av företagsvinst detsamma som beskattning av företagsinvesteringar. Företagsbeskattning/bolagsbeskattning borde egentligen kallas investeringsbeskattning.

8. BESKATTNING AV AKTIEUTDELNING

Det finns anledning att i sammanhanget kommentera beskattningen av aktieutdelningar. Att lämna utdelning innebär inte att företag och aktieägare är sysselsatta med att skapa nya värden. Utdelningen är endast och ingenting annat än en överföring av en andel av aktieägarens förmögenhet från en ficka till en annan; det värde som aktieägaren tillförs genom utdelningen hämtas ur värdet av hans aktier. Hans förmögenhet är oförändrad. Detta har givit upphov till det eviga och närmast olösliga problemet med dubbelbeskattningen av bolagsvinster; inte bara bolaget beskattas, utan även aktieägaren beskattas för samma vinst. Lösningen på problemet är naturligtvis insikten att bolagets vinst inte är en inkomst jämförbar med individinkomst. Ursprunget till utdelningen är emellertid de nya värden som skapats i bolaget, vilket motiverar att konsumtionen av den beskattas. Den beskattningen kan ske antingen hos företaget som betalar den, eller hos aktieägaren som erhåller den. Det är oändligt mycket enklare att beskatta utdelningen än vinsten. Om beskattningen läggs på företaget kan företaget, liksom fallet är i dag, innehålla en källskatt som är definitiv och som hanteras som en bolagsskatt, medan mottagna utdelningar är skattefria. Om beskattningen läggs på aktieägaren får utdelningen göras utan källskatteavdrag, medan aktieägaren beskattas för mottaget belopp. Huruvida det är bolaget eller aktieägaren som beskattas blir närmast en filosofisk fråga. Det väsentliga är att det är endast utdelat belopp som beskattas.

Eftersom utdelningens mottagare kan vara ett aktiebolag kompliceras det hela något. Till förhindrande av att ett aktiebolag beskattas för en mottagen utdelning som redan beskattats hos det utdelande bolaget, s.k. kedjebeskattning, finns internationella överenskommelser om att sådan utdelning inte får beskattas hos mottagarbolaget. I en sådan ordning passar alternativet beskattning av utdelarbolaget för lämnad utdelning perfekt. Villkoret är förstås då att skatten på den lämnade utdelningen betraktas som bolagsskatt och inte källskatt på utdelning. För Estland, som har ett sådant system, har det synsättet accepterats internationellt.

9. SLUTORD

Beskattning av bolagsvinst är ett resursslukande självskadebeteende - en ekonomins stuptygel. Liksom gamla tiders hästar måste våra företag underkasta sig en onödig och skadlig begränsning av sin förmåga och handlingsfrihet. Bolagen blir inte vackrare för att de betalar skatt på sina vinster/nettoinvesteringar.

• F.d. Allmänt Ombud för Mellankommunala Mål i Riksskatteverket
• F.d. bankdirektör, ansvarig för
   skattefrågor i Handelsbanken
• F.d. ledamot av Skatterättsnämnden
   i 20 år
• F.d. ledamot av Näringslivets skattedelegation

http://niclasvirin.blogspot.com/ |
nvirin@hotmail.com | Copyright © Niclas Virin